Hon ska staka ut vägen mot negativa utsläpp

Åsa-Britt Karlsson fick i somras uppdraget från regeringen att ta fram en strategi för hur Sverige ska nå nettonegativa utsläpp efter år 2045. Det är allt annat än ett enkelt uppdrag, men till sin hjälp har hon totalt 33 experter. Den 26 november ska de alla träffas för att för första gången att bita tag i de runt 20 frågeställningarna som ställts upp från regeringen.

– Det är ju verkligen flera delar i det hela, och det gör ju att man måste täcka upp med deras kunskaper, säger Åsa-Britt Karlsson till Altinget.

I verktygslådan ligger tre möjliga åtgärder som ska närstuderas. Först och främst att öka inbindningen av växthusgaser i skog och mark. Därefter att fånga in och lagra biogena utsläpp, som kommer från bland annat biobränsleförbränning. Och sist men inte minst möjligheterna att investera i utsläppsminskande åtgärder i utlandet, som Sverige därefter kan räkna hem klimatvinster från.

Inte helt okontroversiella åtgärder

Om man ser till reaktionerna inför det klimatpolitiska ramverket, där åtgärderna sedan fastställdes, så är dock ingen av dessa vägar särskilt enkla.

– Men det här är ändå i en mittfåra som de flesta tycker är rimlig. Jag känner att det finns bred uppslutning kring de här tre åtgärderna. Men utredningen heter också den ”klimatpolitiska vägvalsutredningen”, säger Åsa-Britt Karlsson.

Rent konkret så innebär uppdraget från regeringen att utredaren ska ge svar på hur maximalt 3,7 miljoner ton utsläpp ska kunna räknas hem till år 2030. Till år 2040 så är det sedan upp till 0,9 miljoner ton och därefter maximalt 11 miljoner ton år 2045 som ska kunna räknas hem, för att sedan de egna målsättningarna om netto-nollutsläpp ska vara uppnådda.

Åtgärder för att åstadkomma negativa utsläpp är en viktig del av framtidens klimatpolitik. Potentialen för negativa utsläpp är dock sannolikt begränsad och vi får aldrig tappa fokus på uppgiften att minska våra utsläpp så långt som möjligt.

klimatminister Isabella Lövin (MP) i samband med att utredningen tillsattes i somras

– Vi ska ta fram en strategi för hur man ska kunna göra dessa val. Men vi får se vart vägen leder oss i det här. Jag vill ändå vara lite försiktig, säger Åsa-Britt Karlsson. Hon fortsätter:

– Men det centrala anser jag ändå är att vi ska ta fram en strategi för att nå negativa utsläpp efter 2045. Jag vill betona det, det är ju en strategi som gäller väldigt långt fram. Det här är ett pionjärarbete skulle jag säga.

Vi ska ta fram en strategi för hur man ska kunna göra dessa val. Men vi får se vart vägen leder oss i det här

Åsa-Britt Karlsson
Utredare

Har ni fått reda på om det är några fler som har gräver i det här?

– Nej. Vi pratade om det här häromdan, och vi tror inte att det är så. Många aktörer tittar på de enskilda komponenterna men att väga samman dessa till en strategi är utredningens uppdrag. Sedan kan man aldrig ta gift på saker.

Åsa-Britt Karlsson är till vardags generaldirektör på Statens geotekniska institut, SGI. Tidigare har hon bland annat varit statssekreterare åt miljöminister Andreas Carlgren (C). Hon ser nu fram emot utmaningarna som väntar.

– Jag har ju arbetat med de här frågorna tidigare i miljödepartementet, och sedan därefter följt dem som intresserad av frågorna. Så jag kommer att sätta mig in i vad som har hänt på djupet sedan jag deltog aktivt i arbetet.

