Barnens likvärdighet får stryka på foten när kommunerna budgetbantar

Vi talar om en likvärdig skola men idag gäller det endast i teorin. Det ska inte spela någon roll var man bor, det ska inte spela roll om skolan är kommunal eller fristående, det enda som ska spela roll är elevens stödbehov. 15 procent av elever i åk 9 blir inte behöriga till gymnasiet och så har det sett ut i över 10 år. Det betyder att vi inte har en skola för alla.

Vi har en skola som fungerar för 85 procent. 

Eftersom vi ser ett återkommande utfall borde vi skapa en förändring på systemnivå. Vi behöver en agenda för de 15 procent som inte klarar grundskolan idag. En sådan plan måste innefatta alla stödnivåer inom skolsystemet, från förskolan till gymnasiet.

Skolmisslyckanden leder till utanförskap

En ickefungerande skolgång kan leda till ett långvarigt utanförskap som drabbar både individen och familjen. För att inte tala om de samhällsekonomiska kostnaderna. För elever som behöver mer stöd än det den vanliga skolan kan erbjuda, behövs finansiell stabilitet över tid. Något som absolut inte uppnås i tuffare ekonomiska tider. Nedskärningarna inom skolan har inneburit sämre förutsättningar för skolan att ge stöd till de som behöver det mest.

Vi har ett skolsystem där vi med säkerhet kan förutspå att elever hamnar i utanförskap samtidigt som vi saknar ekonomisk säkerhet för att minska utanförskapet. Vi kanske inte kan skydda oss mot lågkonjunkturer men vi borde kunna säkra den ekonomiska likvärdigheten mellan kommunerna. I samband med att landets ekonomi nu är på väg att förbättras kan vi reda i den här frågan en gång för alla.

Måste tala om likvärdighetsbristen 

Vi kan inte tala om elever med störst stödbehov utan adressera likvärdighetsbristen som påverkar eleverna på resursskolor. För ett par år sedan skedde en stor satsning där Stockholms stad skapade en stabil finansieringsmodell för resursskolor och liknande verksamheter för elever i behov av särskilt stöd. Sedan dess har flera kommuner tagit efter och infört liknande system. Om resursskolor ska fortsätta vara ett viktigt komplement till vanliga skolor behövs ett nationellt grepp. Den 1 april 2025 redovisas regeringens utredning kring nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet. Som en del av utredningen ska utredaren föreslå ett nytt resursfördelningssystem för resursskolor.

Tanken är att den vanliga grundskolan, med anpassningar och kompetensutveckling, ska kunna ge alla barn det stöd som de behöver. Men för en liten andel av de 15 procent som inte klarar grundskolan ska resursskolan kunna erbjuda ett nödvändigt alternativ. Vi talar om eleverna med de allra största stödbehoven. Därför är det viktigt att likvärdigheten på resursskolor inte endast handlar om ekonomiska resurser. För att säkerställa likvärdigheten behöver vi klargöra vilken struktur och vilket stöd som resursskolor måste erbjuda. Ett nationellt grepp kring resursskolornas likvärdighet behöver även innefatta:

• Kvalitetssäkring: Skolinspektionens verksamhetstillsyn bör anpassas för att granska resursskolornas kvalitet. 
• Likvärdigt mottagande: Bedömningskriterier vid mottagande krävs för att minska olikhet mellan skolor gällande vilka elever som bedöms vara i behov av en resursskoleplats.

Elevens bostadsadress ska inte ha någon betydelse för om en elev anses behöva plats på en resursskola eller inte. Om en elev får en resursskoleplats, ska bedömningen kvarstå vid flytt till en annan kommun eller vid skolbyte till annan resursskola, så länge det inte föreligger synnerliga skäl för att ompröva bedömningen.

Olikheten vi ser idag mellan kommuner leder till en osäker och ojämlik situation. 

Detta må låta självklart men ett sådant system finns inte idag. Tvärtom, i dag görs ofta en ny bedömning av elevens behov till resursskola vid flytt till annan kommun. Vilket innebär att ersättningen kommunen betalar ut till resursskolan, i många fall, slopas när en elev byter hemadress.

Olikheten vi ser idag mellan kommuner leder till en osäker och ojämlik situation. Förvisso ser vi en positiv trend där vissa kommuner har tagit fram en särskild finansieringsmodell för resursskolor. Men likvärdighetsbristen kvarstår till dess att regeringen tar fram en rikstäckande struktur. Vi behöver en hållbar stödkedja och det kräver en nationell likvärdighetsprincip gällande resursskolans kvalitet och finansiering. Det ska inte spela någon roll vart man bor, det ska inte spela roll om skolan är kommunal eller fristående, det enda som ska spela roll är elevens stödbehov.