Debatt: Styrning av skolan är kontraproduktiv

Av: Pia Larsson, studie- och yrkesvägledare
Jan-Erik Magnusson, civilekonom

Dagens svenska skola skapar 20 procent dropouts till en kostnad av cirka 30 miljarder kronor årligen vilket motsvarar så mycket som tre gånger statens specialdestinerade bidrag till skolan.

Utslagningen innebär framförallt negativa konsekvenser för den enskilde eleven samtidigt som de insatta resurserna inte verkar användas effektivt och ändamålsenligt. Det ger också ökade belastningar på samhället i stort samt i förlängningen försämrade möjligheter för företag att få tag på personal med rätt kompetens.

Felanvända resurser

I nyligen presenterade uppgifter i Dagens Industri konstateras att trots fler godkända lärare i matematik sjunker elevernas resultat och prestationer i ämnet. Kan det vara så att det inte handlar om brist på resurser utan istället att de befintliga resurserna inte används på rätt sätt?

Den totala kostnaden för varje elev i grundskolan från förskola till årskurs 9 är cirka 1,5 miljoner kronor. En normalstor avgångsklass med 20 elever har alltså kostat ca 30 miljoner och kostnaden för dropouts motsvarar då 6 miljoner. I en kommun med 30 000 invånare och cirka 12 klasser per årskull blir den totala årliga kostnaden för dropouts cirka 70 miljoner kronor.

Till detta kommer sedan konsekvenser för den enskilde individen som indirekt kostar genom ökade kostnader för till exempel sjukvård, sjukskrivningar och lägre livslön.

Den lägre livslönen innebär såväl minskat konsumtionsutrymme som att arbetsgivarnas tillgång till kompetent arbetskraft försvåras vilket påverkar den lokala ekonomin negativt. I genomsnittskommunen motsvarar det cirka 100 miljoner som dessutom innebär ett skattebortfall till kommunen på runt 20 miljoner. Så om skolan långsiktigt skulle kunna leverera ett i det närmaste hundraprocentigt resultat så skulle det totalt motsvara cirka 90 miljoner kronor i förbättrat resursutnyttjande vilket i sig motsvarar närmare 2 skattekronor i utdebitering. En nollvision avseende dropouts borde införas.

Hur kan det ha blivit såhär? Finns det någon dokumenterad kunskap i form av forskning och studier kring hur en modern, ändamålsenlig och effektiv skola bör utformas?

Oklart vad den statliga styrningen av skolan bygger

Även om kommunerna har ansvaret för skolverksamheten styrs de i väldigt hög grad av staten genom lagar och förordningar som i många fall fokuserar mer på hur, vad och var saker ska göras, inte vad som ska uppnås i form av resultat eller effekter. Till detta kommer en omfattande flora av statliga specialdestinerade bidrag, sammantaget ett 50-tal olika med varierande detaljstyrning också här med fokus på hur och vad. För att ta del av bidragen måste skolan lägga mycket resurser på ansökningar och uppföljningar, som regel av de utvecklingsresurser som då inte hinner göra sina ordinarie uppgifter. Detta innebär att skolorna även styrs med ekonomiska incitament som leder till detaljstyrning av hur-frågor med en mycket begränsad egen utveckling som följd.

Huruvida den samlade statliga styrningen av skolan bygger på vetenskap och forskning är väldigt oklart. Sambandet mellan de insatta resurserna i form av pengar och studieresultat synes också väldigt svaga, det vill säga att det hjälper föga att tillföra mer pengar i en skolverksamhet som verkar vara designad för att skapa 20 procent dropouts. Sannolikt kommer även de tillförda extra resurserna att uppnå samma dåliga resultat. Istället måste skolorna själva börja försöka förstå vad som behöver förändras för att åstadkomma bättre resultat bland annat genom att leta efter goda exempel, vilket det finns, samt att i större utsträckning kompensera för yttre faktorer som kan skilja sig väsentligt åt med avseende på respektive individs förutsättning att kunna uppnå resultat efter sin specifika förmåga oavsett socioekonomi och dylikt.

Traditionell prao inte längre lika effektiv

En annan viktig och relevant del handlar om praoverksamheten där regeringen tagit fram ett nytt lagförslag som innebär att två veckors prao ska bli obligatorisk. Praon härstammar från tiden då den svenska arbetsmarknaden fortfarande byggde på en omfattande och stark industriproduktion. Dagens arbetsmarknad ser helt annorlunda ut med betydligt fler branscher och yrken samtidigt som den är i ständig förändring. Dessutom finns det de som hävdar att dagens högstadieungdomar, när de väl går ut i arbetslivet, kommer att vara sysselsatta i yrken som ännu inte finns.

Lösningen att förbereda och orientera eleverna inför sina val om sin framtid genom ett tvåveckors prao-obligatorium verkar inte riktigt vara den rätta medicinen. Den traditionella praon är inte längre den effektivaste metoden att åstadkomma detta. Genom att fokusera på mål och resultat istället för detaljstyrning ges större möjlighet till flexibla och skräddarsydda lösningar lokalt, det finns redan ett flertal goda exempel runt om i landet. Alla insatser som bidrar till att öppna upp skolvärlden är positiva och gynnar en framtida utveckling av såväl studieresultat som nya koncept som knyter samman skola och arbetsliv, ju tidigare dessa insatser sätts in desto bättre.

Viktiga utvecklingsområden

I gränssnittet mellan skola och arbetslivet förtjänar studie- och yrkesväglednings centrala roll också att lyftas fram, med rätt förutsättningar, befogenhet och mandat skapas en hävstång som kan göra stor skillnad. Vi kan se att följande områden och förslag är viktiga att ta tag i såväl på kort- som lång sikt:

• Den statliga styrningen och regleringen av skolan är till stora delar kontraproduktiv. Istället för att i detalj beskriva hur, vad eller var något ska göras bör man istället lägga fokus på vad som skall uppnås och koppla eventuella incitament till detta istället.
• Det måste också generellt bli mer fokus på aktuell forskning, vetenskap och nya rön kring lärandets mysterier som sedan löpande måste kunna integreras i verksamheten.
• När det gäller lagförslaget om obligatorisk prao bör det göras ett tillägg som innehåller en möjlighet till alternativ utformning med en tydlig formulering vad syftet är samt vad som ska uppnås.