Slutreplik: Sluta bluffa politikerna, Jonas Jacobsson

I en debattartikel skrev jag att svensk skogsnäring under en lång tid har avverkat mer än lämpligt. Detta har lett till en akut och stor brist på slutavverkningsbar skog. Vilket i sin tur lett till en snabb och unikt stor prisuppgång på virke. Bra för skogsägarna på kort sikt, men farligt för skogsindustrin. Att prisuppgången finns är lätt kontrollerbara fakta. Få saker har ett så tydligt samband som brist på en råvara och pris.

Finns verkligen förrådet?

Ändå skriver den skoglige doktorn i skogshushållning Jonas Jacobsson i en replik, att det finns ett tillgängligt ”förråd” av slutavverkningsbar bolagsskog som är 20 gånger större än vad som avverkas årligen. Men också att stora delar tagits ur produktion. Om det vore sant att bolagen hade ett stort förråd av äldre skog, varför skulle skogsbolagen då frivilligt kraftigt höja priset för det virke man köper in? Om Jacobsson förråd för 20 års avverkningar verkligen fanns i verkligheten, varför skulle då Lotta Lyrå, vd för den största aktören på virkesmarknaden, Södra skogsägarna, i en intervju säga att:

”Vi tror inte att den höga konkurrensen på virkesmarknaden är en tillfällig situation, utan en strukturell ändring som kommer att vara kvar”.

Lyrå har helt rätt och vet vad hon pratar om. Det är brist på virke för slutavverkning. Sveaskog talar om virkesunderskottet i landet i sin årsredovisning och Vida talar om en utmanande tillgång på timmerråvara i sin årsredovisning. Lobbyorganisationen Skogsindustrierna säger att skogslandskapet blir mer och mer tudelat med en del i skyddade arealer av gammal skog och en del i brukad skog dominerad av unga och yngre medelålders skogar.

En serie nerläggningar av sågverk 

Jonas Jacobsson som själv en gång i tiden var framgångsrik skogschef och ansvarig för avverkningsberäkningar för Sveaskogs föregångare, och därmed bidragit till bolagets nuvarande skogstillstånd, har säkert noterat att Sveaskog nu har tvingats till dramatiska nerdragningar av sina avverkningar över hela landet.

Västerås stift minskar nu omedelbart sina avverkningar med 75 procent. Man saknar helt enkelt slutavverkningsobjekt. Det är inte bara i bolagsskogsbruket det föreligger problem utan hos alla ägarkategorier. Det finns stora förråd hos de mindre privata enskilda skogsägarna men huvuddelen av dessa har andra mål än ett jämnt virkesflöde till industrin. Vi kommer få en serie nerläggningar av sågverk som knappast ser några 20 års förråd av virke.

Det intressanta i den här debatten är att alla aktörer använder samma indata, nämligen Riksskogstaxeringen. Ja, Riksskogstaxeringens data är viktiga, och jag har studerat dessa men de säger inte hela sanningen. Jonas Jacobsson väljer att inte räkna bort de stora volymer äldre skogar som inte kan och inte får avverkas eftersom de är frivilligt eller formellt skyddade, står på impediment som inte enligt lag får avverkas, ekonomiska impediment eller är nuvarande eller kommande hänsynsytor och så vidare. Räknar men bort dem, ja, då finns det inte mycket kvar att slutavverka.

Saknar handlingsfrihet

I figuren nedan med två exempel från 'skogsföretag', visar den översta bilden den nuvarande åldersfördelningen av den produktiva skogen i ett större svenskt skogsföretag i Mellansverige. De röda staplarna anger andelen NO-skog (får ej avverkas) som angivits i skogsbruksplanen.

Den nedre bilden visar ett län i mellersta Sverige med flera hundra olika skogsföretag/skogsägare och där de röda staplarna anger formella och frivilliga avsättningar samt hänsynsytor enligt öppna data. De olika ägarstrukturerna i de två exemplen förklarar skillnaden i bilderna. Figuren visar att det knappast finns någon äldre skog än 75 år kvar att avverka samt en extrem åldersfördelning. ”Företagens” skogsinnehav är större än 100 000 ha.

Sveriges största skogsägare, Sveaskog, har publicerat liknande fördelningar för sina fem regioner vad gäller tillgänglig slutavverkningsskog. Den tillgängliga slutavverkningsskogen som är äldre än den genomsnittliga slutavverkningsåldern för den geografiska regionen ligger mellan 2.2 och 5 procent av den produktiva skogsmarksarealen. Sveaskog säger att man måste dra ned på avverkningarna under den närmsta 10-årsperioden men sedan kommer ny skog att växa in i slutavverkningsålder.

Exemplen visar att svenskt skogsbruk kan ha försatt sig i en situation där man saknar handlingsfrihet, säkerhetsmarginal och buffert. Man tvingas avverka träden så fort de ”växer in” i laglig ålder, utan att ta hänsyn till vad som är ekonomiskt bäst för ägare/aktieägare eller samhället.

Pågående analyser på Linneuniversitetet och på landsnivå, baserade på Riksskogstaxeringens ytor, tyder på att tillgängliga timmervolymer kommer att minska snabbt med 40 – 45 procent fram till cirka år 2065. Samtidigt sjunker medeldiametern i slutavverkningar kontinuerligt till cirka 2080 från 25 centimeter till 20 centimeter. Medeldiametern är avgörande för kostnaden för avverkningarna.

Produktiv skogsareal fördelad på åldersklasser

En sådan debatteknik behövs inte i skogen 

Ser man bortom Jacobssons hätska personangrepp mot mig så håller faktiskt Jacobsson med om vad jag säger. Han säger i repliken att det var ett medvetet beslut på 90-talet att avverka den äldre skogen mot att slutavverka yngre skogar och sänka lagstadgad minimiålder för tillåten slutavverkning. Sedan blandar han bort korten när han börjar tala om den ekonomiska betydelsen i ett helhetsperspektiv. Omläggningen av skogsskötseln har medfört ett mer massainriktat perspektiv och en minskad timmerinriktning. Förädlingsvärdena för massa-och pappersprodukter har minskat över tiden räknat per kubikmeter virke så det är frågan om vad som är mest betydelsefullt. Det är frågan om vilket helhetsperspektiv man ska ha.

Det som behöver göras i närtid är att regeringen nu helt enkelt uppdrar åt SLU och Skogsstyrelsen att räkna om sina data och exkludera alla skogar som inte får avverkas. Det borde ha gjorts för länge sedan. Därtill måste regeringen ge kompletterande instruktioner till den nya skogsutredningen att göra sina förslag baserad på just tillgängliga volymer och inget annat.

Låt mig avslutningsvis notera att det alltid är trist och onödigt med debattörer som svingar brett och högljutt mot sina meningsmotståndare. Men att kalla mina fakta för ”rykten, spekulationer och konspirationsteorier” är något som inte ens jag är van vid. En sådan debatteknik behöver vi inte i skogen.