Förhöjda hot kräver politiker som lämnar skolgården

När oppositionen kallade till pressträff häromdagen var det nog många som föreställde sig att ämnet skulle vara säkerhetsläget och regeringens och myndigheternas hantering, inte minst då Storbritannien bara dagen före hade gått ut med nya rekommendationer rörande säkerheten i Sverige, bland annat med formuleringar om att risken för att terrorattentat begås i Sverige är ”mycket trolig”.

Nu, några dagar senare, har även Säpo anslutit sig. På torsdagen höjdes hotnivån på den femgradiga skalan från tre till fyra.

Och jo, oppositionens pressträff handlade väl i någon mån också om säkerhetsläget. Man krävde nämligen justitieutskottets ordförande Richard Jomshofs (SD) avgång. Jomshof, som mitt under pågående efterspel till sommarens koranbränningar givit sitt bidrag till säkerhetsläget genom att leverera gratis content till allsköns fientliga makter – i form av mustig analys av islam och Muhammed.

Successiv försämring

Om det värsta inträffar och ett allvarligt terrordåd sker i Sverige, vad har man då för svar på frågan om vad man gjorde när läget eskalerade under sommaren 2023?

Är Richard Jomshof vårt centrala säkerhetsproblem? Nej, givetvis inte. Precis som Säpo framhöll under torsdagens pressträff så är Sveriges försämrade säkerhetsläge en successivt nedåtgående spiral som pågått under lång tid. Beslutet är inte föranlett av en enskild händelse eller av enskilda individer, inskärptes det från myndigheten, som påtalade att innan den dramatik som vårens och sommarens koranbränningar skapat så har till exempel desinformationskampanjerna om hur socialtjänsten jobbar bidragit till försämringen.

Sett i ljuset av detta kan oppositionens val av fokus framstå som besynnerligt. Sedan maktskiftet har oppositionen över huvud taget inte samlat sig till särskilt många gemensamma utspel. När man nu äntligen gör det så är det politiska personfrågor man ställer krav om, snarare än sakpolitik och handling – och detta samtidigt som polisen flaggar för att man inte kan garantera folks säkerhet vid olika evenemang.

Duckade ”chicken race”, men så kom Hamilton 

Å andra sidan pekar oppositionen ut en tydlig spricka i Tidösamarbetet. Regeringen har intill självutplåningens rand försökt hålla det diplomatiska ansiktet i schack under Natoansökan och alla de märkliga skeenden som kantat den. Under tiden har SD:s uppförande varit…något mindre regeringsfähigt.

Man kan livligt föreställa sig att det inte är en blombukett med orden ”Tack för hjälpen”, som statsminister Ulf Kristersson vill buda över till Jomshof just nu.

Och just som regeringen hade lyckats trumma ihop partierna att inte gå på oppositionens fint och göra säkerhetspolitiken till ett chicken race om huruvida den ”djupt olämplige” Jomshof är rätt man att ratta justitieutskottet eller inte så börjar Carl B Hamilton (L) prata. Och gör ett uttalande som – förutom att vara tacksamt gratis content till allsköns Sverigefientliga makter – också går rakt in i skärmdumparnas Hall of Shame över citatrubriker. Med politiska fördömanden, ursäkter och allmän krishantering som följd. 

Om det värsta inträffar

Medan allt detta händer och upptar politikens hjärnor och munnar så uppmanas medborgarna att plocka hörlurarna ur öronen och vara vaksamma i offentliga miljöer.

Medan allt detta händer meddelar Säpo att vi har en förhöjd terrorhotnivå som innebär att vi står inför ett ”Högt hot” och att ”sannolikheten att aktörer har avsikt och förmåga att genomföra attentat är hög”.

Att Säpo aviserar detta är en signal, inte minst till alla myndigheter om att man nu måste öka sin vaksamhet och beredskap. Även rikets folkvalda bör emellertid ta signalen på allvar. Om det värsta inträffar och ett allvarligt terrordåd sker i Sverige, vad har man då för svar på frågan om vad man gjorde när läget eskalerade under sommaren 2023? Använde man det för egna partipolitiska syften eller tog man ansvar? 

Det har ringt in och det är dags att lämna skolgården.