Det är flera utmaningar som pekas ut i uppdraget. Bland annat ska det bedömas hur de olika åtgärderna kan stimuleras till att utvecklas, men också vilka hinder som nu ligger i vägen. Samtidigt ska de exempelvis se till att åtgärderna för att stimulera inlagring av koldioxid från förbränning av skogsråvara (kortfattat bio-CCS) inte ska leda till skada för den biologiska mångfalden.
– Vi får börja brett, och sedan värdera vilka av dessa vägarna som är mest framkomliga, fortsätter Åsa-Britt Karlsson.

Allt avgörs inte på deras bord

Men mycket av utredningens arbetet beror också på vad som händer på annat håll. Skog- och markanvändningens potential att kunna räkna hem utsläppskrediter avgörs exempelvis till stora delar av den referensnivå som ska fastställas i Regeringskansliet i höst, utifrån den så kallade Lulucf-lagstiftningen.

Läs mer: Strid om synen på skogens kolsänka

Framtiden för verifierade utsläppsminskningar i utlandet hänger också löst, då frågan avgörs vid Parisregelbokssamtalen. Planen är att reglerna ska bli klara vid det stora klimatmötet i Katowice, Polen, i december, men Åsa-Britt Karlsson vill inte ta ut beskedet i förskott.
– Vi avvaktar det, men det är väldigt osäkert hur långt de kommer att komma.

Läs mer: Det är hållpunkterna inför klimatsamtalen i höst

I uppdraget står det dock att de verifierade ”utsläppsminskningarna bör vara utöver de som annars hade skett.” Just ”bör” är en av de centrala frågorna i sammanhanget, då det under nuvarande period av utsläppskreditshandel i FN-regi har riktats en del kritik mot att de projekt som genererat krediter ändå hade genomförts, utan tillflödet av utländska investeringarna som sedan räknat hem klimatvinster.
Åsa-Britt Karlsson trycker också på att det är en tung fråga.

– Jag tycker att det viktiga är att vi säkerställer att det är sånt som faktiskt är verifierade minskningar som vi använder oss av. Den frågan måste vi verkligen hantera i utredningen.

Mer öppet kring BECCS

Frågan om bio-CCS, alltså förbränning och inlagring av utsläppen från biogena material såsom skog, är dock mer öppen. Där ska utredningen analysera hur man kan införa morötter för att bygga upp verksamheten, då det för tillfället saknas sådant på såväl svensk som europeisk nivå.

Bara om man ser till de stora punktkällorna som står för sådana utsläpp i Sverige, så släpps det årligen ut omkring 22 miljoner ton växthusgaser från pappers- och massabruken.

– Det är ju ett spännande spår. Men så som jag uppfattar uppdraget, så ska vi titta på framkomliga vägar överhuvudtaget inom de här områdena. Vi låser ju inte fast oss nu kring vad vi ska titta mer eller mindre på, utan vi är i startgroparna. Det är ju sånt som vi kan utveckla lite senare, när vi väl gjort analysen. Vi är verkligen inte i sätta-ner-foten-stadiet nu, säger Åsa-Britt Karlsson.

Får även tänka lite fritt

Men även om det klimatpolitiska ramverket fastställer att de kompletterande åtgärderna är de tre ovan nämnda, så har också regeringen öppnat för att utredaren ska vidga vyerna och se om några andra tekniska åtgärder kan vara aktuella för att uppnå negativa utsläpp. Den enda begränsningen är att de inte ska kolla på åtgärder som syftar till att ändra på strålningsbalansen i atmosfären, så kallad geoengineering.

– Om man ändå ska göra en strategi som siktar så långt framåt som till år 2045, så är det ju bra att se vad är det finns för olika spår i den tekniska utvecklingen. Vi kan ju inte redan nu veta vad som kan finnas, men långsiktigt strategiarbete innebär att det kommer att komma ny teknik och tekniksprång. Om man tittar motsvarande tid bakåt så har ju nya vägar öppnats. Jag tycker att det är väldigt bra att vi har möjlighet att utreda detta. Det känns offensivt, säger Åsa-Britt Karlsson.

Utredningen ska vara klar den 31 januari år 2020.