"Det är statens förbenade skyldighet att se till helheten"

DEBATT. Skogsstyrelsens nya produktionsrapport pekar korrekt på många utmaningar. Men staten, regeringen och myndigheterna visar åter på att förvaltningen av den svenska skogen inte är med i tiden, skriver professor Sten B Nilsson, som anser att rapporten saknar ett helhetsgrepp. 

Sten B Nilsson
Internationell skogskonsult och professor vid det internationella institutet för tillämpad systemanalys, IIASA i Österrike

 

I Skogsstyrelsens nya rapport "Skogsskötsel med nya möjligheter" föreslås hela 88 åtgärder som ska öka skogsproduktionen med 20 procent till 2050.

Skogsstyrelsens generaldirektör säger stolt "det är ett historiskt dokument som vi kan se tillbaka på om några decennier och säga: det var här vi på allvar inledde arbetet med en ökad produktion i skogen för att klara omställningen till en biobaserad ekonomi".

Samverkan för rapporten har skett mellan Skogsstyrelsen, skogsnäringen, näringens egen forskningsorganisation Skogforsk och en representant för Naturskyddsföreningen som reserverade sig mot rapporten i sin helhet.

Det är beklagligt att staten och skogsnäringen gör om samma misstag igen och igen med att utesluta andra intressenter än den konventionella kärnan inom skogsnäringen i processer. Rapporten har i många avseenden gjort korrekta problemidentifikationer och utmärkta bakgrundsbeskrivningar som man sedan inte följt eller negligerat.

Rullar in rapporten i smyg

I förordet till rapporten säger man helt riktigt "Vi måste skapa ett ökat engagemang i och utanför skogsnäringen för en skogsskötsel som ger friska och produktiva skogar och utveckla skogsskötseln för att möta nya behov av varor och tjänster från skogen". Man kan naturligtvis inte skapa engagemang utanför skogsnäringen om man utesluter dessa intressenter från processen.

Kopplat till detta är uttalandet om att "Rapportens resultat är en del i det nationella skogsprogrammet och kommer i fortsättningen att ingå i de gemensamma planerna för skogsprogrammet".

Om rapportens resultat ska ingå i planerna för det nationella skogsprogrammet så är ju minimikravet att skogsprogrammets Programråd hade varit involverade i samverkansprocessen. Annars hör rapportens resultat inte hemma i skogsprogrammet. Man får intrycket av att samverkansgruppen försöker att rulla in rapportens resultat i skogsprogrammet genom en bakdörr.

Utgå från samhällsmålen

Man hävdar att en viktig del är att de skogsskötselåtgärder man gör kan göra insatser att nå andra samhällsmål med skogen. Detta är viktigt och man tar speciellt upp målen för hållbar utveckling, miljökvalitetsmålen – särskilt målet Levande skogar, skogens ekosystem tjänster och klimatet. Man löser detta genom att belysa konsekvenser av åtgärdsförslagen för ökad skogsproduktion genom att uttala icke preciserade effekter och inte hur effekterna är relaterade. Nästan alla 88 åtgärderna bedöms "vara positiva eller i huvudsak positiva för samhällsmålen".

Ska man hantera samhällsmålen på ett korrekt sätt så måste man utgå ifrån dessa som ett ramverk för analyser om vad vi gör med skogen i stället för att först optimera i skogen och vagt belysa vilka konsekvenser det får för samhällsmålen. Man missar helheten som man talar om i rapporten.

Det är statens förbenade skyldighet att se till helheten. Utgår man inte från samhällsmålen får man lösningar för särintressen och man kommer aldrig att till exempel nå miljömålet om levande skogar.

Glädjande diskussion

Glädjande nog har man tagit upp en diskussion om den gängse bilden av en våg för de jämställda miljö-och produktionsmålen för svenskt skogsbruk och säger att "en bättre metafor än vågen är att målen är sammanflätade eller sammanvävda". Detta är ett framsteg men man fullföljer inte denna metafor i sina analyser och slutsatser.

Det är också glädjande att man tagit ett steg tillbaka från det gängse självbilden av svenskt skogsbruk, nämligen att vi är världsmästare i hållbart skogsbruk. Man säger i stället "det är svårt eller närmast utopiskt att deklarera att skogsbruket uppnått ett fullständigt hållbart skogsbruk".

Men man orkar inte fullfölja den tankelinjen utan i slutändan faller man tillbaka i att den ekonomiska dimensionen av hållbarhet dominerar. Därmed är man tillbaka i ekomodernismen som säger att fixar vi ekonomin så fixar vi också de andra dimensionerna av hållbarhet. Forskningen visar att ekomodernismen inte leder till sann hållbarhet.

Den ekonomiska analysen

Många av de föreslagna 88 åtgärderna kommer inte att genomföras om inte skogsindustrins betalningsförmåga för råvaran förbättras avsevärt. De 88 åtgärdsförslagen saknar varje uns av ekonomiska analyser.

Detta är en stor brist och reducerar realismen i rapportens förslag. En nyckelkomponent hade varit en analys av industrins möjligheter till ökad betalningsförmåga. Där ligger lösningen på de reella möjligheterna till produktionsökning i skogen. För denna typ av analyser krävs medverkan av betydande slutkonsumenter som Ikea, Tetra pak, HM, etcetera, vilket återigen visar på skevheten i sammansättningen av den aktuella samverkansgruppen.

Sikta rätt i pyramiden

Detta leder också till generaldirektörens syn om att en ökad produktion i skogen ska klara omställningen till en biobaserad ekonomi. En cirkulär biobaserad ekonomi är inte fråga om volymer utan om ökade förädlingsvärden, bättre betalningsförmåga och att lösa samhällsproblem.

I pyramiden över förädlingsvärdena i skogens bioekonomi finns alla de produkter som förutspås ha stora volymer på marknaden i botten av pyramiden med låga eller ingen värdeförädling alls. De produkter som förväntas leverera höga förädlingsvärden, toppen av pyramiden, har mindre volymer. Givet den låga lönsamheten i skogsbruket bör vi eftersträva de höga förädlingsvärdena.

Riskanalysen

Samverkansrapporten tar helt riktigt upp att det föreligger många osäkerheter i analyserna, exempelvis vad gäller klimatet, marknadsutveckling, ägarpreferenser. Men man driver inte hem frågan med solida osäkerhets- och riskanalyser. Det är förvånansvärt då skogen har långa omloppstider och även industrins investeringar är långsiktiga. Staten måste, som andra länder, systematiskt arbeta med riskanalyser vad gäller skogen i denna typ av analyser annars förfaller vi till ett allmänt tyckande.

Rapporten lämnar således 88 förslag och här finns inte utrymme för att diskutera dessa i detalj. Men jag konstaterar att en del är bra om de sätts in i ett helhetsperspektiv, en del är mindre bra och en del är rent av förkastliga.

Unikt uselt dokument

Min huvudkritik är att samverkansgruppens rapport saknar en helhetssyn och utförts i ett slutet rum. Staten kan inte fortsätta att negligera helhetsfrågan i skogsbruket om vi ska nå hållbarhet.

Därför är det stor sannolikhet att historiens härolder kommer att betrakta Herman Sundqvists "historiskt unika dokument" som ett "historiskt unikt uselt dokument".

Forrige artikel "Vi kan inte acceptera att personer försöker piska upp motsättningar" Næste artikel "Liberala studenters klimatpolitik är djupt orättvis"
  • Rapportera

    Björn Abelsson

    10 procent genast

    En enkel åtgärd som har potential att öka skogens produktivitet med 10 procent och dessutom förbättra den biologiska mångfalden och spara åtskilliga miljarder i trafikolyckor är att halvera den alltför stora älgstammen. Älgen betar 10 procent av tillväxten i skogen, vilket enligt Skogsstyrelsen kostar 7 miljarder kronor per år. Trafikolyckorna kostar ytterligare 3 miljarder. Så skjut fler älgar!