Professor Sten Nilsson skriver på Altinget den 7 mars 2024: ”Många indikationer tyder på att skogsindustrin har fått svår brist på tillgänglig inhemsk slutavverkningsskog”. Han spekulerar sedan vidare ”Allt fler röster höjs nu inom skogsbolagen att det har slutavverkats för hårt i över 20 år. Det verkar vara svår brist på skogar som passerat den lägsta tillåtna slutavverkningsålder och inte är skyddade av olika anledningar”.

Dessa rykten och spekulationer väver han slutligen ihop till en konspirationsteori:

”I praktiken kan äldre skog ha överavverkats, med företagsledarnas goda minne, under en 20–30 års period. Det är anmärkningsvärt att företagsledningar medvetet har kört slut på en resurs som är ryggraden i deras verksamhet.”

Hade kunnat kontrollera sanningshalten

Som före detta professor på skogsfakulteten vet Sten Nilsson att han lätt skulle kunna kontrollera sanningshalten i vad han hört genom att använda sig av den officiella statistiken från Riksskogstaxeringen.

Planeringen av slutavverkningar blir möjligen mer komplicerad, vilket skogsbolagens anställda kanske muttrar över.

Enligt Skogsdata 2023 har det privata bolagsskogsbruket ett förråd av skog, äldre än lägsta tillåtna slutavverkningsålder, som är tjugo gånger så stort som den årliga slutavverkade volymen, dessutom med kontinuerlig inväxning av yngre skog. Som Nilsson påpekar har dock stora delar av den äldre skogen på bolagens marker tagits ur produktion för att förstärka naturvärden i landskapet.

Detta har begränsat mängden bestånd som kan slutavverkas, men inte mer än att det ändå finns många års avverkningsvolymer att välja bland. Planeringen av slutavverkningar blir möjligen mer komplicerad, vilket skogsbolagens anställda kanske muttrar över.

Så bevaras den riktigt gamla skogen 

Den uthålliga avverkningsnivån påverkas naturligtvis av avsättningarna vilket bolagen beaktar i sina långsiktiga avverkningsberäkningar. De medför även ett högre avverkningstryck på den något yngre skogen, vilket Sten Nilsson snappat upp. Men man måste som professor kunna förstå att avverkning av yngre skog före äldre skog gör att den riktigt gamla skogen bevaras. 

Värdekedjorna inom skogsnäringen är beroende av en någorlunda jämn tillförsel av råvara. Under tidigare decennier har skogshushållningen handlat om att ransonera avverkningarna av de då stora arealerna ekonomiskt övermogna skogarna, för att inte behöva minska avverkningarna i framtiden. Att vi i dag skulle ställas inför en omvänd situation, där en del skogar behöver avverkas vid en lägre ålder var man också medveten om, och under 1990-talet sänktes de lagstadgade minimiåldrarna för tillåten slutavverkning. 

På samma sätt som uppskjuten slutavverkning ger upphov till kalkylmässiga förluster när man räknar på enskilda skogsbestånd, så uppstår det kalkylmässiga förluster av de förtidsavverkningar som bevisligen förekommer i dag. Ur ett helhetsperspektiv är dock den ekonomiska betydelsen av över tid fungerande värdekedjor större än de kalkylmässiga förluster man kan räkna fram för enskilda bestånd. På marknaden skapas därför incitament, som gör att summan av tiotusentals oberoende beslut om slutavverkning ändå leder till ett över tid någorlunda jämnt flöde av råvara.

Ingen bidrar medvetet till överavverkning

Under de senaste åren har vi tangerat den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån enligt Skogsstyrelsens skogliga konsekvensanalys SKA22. I vissa regioner och för vissa trädslag har den överskridits, men i andra regioner och för andra trädslag finns fortfarande ett utrymme att öka avverkningarna. Det finns inga beslutsfattare inom skogsbolagen som blundar för detta eller som Nilsson påstår, medvetet skulle ha drivit på överavverkning under 20–30 år.

Det är, ur ett vidare hållbarhetsperspektiv, viktigt att använda möjligheterna till kortsiktig ”överavverkning” för att mildra effekter av externa chocker, som annars skulle skada både samhällsekonomi och säkerhet. Kriget i Ukraina har påverkat flödena på världsmarknaden av både virkesråvara och färdiga skogsprodukter på ett dramatiskt sätt. Nödvändigheten att ställa om Europas energiförsörjning bort från rysk gas har också resulterat i dramatiskt ökad efterfrågan på energived och biprodukter för energianvändning i hela Europa. Detta samtidigt som granskogarna drabbats av omfattande barkborreskador efter torråret 2018. 

Beslutsfattare med ansvar gör i sådana lägen vad som krävs för att hantera effekterna av barkborrehärjningarna samt möta den legitima ökade efterfrågan på vedråvara, färdiga skogsprodukter och energi. Professor Nilsson passar i stället på att försöka lura den lättskrämda allmänheten att skogen tagit slut och sprida konspirationsteorier.