Sanna har varit på Altinget sedan våren 2020. Tidigare var hon debattchef på Dagens Samhälle och dessförinnan har hon arbetat som ledarskribent bland annat på Svenska Dagbladet och Södermanlands Nyheter. Sanna har även en bakgrund i kultur/scenkonstområdet som producent och kommunikatör.
Svantesson krattar manegen för mer arbetslinje
Svantesson kan sägas ha ”tur” i bemärkelsen att när det blir tid för mer expansiva budgetar så kommer omständigheter och omvärld förmodligen trycka på i riktningar som gör vidlyftigheterna lättare att svälja för en borgerlig finansminister.
Sanna Rayman
Chefredaktör och ansvarig utgivareVad ska hon bli ihågkommen för, finansminister Elisabeth Svantesson? Hon rattar borgerliga budgetar i en tid då möjligheterna att göra sina ideologiska avtryck är rätt små, när omständigheterna utifrån tränger sig på.
Detta med omständigheter påtalades också flera gånger när Svantesson höll sin pressträff och presenterade vårändringsbudget (Väb) och vårproposition (Våp). Visst, det ljusnar vid horisonten, men osäkerheterna är många, varnade hon och pekade ömsom mot Tyskland och Kina, ömsom mot USA och Spanien.
Ett finstilt försvar
Finansministern framförde på så vis sitt stillsamma försvar för budgetregler och överskottsmål i en tid då detta sätts i fråga alltmer.
– Det är en styrka att möta ramverket och ha låg skuldsättning, sade Svantesson.
Lustigt nog lät den lilla kommentaren betydligt mer som ett finstilt debattinlägg än det hade gjort för bara fem år sedan – oavsett regering. Och diskussionen om hur vidlyftig eller stram en regering bör vara i förhållande till statsskulden lär fortsätta.
Men det kommer bli mer expansiva budgetar framöver. Omvärlden och omständigheterna kräver det. Så snart pressträffen var avslutad började också allsköns bransch- och politikaktörer – från höger till vänster – att efterfråga mindre försiktighet och mer expansiv handling. Finansministern kommer att bli tvungen, oavsett vad hennes inre ideologiska röst säger. Omständigheter, som sagt.
Den ofantliga sektorn som försvann
En gång för längesen var det en borgerlig paradgren att ständigt säga att välfärden kostade för mycket. Man pratade om ”ofantliga sektorn” och de politiska förslag man drev var i regel ägnade att krympa den. Den inställningen har gradvis vuxit bort. Kanske har det med privatiseringarna i välfärden att göra. När den ”ofantliga sektorn” i allt högre utsträckning blev ett företagande slutade man höra talas om den. Numera är det inga konstigheter att höra moderata finansministrar betona sina satsningar på välfärden.
I vårändringsbudgeten blandar och ger Svantesson. Det är höjda bidrag här och satsningar på lag och ordning där. Miljarder till regionerna, men pengar pytsas också in i infrastruktur. Den politiska profilen är suddig, annat än att klimatet sannolikt hade prioriterats högre i en vänsterstyrd budget.
Krattar manegen för arbetslinjen
I en Väb blir inte så mycket gjort, inte ens när man som i år har förhållandevis mycket att fördela. Men de vinkar som ges om hösten bär borgerlig profil. Regeringen krattar manegen för det borgerliga paradbegreppet ”arbetslinjen”. Bland annat uppehöll sig Svantesson mycket vid löntagarnas försvagade köpkraft, vilket sannolikt är ett annat sätt att flagga för skattesänkningar.
Lanseras gör också ett nytt självförsörjningsmått, som komplement till sysselsättningsstatistiken. Vad det handlar om är att få bättre data kring de grupper som står längst från arbetsmarknaden, förklarar Svantesson, som vill ha bättre ”upplösning” i statistiken än dagens – där en arbetad timme gör att någon kan räknas som sysselsatt. I det nya måttet är inkomstgränsen i stället satt till tre inkomstbasbelopp, det vill säga 19 050 kronor per månad.
Man får anta att regeringens nya mått innebär att de delar den analys som SCB:s generaldirektör Joakim Stymne gjorde om AKU:ns brister häromåret när hans myndighet lanserade ett nytt arbetslöshetsmått. Tajmingen bör oavsett vara god, prognosen de närmsta två åren vad gäller sysselsättningen är dyster och det kommer att behövas underlag för vilka åtgärder som ska tas till längre fram.
Tur i oturen
Svantesson kan sägas ha ”tur” i bemärkelsen att när det blir tid för mer expansiva budgetar så kommer omständigheter och omvärld förmodligen trycka på i riktningar som gör vidlyftigheterna lättare att svälja för en borgerlig finansminister.
Det kommer finnas plats för politik och satsningar med tydlig ideologisk profil och det kommer att behöva göras från halvtid i mandatperioden och framåt. Om de ideologiska avtrycken hittills har varit få så lär de bli fler framöver.
Exempelvis lär Svantesson behöva investera i områden som försvar, infrastruktur, lag och ordning, jobb och tillväxt. Ingen borgerlig väljare surnar över sådan expansion. Och ja, välfärden förstås. Svantesson lanserade också tanken om att Sverige har en ”underhållsskuld” på tillväxt- och produktivitetsområdet.
Överlag pekar mycket mot att vi kommer få en del renodlat ideologiska diskussioner kring budgetprioriteringar framåt halvtid i mandatperioden. Som valupptakt betraktat är det nog välkommet för snart sagt alla riksdagspartier.