"Sverige måste täppa till kryphålen i klimatförslaget"

DEBATT. Det ska inte gå att uppnå nationella utsläppsminskningar med uppköp av utsläppskrediter i andra länder eller genom skogs- och markanvändning. Det skriver Vänsterpartiets klimattalesperson Jens Holm som uppmanar regeringen att vara ett av de länder som tar täten för att reformera EU-kommissionens klimatförslag.

Placeholder image
Foto: Foto: Jann Lipka
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Av: Jens Holm
klimattalesperson och riksdagsledamot för Vänsterpartiet

EU ratificerade i fredags Parisavtalet. Det är bra. Men när man tittar på hur utsläppsminskningarna verkligen ska göras inom EU smolkas glädjebägaren. I förslaget om bördefördelning mellan EU:s medlemsstater från EU-kommissionen ska utsläppen minskas med endast 30 procent inom den icke-handlande sektorn. Men inte ens det kommer uppnås när kommissionen öppnar upp för en mängd kryphål i åtagandet.

Tvågradersmål utom räckhåll

Räknar man samman minskningsbidragen från de ungefär 180 länderna som ställt sig bakom Parisavtalet är det tydligt att tvågradersmålet är långt ifrån att uppnås. Lägg därtill att parterna ska sikta på det mer ambitiösare målet om max 1,5 graders uppvärmning och det blir uppenbart att alla länder måste spotta upp sina ambitioner väsentligt. EU, med sina 28 medlemsländer, är i det här avseendet inget undantag. Därför var det en stor besvikelse att läsa EU-kommissionens förslag från i somras om hur utsläppen i den så kallade icke-handlande sektorn (60 procent av utsläppen) ska minskas och fördelas mellan länderna.

Flexibilitet urholkar utsläppsmål

Det övergripande målet om att minska med 30 procent räcker inte. Det målet urholkas i sig av ett antal så kallade flexibilitetsinstrument (se artiklarna 5, 6 och 7). Länder ska exempelvis kunna använda billiga och osäkra utsläppskrediter från EU:s handelssystem. Det kommer också att bli möjligt att kunna tillgodoräkna sig upptag av växthusgaser från skogen och markanvändningen.

Att förlägga utsläppsminskningar till andra länder, som EU-kommissonen föreslår, är att låta någon annan ta ansvaret för våra utsläpp.

Att förlägga utsläppsminskningar till andra länder, som EU-kommissionen föreslår, är att låta någon annan ta ansvaret för våra utsläpp. Det är helt i strid med en av grundtankarna i klimatförhandlingarna, nämligen den om de historiska utsläppen. Och det är de industrialiserade staterna som historiskt sett har släppt ut mest växthusgaser och som därför också ska vara de som går först i att minska utsläppen.

Skriande behov av innovationer

Kommissionens så kallade flexibla åtgärder innebär också att den nödvändiga omställningen av våra samhällen kommer att skjutas på framtiden. Inom den icke-handlande sektorn, det som förslaget avser, står transporter och jordbruket för den största delen av utsläppen. Här är vi i skriande behov av både tekniska innovationer och grundläggande förändringar av våra beteenden (till exempel både mindre av biffen och bilen). När EU nu säger till medlemsstaterna att det är ok att använda utsläppskrediter eller att tillgodoräkna sig markanvändning istället för riktiga utsläppsminskningar, försvinner det nödvändiga omställningstrycket.

Dessa åtgärder kommer leda till att det redan låga målet om 30 procent riskerar att urholkas ännu mer. Organisationen Carbon Market Watch talar exempelvis om att målsättningen kan sänkas med sju procentenheter, från 30 till blott 23 procents minskningar till 2030.

Håller med Energiföretagen

Jag instämmer med Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningen, och Pernilla Winnhed, Energiföretagen, om att ambitionsnivån måste skärpas och att kryphålen måste täppas till.

Linnea Engström (MP) konstaterar också riktigt att EU-förslaget är långt ifrån det som föreslagits av svenska Miljömålsbredningen, men vilka konkreta förändringar av kommissionens förslag som regeringspartierna vill ha går tyvärr inte att utläsa ur artikeln.

Christoffer Fjellners (M) resonemang om att vi inte ska göra mer än andra tas tyvärr inte klimatpolitiken framåt, men det kanske också är vad Moderaterna vill?

Till Maria Sunér Fleming skulle jag vilja fråga; är det inte just kostnadseffektivt att gå före på klimatområdet och att bli först med de nya lösningarna?

I grunden håller jag med Carina Håkansson, Skogsindustrierna, om att EU inte ska lägga sig i vår skogspolitik, men när Håkansson vill ha kvar, eller till och med öka, tillgodoräknande av LULUCF kommer också EU-krav på harmoniserad beräkning och rapportering som brev på posten.

Det är bra att Kristina Yngwes parti (C), liksom mitt vill ha nollutsläpp till 2040, men det blir inte särskilt trovärdigt när C motsätter sig skarpa klimatreformer på hemmaplan, allt från nationella åtgärder mot flygets utsläpp, kilometerskatt på lastbilstransporter, ökade miljö- och klimatanslag i budgeten till att vilja avskaffa de lokala klimatinvesteringsprogrammen (Klimatklivet).

