Det har varit en bra vinter för skogsavverkningar. Tidig kyla har gett bra bärigheter på många mjuka marker som annars varit svåra att bruka. Trots det rapporteras det nu från många håll om svår virkesbrist. Virkesbristen gör att virkespriset just nu rusar i höjden till rekordnivåer, vilket gynnar privata skogsägare, men kommer att skapa nya problem. Så vad är det som händer?

Många indikationer tyder på att skogsindustrin har fått svår brist på tillgänglig inhemsk slutavverkningsskog. Huvudorsaken är att det är en stor skillnad mellan hur mycket virke det totalt finns i ett skogsbolags skogar och hur mycket som verkligen är tillgängligt för slutavverkning i närtid.

Allvarligt

Läget kan vara allvarligare än vad allmänhet, politiker och aktieägare har fått kännedom om. Det är därför angeläget att regeringen snabbt ger kompletterande instruktioner till den nya skogsutredningen att göra sina förslag baserad på just tillgängliga volymer och inget annat.

Stämmer denna akuta situation rubbas näringens självbild om att vara världsledande både på förädling och att bruka skogen hållbart. En självbild om att, ’Den svenska modellen’ är optimal och inte kan förbättras. Verkligheten kan vara något helt annat.

Förbud mot viss avverkning

Sedan 1923 har det funnits lagar för att hindra skogsbolagen från att hugga ner unga och växtliga skogar. Det anses ligga i samhällets intresse att skog avverkas först när skogens volym- och ekonomisk tillväxt avtar. Är skogen frisk och någorlunda sluten, så växer både tall- och granskog bra i ända upp till 100 år, ja till och med 120 år på medelgoda marker. Men även detta är biologiskt sett unga träd. Många arter kan inte leva i ungskogar, till exempel blåbär.

Det är anmärkningsvärt att företagsledningar medvetet har kört slut på en resurs som är ryggraden i deras verksamhet. 

I skogsvårdslagen anges en minimiålder för att få slutavverkas. Lagen är golvet, men för ägare är det ofta klokt att hushålla med sin äldre skog för att kunna få maximal ekonomisk volym. Men skogsbolagen har inte hushållat.

Allt fler röster höjs nu inom skogsbolagen att det har slutavverkats för hårt i över 20 år. Det verkar vara svår brist på skogar som passerat den lägsta tillåtna slutavverkningsålder och inte är skyddade av olika anledningar. Detta kan leda till att man gör alltför många och hårda gallringar i unga skogar. Och det senare kommer skapa betydande problem i framtiden.

Överavverkning av slutavverkningsskog

Under åren har man argumenterat med att ’vi avverkar mindre än tillväxten, vilket visar på att vi har ett hållbart skogsbruk’. I själva verket kan det skilja 20 till 50 år mellan tillväxande volymer och avverkningsmogna volymer.  I praktiken kan äldre skog ha överavverkats, med företagsledarnas goda minne, under en 20–30 års period.

Storskogsbruket går hårdast fram

Det är anmärkningsvärt att företagsledningar medvetet har kört slut på en resurs som är ryggraden i deras verksamhet. Och att det pågått så länge. Hårdast har storbolagen gått fram, tätt följt av Statens fastighetsverk, Sveaskog, kyrkan, allmänningar och besparingsskogar. Bilden är liktydig över hela landet. Det enskilda privata skogsbruket har ibland en något bättre situation.

Bristen på slutavverkningsbar skog ger allvarliga konsekvenser:

· Med egengjord virkesbrist tvingas industrin till strukturomvandling

· Överuttag i gallringar ger lägre volymer i slutavverkningarna i framtiden

· Risk att företagen vill sänka sina hållbarhets- och miljöambitioner vilket kan leda till att certifieringssystemen kollapsar

· När marknaden förstår vad som händer kommer det bli svårare att sälja skogsprodukter

· Konflikterna inom skogsnäringen kommer att öka

· Aktieägare tappar förtroende för företagen och dess styrelser och flyttar sina pengar

· Virkespriserna stiger, bra för skogsägarna men sänker industrins konkurrenssituation

Vad måste göras?

Regeringen måste ge den nya skogsutredningen ett tilläggsdirektiv att beräkna och bygga sina förslag på tillgängliga volymer slutavverkningsbar skog, rensat från för unga skogar – rensat från alla de äldre skogar som inte får eller bör avverkas. Kartläggningen bör ske per ägarkategori och länsvis. Baserad på kartläggningen bör nya avverkningsberäkningar för landet utföras på länsnivå med konsekvensanalyser.