BioFrame använder samma material som den senast publicerade skogliga konsekvensanalysen, SKA22, det vill säga riksskogstaxeringens provytor, och med i stort samma skogliga prognosfunktioner. En jämförelse av resultaten från respektive modell borde därför tillföra substans i debatten. Det som skiljer BioFrame från SKA22 är att BioFrame låter skogsskötseln utgöra ett resultat av efterfrågan på skogsprodukter, industristruktur, transporter och lönsamheten i olika skötselåtgärder, medan resultaten i SKA22 är en produkt av skogstillståndet, med tillväxten som riktvärde för total avverkning.

Den stående volymen i skogen ökar även om man bara betraktar den produktiva skog som brukas aktivt.

I ett inlägg i tidningen Skogen 21 november 2022 beskrev vi resultat från BioFrame-analyser: ” … I scenariot med fortsättning av dagens situation kan vi konstatera att avverkningsnivån i BioFrame-BAU sjunker fram till mitten av 2050-talet. Det beror på att tillgången på sågtimmer begränsas på grund av minskande arealer med äldre, avverkningsbar skog…”.

Sågverkens produktion reduceras

I en pågående studie kring utveckling av sågverksindustrin ser vi samma mönster. Vi ser att medeldiametern i slutavverkning sjunker från 26 till 21 centimeter de närmaste 20 åren. Under samma period reduceras sågverkens produktion med cirka 30 procent. Massa- och pappersindustrin klarar sig volymmässigt genom att andelen massaved i industriellt virke går från runt 50 procent till drygt 60 procent. Det resulterar i reducerad avverkning från 95 miljoner skogskubikmeter per år till 87 miljoner, eller 10 procent. Den stående volymen i skogen ökar även om man bara betraktar den produktiva skog som brukas aktivt, det vill säga: totalt är avverkningarna mindre än tillväxten.

Går det att finna något stöd för modellens minskade utbud av timmer, i linje med Sten Nilssons resonemang, eller är det en artefakt, vilket Jonas Jakobsson kanske skulle hävda? Våra resultat, liksom SKA22, redovisar en sjunkande medelålder vid slutavverkning. BioFrame går från 103 år i dag till 76 år i genomsnitt efter 20 år. Motsvarande siffror för SKA22 (scenario Dagens potential) är 132 och 79 år. Dessa trender får stöd av Riksskogstaxeringens statistik över den historiska utvecklingen som visar att medelåldern vid slutavverkning har sjunkit från 118 år 2004 till 100 år 2018, således cirka ett år per år.

Tillgången på sågtimmer minskar

Trenderna är mindre entydiga när det gäller medeldiametern vid slutavverkning. Medan BioFrame ger en minskad diameter över tid redovisar SKA22 en medeldiameter vid slutavverkning som i stort är konstant runt 28 centimeter över de kommande decennierna (scenario Dagens potential). Däremot ligger medeldiametern i gallring högre i SKA22 än för BioFrame – cirka 20 centimeter mot 16 till som lägst 14 centimeter i BioFrame. Det skulle kunna tyda på att en del slutavverkning i BioFrame är gallring i SKA22. Ytterligare en förklaring kan ligga i att SKA22 enbart styrs av skogstillstånd och tillväxt medan BioFrame även tar hänsyn till de ekonomiska villkor som sektorn förväntas verka under.

Baserat på dagens kunskap, redovisad utifrån analyser med BioFrame, växer en bild fram där allt yngre skog avverkas i framtiden, och där den totala avverkningen och tillgången på sågtimmer minskar. Brasklappen är att det är komplexa modellanalyser som innehåller betydande osäkerheter vad gäller skogens hälsotillstånd under ett förändrat klimat, konsekvenser av implementering av EU-policys, och möjligheter till teknisk utveckling i industrin, för att nämna några.