Debatt

IKFF: Ensidig rapport med en förlegad syn på kärnvapen

DEBATT. Rapporten som undersöker potentiella konsekvenser av en svensk anslutning till FN:s konvention om kärnvapenförbud saknar en trovärdig säkerhetspolitisk analys, skriver Gabriella Irsten, IKFF. 

Gabriella Irsten.
Gabriella Irsten.Foto: IKFF
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Gabriella Irsten
politisk handläggare Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF)
 

Den 18 januari presenterade Lars-Erik Lundin sin rapport där han på uppdrag av regeringen undersöker potentiella konsekvenser av en svensk anslutning till FN:s konvention om kärnvapenförbud (TPNW). Vi är starkt kritiska både till rapportens grundantaganden och slutsatser.

Legitimerar kärnvapen

Lundin motiverar sin utgångspunkt i direktivet, att belysa konventionen utifrån ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Men den syn på säkerhetspolitik som rapporten ger uttryck för är förlegad och bidrar till att legitimera kärnvapen till skillnad från en bredare tolkning som utgår ifrån mänsklig säkerhet. Där står de katastrofala humanitära konsekvenserna och risken för en klimatkollaps vid ett kärnvapenkrig oundvikligt i centrum.

Brist på kunskap

Avsaknaden av att belysa de humanitära konsekvenserna, ett perspektiv som dominerat multilaterala kärnvapenfora det senaste decenniet, visar på en bristande förankring och brist på kunskap. I internationell och humanitär rätt är skyddet av civila i krig centralt och proportionalitetsprincipen och principen om åtskillnad av civila och militära mål är hörnstenar.

Att ha kunskap om de humanitära konsekvenserna synliggör att civila inte kan skyddas vid användandet av kärnvapen och att en detonation skulle innebära oproportionerlig skada. Kärnvapen är därför oacceptabla. FN:s kärnvapenkonvention syftar till att utveckla internationell rätt utifrån dessa grundläggande principer.

Sakfel och missförstånd

Risken för kärnvapenkrig har inte varit så hög sedan 1953.

Förutom avsaknaden av en trovärdig och modern säkerhetspolitisk analys präglas rapporten av såväl sakfel som grundläggande missförstånd. Det handlar exempelvis om att Lundin påstår att kärnvapenförbudet har lägre krav på verifikation än icke-spridningsavtalet, vilket inte stämmer.

Vidare menar Lundin att frågan om hur kärnvapen ska definieras är problematisk och kan få negativa effekter på Sveriges militära samarbeten. Men denna slutsats grundas inte på praxis i internationell rätt. Under förhandlingarna var det tydligt att stater ansåg att kärnvapen ska förstås på samma sätt som i icke-spridningsavtalet, en praxis som Sverige varit med att arbetat fram sedan 1970.

Utelämnar information

Istället för en opartisk rapport som sakligt redovisar argumenten både för och emot en svensk anslutning till konventionen fick vi istället en vinklad produkt med utgångspunkter som gör att rapporten är skriven tio år försent. Det redan förbestämda perspektivet leder till att författaren utelämnar information som inte stöttar den egna tesen och istället legitimerar kärnvapen som säkerhetsskapande.

Ökad risk för kärnvapenanvändning

Amerikanska kärnvapenforskare meddelade den 24 januari 2019 i tidskriften Bulletin of the Atomic Scientists att risken för kärnvapenkrig inte har varit så hög sedan 1953. Nyligen drog sig först USA och sedan Ryssland ur INF-avtalet och en FN-rapport visar att Nordkorea försöker undangömma sina kärnvapenresurser.

Vi lever i en tid med en ökad risk för kärnvapenanvändning, planerad eller av misstag. Då måste vi agera och Sverige måste ta ställning. Utifrån denna verklighet missar rapporten helt enkelt målet.

Dokumentation

Läs hela IKFF:s analys av rapporten här.



E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00