Slutreplik: Naturvården behöver vara kostnadseffektiv

Finns viktiga naturvärden kvar?

Egentligen tror jag inte att jag och Östlund står särskilt långt ifrån varandra när det gäller synen på vikten av att bevara mångfald. Som jag försökte påtala i min artikel anser jag att utgångspunkten bör vara att naturvärden bevaras där de bevisligen finns. Syftet med min artikel var att beskriva att betydande arealer faktiskt beskattades på sina naturvärden redan under den första 100 års-perioden av ett storskaligt skogsbruk.

Jag är förvisso inte professor i skogshistoria men jag vill ändå hävda att mycket av den skog och de träd som vi ser i dagens ”gamla skogar” faktiskt har ganska lite släktskap med en förindustriell urskog. Min uppfattning är att stommen i dessa skogar i stället härrör från beståndsrester som slutit sig under en relativt sentida kraftig påverkan. Frågan är då om det finns viktiga naturvärden kvar i sådan skog? Skulle naturvårdsnyttan vara stor om skogsbruket i dem modifierades stark eller rent av stoppades? Är verkligen alla former av kontinuerligt trädskikt oavsett gleshet alltid ett kvitto på att skogen är värd att bevara?

De skogar jag pratar om här är förstås inte de som har naturskogs- eller naturskogsartade kvaliteter. En ganska stor andel av sådan skog bör i dag vara skyddad endera formellt eller genom frivilliga avsättningar men säkert återstår en del. De skogar som jag avser är i stället de som utsatts för kraftiga huggningsingrepp för länge sedan och som åter slutit sig under den senare hälften av 1900-talet och där gallringar och plockhuggningar många gånger fortsatt därefter. I sådan skog finns möjligen enstaka gamla träd och viss olikåldrighet men bara det borde inte göra att de kvalar in som skyddsvärda.

Kontinuitet har gått förlorad

Om man tittar på vilken typ av rödlistade arter som man vill bevara i det norrländska skogslandskapet så är det kanske hälften av dem som har en direkt koppling till lågakontinuitet och ved som rötats stående i luftfuktighetsbevarad miljö. Sedan har vi andra arter, främst lavar, som behöver gamla stående levande och döda löv och barrträd som inte varit för mycket solexponerade.

Är verkligen alla former av kontinuerligt trädskikt oavsett gleshet alltid ett kvitto på att skogen är värd att bevara?

Mycket av sådana typer av kontinuitet har sedan länge gått förlorad i flertalet äldre Norrlandsskogar. Däremot kan det finnas bevarad rotkontinuitet som kan vara av vikt för vissa. Min förhoppning är att arter som behöver sådan, som en gång överlevde en gles fas, ska kunna göra det igen om bra detaljhänsyn lämnas när skogen avverkas nästa gång.

Det här handlar inte om att skriva ner värdet av naturvård i Norrlands kust- och inlands skogslandskap. Här behövs, borträknat skog närmare fjällen, restaureringsinsatser. Både i form av formella och frivilliga avsättningar och genom införande av en större andel så kallat hyggesfritt brukande.

Brand är lösningen

Men resurserna för naturvård är och kommer med all sannolikhet att fortsätta vara begränsade under överskådlig tid. Då måste rätt områden prioriteras både för bevarande och alternativt brukande. När det gäller skydd bör sådant koncentreras till områden med goda förekomster av rödlistade arter och substrat och där strukturerna är de rätta. Därtill bör lövmiljöer skapas genom naturvårdande skötsel. Rent geografiskt borde permanenta skydd, där det är möjligt, inriktas mot skogar längs större vattendrag. Men ambitioner om att applicera något komplett, mycket kostsamt nätverk, av grön infrastruktur i landskapet tycker jag kan anstå tills den dag då det finns stora medelsöverskott och när vi lärt sig lite mer om spridningsekologi i det brukade boreala skogslandskapet.

Det enskilt viktigaste naturvårdande åtgärden är som jag ser att satsa på den faktor som historiskt danat det norrländska skogslandskapet, nämligen brand. En klart ökad frekvens av naturvårdsbränningar är det som jag tror skulle kunna skapa allra mest mångfald. Att schablonmässigt avsätta eller alternativbruka skog vars enda egentliga värde skulle bestå i att marken varit kontinuerligt trädbevuxen oavsett täthet är knappast kostnadseffektiv naturvård.