SD-ledamot: Vi behöver förbättra beredskapen vid händelse av pandemi
DEBATT. Läkemedelsbristen och vår beroendeställning när det gäller vaccin är oroväckande faktorer som Sverige måste se över, skriver riksdagsledamoten Clara Aranda (SD).
Clara Aranda
Riksdagsledamot (SD)Det har nu gått en dryg månad sedan det brett uppmärksammade coronaviruset utbröt i Wuhan i Kina. Sedan dess räknar man med att över tusen människor mist livet, och enligt WHO (World health organization) ser ett vaccin ut att vara långt borta.
I likhet med många andra politiska områden så har regeringens förberedelser inför en potentiell epidemi i Sverige minst sagt varit bristfälliga. Samtidigt vet vi att coronaviruset knappast är det första av sin sort som drabbat världen de senaste åren.
För att nämna ett par exempel orsakade sars närmare tusen dödsfall i början på det förra decenniet, och så sent som för bara några år sedan härjade ebolaviruset i stora delar av Västafrika.
Ingenting har hänt
Redan i det skedet var Sverigedemokraterna starkt kritiska till Sveriges bristfälliga beredskap inför den här typen av allvarliga epidemier, och föreslog därför en skarp höjning av beredskapen för att begränsa en eventuell smittspridning. Nu när vi flera år senare står inför ytterligare en epidemi kan vi konstatera att ingenting har hänt.
Stora summor
I likhet med så många andra politiska områden så har regeringens förberedelser inför en potentiell epidemi i Sverige minst sagt varit bristfälliga.
Ett annat och minst lika angeläget problem är att Sverige helt saknar någon form av statlig vaccintillverkning. Detta innebär att vårt land är helt beroende av privata läkemedelsaktörer i utlandet. För att förhindra smittspridning vid pandemiutbrott har vi i stället pandemivaccingarantier med olika läkemedelsföretag. Kort sagt innebär det att Sverige betalar stora summor för en garanti att vaccin ska levereras om behov uppstår.
Försenade leveranser
Problemet med detta är att denna modell inte är dimensionerad utefter den potentiella efterfrågan som kan uppstå vid händelse av en pandemi. När svininfluensan A(H1N1) bröt ut 2009 tog vaccinet slut, och då hade Sverige liknande avtal som de som finns i dag.
Vi vet också att apoteken i många fall saknar läkemedel, och vi har också kunnat bevittna den problematik som funnits när det gäller leverans av läkemedel och vårdmateriel till våra sjukhus. I slutet på förra året innebar de försenade leveranserna att bland annat Akademiska sjukhuset i Uppsala fick gå in i stabsläge.
Statlig vaccintillverkning
Läkemedelsbristen och vår beroendeställning när det gäller vaccin är helt klart oroväckande faktorer som måste ses över. Vårt grannland Danmark är ett exempel på land som har en statlig vaccintillverkning, och faktum är att detta även är något som Sverige tidigare haft planer på att implementera, men som aldrig aktualiserades.
Med tanke på den senaste tidens utveckling menar vi att det finns anledning att återuppta diskussionerna kring att upprätta en statlig vaccintillverkning i Sverige.
Krävs förberedelser
Utöver detta måste vi även förbättra beredskapen när det kommer till den här typen av händelser – bland annat genom upprättandet av fler vårdplatser, förbättrade säkerhetsrutiner och att Sverige beslutar om en nationell strategi för att upptäcka smittsamma sjukdomar i ett tidigt skede.
Om nästkommande virusutbrott visar sig vara ännu allvarligare är det helt centralt att Sverige är förberedda för att kunna hantera situationen. Vår förhoppning är att de övriga partierna också ser vikten i detta.