När Trafikverket i januari presenterade inriktningen inför nästa nationella infrastrukturplan möttes den av högljudd kritik. En stor anledning till kritiken var att inriktningsunderlaget baseras på SCB:s prognoser som utgår från historik och trendframskrivningar. Det gick så långt att Trafikverket tvingades att gå ut och förklara ”att prognoser används för att måla upp en bild av vilka utmaningar som kommer att finnas i transportsystemet – för att kunna avgöra hur de totala ramarna för olika satsningsområden bör se ut och vilka styrmedel som kan behövas”.

Men om bilden av tillståndet och den pågående utvecklingen inte stämmer överens med verkligheten – hur ska man då veta vilka utmaningar som väntar och vilken riktning man ska ta?

Hamnar långt från verkligheten 

Problemet med att Trafikverket använder siffror baserade på historik och trendframskrivningar är att bilden av norra Sverige hamnar långt ifrån verkligheten. Speciellt med tanke på de gigantiska summor som näringslivet investerar i den hållbara omställningen. I stället förmedlas en bild av minskad sysselsättning både i Norrbotten och Västerbotten, med exempelvis en sjunkande efterfrågan på trä, malm och stål och med ett minskat behov av godstransporter som följd. Denna felaktiga bild av verkligheten duger inte när våra myndigheter och regeringen ska peka ut riktningen för nästa nationella infrastrukturplan.

Vi har därför vid ett flertal tillfällen föreslagit att denna fråga ska analyseras i samarbete med berörda parter. Hittills tyvärr utan gehör från regeringen.

I en intervju i Dagens Nyheter förklarar Skellefteås kommunalråd Evelina Fahlesson att "Om viktiga aktörer utgår ifrån underlag som inte stämmer överens med den sanning och den verklighet som vi ser i Skellefteå riskerar vi att nödvändiga satsningar i allt från infrastruktur, bostadsbyggande och den totala välfärden inte alls blir av. "

I vårt remissvar till regeringen gällande Trafikverkets inriktningsunderlag betonar vi därför behovet av en rättvisande bild av norra Sverige, baserad på fakta om de närmaste årens utveckling. I det område som enligt EU:s Social Progress index är i Europatopp inom social hållbarhet står industrisatsningar inom fossilfritt stål, gröna batterier och vätgas sida vid sida med kunskapsledande tjänsteföretag. Investeringarna på över 1 400 miljarder kronor som görs i de två nordligaste länen stärker hela Sveriges konkurrenskraft och är nödvändiga för att klara klimatutmaningarna.
 
I detta perspektiv är det lättare att förstå att investeringar i de fyra projekten Norrbotniabanan, Malmbanan, dubbelspår mellan Boden och Luleå måste genomföras både omgående och parallellt. Både för att klara miljömålen och ge full effekt av näringslivets pågående och kommande investeringar. Arbetet måste intensifieras! Det tycker även EU där Sverige skrivit under förordningen om att infrastrukturen i stomnätskorridoren Skandinavien till Medelhavet, som sträcker sig genom hela Sverige, ska stå klar till 2030. Tyvärr ser vi inte ut att klara ens en trafikstart mellan Umeå och Skellefteå till det årtalet.

Finansieringen måste omgående lösas

För att optimera förutsättningarna för Norrbotniabanans färdigställande måste hela finansieringen omgående lösas och ett årtal för banans färdigställande sättas. Det fortsatta arbetet skulle enligt vår uppfattning med fördel kunna bedrivas via ett särskilt infrastrukturbolag vilket skulle effektivisera arbetet och ge en större insyn för kommunerna. Vi har därför vid ett flertal tillfällen föreslagit att denna fråga ska analyseras i samarbete med berörda parter. Hittills tyvärr utan gehör från regeringen.

Den felaktiga framtidsbild av norra Sverige som förmedlas i Trafikverkets inriktningsförslag kvarstår dessvärre när Trafikverket uppdaterat sina basprognoser. Bilden av norra Sverige måste förändras och korrigeras i myndigheternas underlag.