Slutreplik: Förvånande att Skogsstyrelsens generaldirektör inte förstår praxis

Jag kan hålla med Herman Sundqvist om att det finns vissa rättsliga oklarheter vad gäller frågan om intrångsersättningar för enskilda skogsägare när det beslutas om inskränkningar i brukanderätten till följd av höga naturvärden men i övrigt finns inga nämnvärda konstigheter i de delar av miljöbalken som gäller Skogsstyrelsen. Miljöbalken gäller parallellt med skogsvårdslagen som den gör för så många andra myndigheter, oavsett om de är tillsynsmyndigheter eller förvaltningsmyndigheter. Det är förvånande att generaldirektören inte har kännedom om att de flesta svenska lagar är ramlagar och som enligt gammal svensk lagstiftningsmetodik ska utvecklas i detalj just genom domstolars utformning av rättspraxis, det vill säga när lagen gnuggas mot verkligheten.

Naturen har ingen egen röst

Generaldirektörens uttalanden om att det skulle ta alldeles för lång tid att lösa ”problemen” på annat än genom att ändra i lagarna lämnar en hel del frågor om Skogsstyrelsens vilja att inordna sig i hur statliga myndigheter ska bedriva sitt arbete. ”Den offentliga makten utövas under lagarna”, står det i Regeringsformen. Det betyder att medborgarna ska känna sig trygga i att myndigheter tillämpar lagarna på ett rättssäkert sätt. Det känns förmätet att ta upp denna grundbult i svensk statsförvaltning nu, men tydligen behövs det.

Det är oerhört viktigt att medborgarna ser att Skogsstyrelsen tillvaratar alla intressen man är ålagd. Eftersom naturen inte har en egen röst åligger det myndigheten att tillförsäkra att miljölagstiftningen tillämpas fullt ut. Svenska folket förväntar sig helt enkelt inget annat.

Tolkningen dröjde ett år

I vilken utsträckning generaldirektören har tillräcklig känsla för rättssäkerhet kan prövas mot hur myndigheten agerade när EU-domstolen i mars 2021 meddelade domen i det så kallade Skydda Skogen-målet som handlade om fågelskydd. Skogsstyrelsen dröjde ett helt år innan man först våren 2022 offentliggjorde sin tolkning av domen. Herman Sundqvist torgför då vid flera tillfällen att inte en bofink får störas. Han får till och med frågor om detta verkligen kan stämma. Med övertygelse svarar han att det är Skogsstyrelsens tolkning.

Han vet givetvis mycket väl att detta verkligen inte är korrekt utan rent och skärt påhitt. Trots att namnkunniga miljöjurister uttryckligen säger att det inte stämmer. Allt i syfte att skrämma upp främst skogsägare och få till stånd massiva protester som tidigare regeringen inte kunde stå emot. Dåvarande miljöminister Annika Strandhäll reste sig genast, gick myndigheten till mötes och sade man skulle se över artskyddsförordningen. Bofinksdebaclet kallas det.

Ideella föreningars överklaganden av avverkningsanmälningar har sin grund i att alltför många värdefulla naturskogar kalavverkas utan att Skogsstyrelsen ombesörjt att höga naturvärden kartläggs och skyddas. Dessutom är det så att tillsynsmyndighetens automatgranskningssystem under senare år har skruvats åt så mycket att enbart delar av promillen av alla ärenden med EU-fridlysta fåglar får granskningssystemet att reagera. Resten släpps igenom utan några invändningar alls.

Hur pass lagenligt är det? Detta står inte i alls i överensstämmelse med vad som anges i EU-rätten på området och är därför något som behöver undersökas närmare.

Det är allvarligt

Förutom mark- och miljööverdomstolens domar, som är ett fåtal, avgör mark- och miljödomstolarna avsevärt fler domar som innebär bakläxor. Det är detta han beklagar sig över i intervjun den 21 december. Herman säger att överdomstolen ”skickar tillbaka ärenden för att utveckla arbetssätten” och får det att låta som att det skulle pågå någon slags dialog dem emellan. I själva verket är domarna inget annat än tillrättavisanden. Överdomstolens domar utgör den praxisbildande delen av rättsutvecklingen, vilket innebär att Skogsstyrelsen i alla distrikt har att följa dem fortsättningsvis. Miljöföreningarnas erfarenheter är tyvärr att inte ens praxisbildande domar alltid efterlevs, trots det som generaldirektören påstår. Det är allvarligt.

På samma sätt finns det nyliga exempel på när mark och miljödomstolars domar sonika struntas i när ärenden återförvisas till Skogsstyrelsen, något som verkligen leder till förstämning över tillståndet i svensk statsförvaltning.

Vi väntar på skogsstyrelsen

Det är välkommet att Skogsstyrelsen säger sig vilja säkerställa att markägaren tar ett större ansvar för artskyddet i sin skogsbruksplanering. Det förtjänar påpekas att detta ansvar även ligger på skogsbolaget – alltså verksamhetsutövaren – eller den som vidtar en åtgärd som det heter i miljöbalken. Får jag föreslå att Herman Sundqvist tillser att myndighetens automatgranskningssystem görs tillgängligt för markägare och skogsbolag så att de själva kan söka upp kända naturvärden utan de filter som myndigheten på eget bevåg lagt in. Det skulle ge markägare och skogsbolag en ofiltrerad möjlighet att utgå från i sin skogsbruksplanering – ansvaret ligger ju på markägare och skogsbolag, precis som Herman Sundqvist också påpekar.

Vi är många som ivrigt väntar på att Skogsstyrelsen snarast tillhandahåller en sådan tjänst så att man i stället kan ägna sig åt skarp tillsyn.