Debatt: Brist på skolledare hotar öka skolsegregationen

Bristen på utbildade lärare är ett stort och relativt känt samhällsproblem. Även om det fortfarande är upp till bevis för skolarbetsgivarna att vända trenden, så har behovet av att förbättra läraryrkets villkor fått stort genomslag.

4 av 10 går i pension

Mindre känt är att det också råder en stor och växande brist på skolledare. Under de kommande 10 åren beräknas inte mindre än 4 av 10 rektorer och förskolechefer att gå i pension. Det riskerar att accelerera skolledarbristen på ett dramatiskt sätt.

Samtidigt har vi i Sverige haft en utveckling där skillnaden mellan skolor och mellan elevers resultat har ökat kraftigt under senare år. Likvärdigheten i skolsystemet har minskat och skolresultaten har blivit mer beroende av sociala bakgrundsfaktorer.

Svårt att behålla rektorer

Rektorer har ofta omkring dubbelt så många medarbetare att vara närmaste chef för jämfört med en genomsnittlig chef i andra branscher.

Andelen behöriga lärare varierar kraftigt mellan skolor på grund av lärarbristen. De utbildade lärare som finns tenderar att i lägre grad söka sig till skolor med stora utmaningar. Men problemen stannar inte där. Dessa skolor har även stora problem att rekrytera och behålla sina rektorer och skolledare. Skolor med stora utmaningar brottas ofta med hög rektorsomsättning och svårigheter att behålla kontinuiteten i skolledningsfunktionen. Det här visar Skolinspektionens årsrapport för 2018.

Går tillbaka till lärarjobbet

Skolinspektionens rapport är en allvarlig varningssignal. Brist på kontinuitet i ledningsfunktionen för skolor får stor negativ inverkan på en skolas pedagogiska verksamhet och utveckling. Det enda som kan förbättra situationen i grunden är att försäkra sig om att behålla de skolledare som finns och att locka fler till yrket.

Många duktiga lärare tvekar i dag att bli skolledare, då de inser att arbetsbördan är stor i förhållande till lönen. Det förekommer till och med att skolledare går tillbaka till lärarjobbet då de inte tycker att lönen kompenserar för den betydelse och det tunga ansvar skolledare har för skolans utveckling.

Det finns faktiskt inga genvägar. Arbetsgivarna måste satsa på skolledares löner om utvecklingen ska kunna vända. Även arbetsbelastningen behöver åtgärdas. Rektorer har ofta omkring dubbelt så många medarbetare att vara närmaste chef för jämfört med en genomsnittlig chef i andra branscher. Det behöver med andra ord tillkomma fler skolledare än vad som går i pension.

Politikerna ska fullfölja förslaget

Det är en utmaning som fordrar att även staten griper in och aktivt ger stöd åt skolans huvudmän för att behålla och attrahera fler att bli skolledare. Såväl lärare som skolledare behöver till exempel ges bättre möjligheter till utveckling i sitt yrke. Skolkommissionen rekommenderade redan för ett par år sedan införandet av ett nationellt professionsprogram för lärare och skolledare. Det vill säga en systematisk modell för kompetens- och yrkesutveckling. Det är hög tid för riksdag och regering att fullfölja det förslaget.

Börjar bli bråttom

De stora pensionsavgångarna kräver ett mer kraftfullt agerande. För annars riskerar skolledarbristen att formligen explodera. Det skulle föra med sig en försämrad arbets- och lärandemiljö i våra skolor, vilket i sin tur riskerar att gå ut över elevernas kunskapsresultat. Vi vet också att det skulle slå som hårdast mot de skolor som har sämst förutsättningar och som skulle behöva de allra bästa skolledarna.

Den politiker som vill bidra till en skola med bättre kunskapsresultat och större likvärdighet måste ta itu med den växande skolledarbristen. Högre lön, bättre arbetsmiljö och bättre möjligheter till professionsutveckling är de åtgärder som hjälper. Det börjar bli bråttom.