Sverige måste förändra förslaget

Vad kommer då den svenska regeringen göra i det här läget? Jag förväntar mig nu att Sverige tar täten som ett av de länder som vill reformera EU-kommissionens förslag. I en progressiv reform borde följande finnas med:

  • EU:s totala klimatåtagande måste skärpas till minst 60 procent till 2030, vilket skulle höja ambitionsnivån i liggande förslag.
  • Täpp till kryphålen. Det ska inte vara ok att uppnå nationella utsläppsminskningar med uppköp av utsläppskrediter i andra länder eller användning av skogs- och markanvändning som ett sätt att minska de egna utsläppen.
  • Respektera att EU-länderna har olika förutsättningar, men att vissa länder inte behöver minska alls underminerar trovärdigheten för hela förslaget.
  • Skriv in en artikel i beslutsförslaget om internationellt samarbete där EU och dess medlemsländer i större utsträckning utlovar kapital, teknik och samarbete för att hjälpa utvecklingsländer att snabbt minska sina utsläpp och inte göra samma misstag som vi har gjort.
Dokumentation

Debatten om EU:s klimatförslag, läs tidigare inlägg

"Skogen och åkern får inte hamna i kläm"
Det stora svenska bidraget till klimatomställningen, skogen och åkern, får inte hamna i kläm när de nya regelverken för EU:s klimatpolitik förhandlas fram. Det vilar ett tungt ansvar på regeringen, skriver Centerns miljöpolitiska talesperson Kristina Yngwe.

"Skärp EU:s klimatmål i linje med Parisavtalet"
EU-kommissionen vill anpassa ambitionsnivån i EU:s klimatpolitik till eftersläntrarna. Kryphål tycks vara viktigare än utsläppsminskningar, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl som uppmanar regeringen att verka för att 2030-målet skärps och att kryphålen täpps till i kommissionens förslag.

"Lätt att göra rätt - politisk vilja och ledarskap efter Paris"
För att nå EU:s och Sveriges klimatmål måste vi gå långt bortom business-as-usual, särskilt vad gäller transportsektorn. En effektiv klimatpolitik måste bygga på nya strategier för cirkulär- och biobaserad ekonomi och det måste vara lätt att göra rätt - både för investerare och konsumenter, skriver EU-parlamentariker Linnea Engström (MP).

"Klimatpolitiken tappar fokus på kostnadseffektivitet"
Klimatpolitiken har förlorat fokus på kostnadseffektivitet, både på EU-nivå och i Sverige. Det skriver Svenskt näringslivs Maria Sunér Fleming med anledning av EU-kommissionens förslag till hur utsläppsminskningarna ska fördelas mellan medlemsländerna.

"Värna den nationella beslutsrätten i skogspolitiken"
EU ska kunna räkna med skogen för att ta höjd för en ambitiös klimatpolitik. Men det får aldrig bli EU-kommissionens uppgift att bestämma hur vi ska bruka våra skogar, skriver Skogsindustriernas vd Carina Håkansson som uppmanar de svenska politikerna att värna den nationella beslutsrätten.

"Regeringen har spelat bort korten i klimatpolitiken"
Stora utsläppsländer som Polen och Bulgarien slipper undan när svenska regeringen spelat bort korten i klimatpolitiken. Sverige och klimatet är förlorarna i EU-kommissionens förslag till hur utsläppsminskningarna ska fördelas mellan medlemsländerna, skriver EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M).

"EU:s klimatmål borde skärpas"
EU-kommissionen har nu lagt fram ett förslag på hur EU:s klimatmål om minskade utsläpp med 40 procent till år 2030 ska uppnås. Men det är ett mål som inte tar höjd för Parisavtalets strävan om en global temperaturökning på max 1,5 grader, skriver Energiföretagens vd Pernilla Winnhed som anser att EU:s klimatmål borde skärpas.

Delta i debatten? Kontakta debattredaktör Ola Hjalmarsson ola@altinget.se

EU-kommissionen kräver mest av Sverige

Under sommaren presenterade EU-kommissionen sitt förslag till hur EU ska leva upp till sitt åtagande enligt Paris-avtalet. Förslaget innehåller en bördefördelning mellan medlemsländerna för de sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandel, exempelvis transporter och jordbruket. Sverige och Luxemburg ska, enligt förslaget, minska utsläppen med 40 procent till år 2030, jämfört med 2005 års nivåer.

Bulgarien behöver inte minska utsläppen alls och Rumänien med två procent. Se hela EU-kommissionens förslag till bördefördelning här.

Regeringen har skickat ut EU-kommissionens förslag på en snabb remissrunda inför höstens EU-förhandlingar, sista svarsdatum är den 23 september:

Remiss av förslag till Europaparlamentets och rådets förordning COM (2016) 482 om ansvarsfördelningsförordning

Remiss av Europeiska kommissionens förslag COM (2016) 479 om LULUCF-förordning


Nämnda personer

Jens Holm

Riksdagsledamot (V), ordförande trafikutskottet, tidigare klimatpolitisk talesperson
Fil.mag i sociologi (Uppsala uni. 1996)

Politik på allvar
Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor