Det är något fundamentalt fel med den ”gröna” politiken

Regeringen Löfven, under starkt inflytande av regeringspartnern Miljöpartiet, motarbetar svensk basindustri. Cementakrisen, debaclet med kärnbränslefrågan och hela energipolitiken, inskränkningar i skogsbruket, absurda tillståndsprocesser för industrin samt oöverstigliga hinder för nya gruvverksamheter. Detta är inte ett antal enskilda företeelser som inträffar av en slump, utan resultatet av en medveten strategi från Miljöpartiets sida. Man ogillar helt enkelt det industrialiserade samhället och underminerar det via departement och myndigheter.

Genom en vänligt inställd journalistkår sätter man agendan för det politiska samtalet och får därigenom andra partier med sig.

På EU-nivå, där så kallade gröna partier har skaffat sig ett avgörande inflytande, pågår en liknande process. Man har drivit igenom extrema målsättningar för nyproduktion av exempelvis vindkraft och propagerar för fler elbilar, men man motarbetar utvinningen av de metaller som behövs för att detta ska bli verklighet. Vattenkraft och kärnkraft ifrågasätts medan europeiskt skogsbruk utsätts för ständigt krypskytte.

Den enda logiska slutsatsen är att man anser att Sverige och EU i allt högre utsträckning ska importera råvaror från andra länder. EU producerar i dag nämligen bara en procent – eller mindre – av de metaller som behövs för tillverkning av vindkraftverk, batterier och bränsleceller. Detta implicerar ett betydande och dessutom ökande beroende av länder som Kongo och Kina, och att man i realiteten exporterar miljöproblem till dessa länder.

SD:s miljöpolitik är bättre

Det är alltså något fundamentalt fel med den ”gröna” politiken. Den högtravande retoriken harmoniserar inte med politikens konkreta resultat.

Onekligen har Miljöpartiet varit framgångsrikt med att, trots svagt väljarstöd, trumfa igenom sin politik på alla politiska nivåer. Genom en vänligt inställd journalistkår sätter man agendan för det politiska samtalet och får därigenom andra partier med sig.

Men det finns ett politiskt alternativ. Sverigedemokraterna har en bättre politik för miljö och hållbarhet. Genom att långsiktigt modernisera energiinfrastrukturen kan vi gradvis fasa ut – eller åtminstone kraftigt minska – beroendet av fossila bränslen. En realistisk strategi för detta är att behålla och vidareutveckla kärnkraften, inte avveckla den som miljörörelsen vill. Sverige står dock för ungefär en tusendel av världens utsläpp av växthusgaser, EU för knappt en tiondel. Så ur ett globalt perspektiv måste forskning och teknisk utveckling stå i förgrunden.

Väderberoende elproduktion

Det handlar inte om att avskaffa sol- och vindkraft, men utbyggnadstakten måste anpassas till tekniska begränsningar och andra intressen i samhället. Väsentligt större hänsyn måste också tas till elproduktionens planerbarhet, vilket i praktiken innebär någon form av begränsning för väderberoende elproduktion. Denna bedömning måste ske i respektive område och dessutom anpassas till den tekniska utvecklingen. Sol- och vindkraft förväntas för övrigt generera betydande mängder – miljontals ton – miljöfarligt avfall, en problematik som måste ses över innan man ger klartecken för en accelererad utbyggnad.

Sverige som industrisamhälle

Sverigedemokraterna vill se regler och procedurer som faktiskt gynnar svensk industri, inklusive basindustrin. Det är uppenbart att när produktionen äger rum i Sverige så blir miljöbelastningen väsentligt lägre jämfört med exempelvis i Asien. Ett liknande resonemang kan föras kring EU-politiken.

Detta kan handla om allt från rätten att bruka sin skog i Värmland till möjligheten att bryta kalk till cement på Gotland och rimliga tillståndsprocesser överlag, men även om långsiktiga satsningar på infrastruktur och en utbildningspolitik som motsvarar industrins behov.

Till skillnad från våra motståndare ser vi i Sverigedemokraterna positivt på Sverige som industrisamhälle. Då är det viktigt att politiker och tjänstemän inte lägger sig i varje detalj utan låter industrins företrädare fokusera på att utveckla det svenska industrisamhället. Politiken ska staka ut kursen och sätta vissa ramar, men framför allt garantera rättssäkerheten och i övrigt kratta manegen för framgångsrika verksamheter.