Utredaren avråder från Tidöpunkt om arvsrätt för kusiner

I Tidöavtalet finns en punkt om att göra en bred översyn av arvsrätten, bland annat frågan om arvsrätt för kusiner.    

Frågan är politiskt sprängstoff eftersom det skulle kunna leda till ett minskat inflöde av medel till Allmänna arvsfonden, något som i sin tur kan få konsekvenser för civilsamhället.

Samtidigt som Arvsfondens kritiker skulle välkomna den effekten.

Ökade kostnader äter upp arvet 

Den särskilda utredaren Amina Lundqvist, hovrättslagman i Svea hovrätt, lämnade under onsdagen över slutbetänkandet. (SOU 2025:91) Nya regler om arv och testamente – bland annat ett testamentsregister i offentlig regi och ett stärkt skydd för efterlevande sambor.

Hon rekommenderar inte att arvsrätt för kusiner bör införas.

– Vi har inte hittat något belägg för att en arvlåtare [den som avlidit, red anm] typiskt sett hellre skulle vilja att egendomen tillfaller kusinerna än allmänna ändamål som Cancerfonden eller Röda Korset. Och i de fall som arvlåtaren vill det, står det honom eller henne fritt att skriva ett testamente med den innebörden, säger Amina Lundqvist till Altinget.

Utredningen bedömer också att eventuell kvarlåtenskap skulle ätas upp av ökade kostnader för boutredningsmän, gode män för personer som inte går att hitta och annat som kommer till. Förklaringen är att befolkningssammansättningen i dag är en annan än på 1920-talet.

Stor apparat i utlandet

Sverige tog bort arvsrätten för kusiner och mer avlägsna släktingar 1928. Samtidigt bildades Allmänna arvsfonden med syftet att ta emot arv i de fall då arvingar eller testamentstagare saknades.

– På den tiden var det ganska lätt att få fram information om vilka kusiner någon hade. Med den ökade rörligheten och en stor andel medborgare med en bakgrund i andra länder, så blir utredningssituationen mer krävande när någon går bort, säger Amina Lundqvist.

Hur då?

– Det skulle behövas släktutredningar som i många fall sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. Om kusinerna finns i till exempel Syrien eller Afghanistan, så behöver de delges testamente och kallelse till förrättning och så vidare. Konsulaten kan också behöva vara involverade. Det blir en väldigt stor apparat. Vår slutsats är att de medel som arvlåtaren eventuellt lämnar efter sig kommer att gå åt till administration.

Man kan då tillägga att utredningen inte har tittat på hur många flera arvstvister som kan tänkas uppstå eller kostnader för dem. 

SD: Fortsätter att driva

Mikael Eskilandersson är civilpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, det parti som främst förespråkat en återinförd arvsrätt för kusiner – och som varit mest kritiskt till Allmänna arvsfonden.

– Utredaren ger två vägar. Hon tycker själv att det inte är så aktuellt med kusinarv. Vår politik är att kusiner ska ha arvsrätt så den linjen fortsätter vi att driva. Nu blir det förhandling med regeringen. Så vad som blir politik är en fråga som vi förhandlar med de andra, säger han till Altinget.

– Vi har precis fått se utredningen, så det återstår att se vad de andra partierna säger, fortsätter Mikael Eskilandersson.

De ”två vägar” som Eskilandersson hänvisar till har sin bakgrund i direktiven som gav utredaren i uppgift att, ”oavsett ställningstagande i sak lämna förslag som innebär att kusiner ska omfattas av den legala arvsrätten”.

Särskilda utredaren Amina Lundqvist gör det, och tillägger i intervjun att det absolut finns en del argument för att införa arvsrätt för kusiner. Om regeringen skulle gå vidare med ett sådant förslag, så bedömer hon att en lätt språkligt uppdaterad version av lagtexten från 1928 kan användas.

Utredningens argumentation mot en utvidgad arvsrätt verkar gå rätt mycket på praktiska argument. Men hur har ni resonerat kring mer principiella, som äganderätten?

– Äganderätten, bland annat enligt Europakonventionen, respekteras genom att arvlåtaren kan skriva ett testamente och har full rätt att, om arvlåtaren inte har några bröstarvingar, testamentera till vem han eller hon vill. Till exempel en kusin. Äganderätten varken kräver eller hindrar en kusinarvsrätt.

Riksrevisionen ville lägga ner Arvsfonden 

I mars förra året föreslog Riksrevisionen att man skulle lägga ner Allmänna arvsfonden och ersätta den med ett mer robust system. 

Men Kammarkollegiet, som företräder Allmänna arvsfonden, hade redan innan granskningen släpptes påtalat en rad brister i rapporten och uppmanade Riksrevisionen att ompröva sin rekommendation.

I sin skrivelse till riksdagen i slutet av augusti förra året skrev regeringen att ”…underlaget för Riksrevisionens rekommendation om att inleda en process med målet att avveckla systemet med Allmänna arvsfonden delvis är ofullständigt. Slutsatsen bygger på ett begränsat granskningsunderlag, som omfattar endast en mindre del av systemet för Allmänna arvsfonden.” 

Hur mycket skulle inflödet till Allmänna arvsfonden minska om arvsrätt för kusiner införs?

– Riktigt hur mycket det skulle påverka är svårt att säga, men det skulle kunna bli negativt för Arvsfondens medel på sikt – och i förlängningen för de ideella organisationerna. Effekten för de ideella organisationerna beror i stor utsträckning på hur ofta sådana arvlåtare som inte har andra arvingar än kusiner skulle välja att testamentera till dessa organisationer framför kusinerna, säger Amina Lundqvist och fortsätter:

– Jag vill tillägga att vi inte tar ställning till hur Allmänna arvsfonden fungerar. Det är en separat fråga. Om man ifrågasätter Allmänna arvsfondens kontroll av sina medel, så bör man dock komma tillrätta med det på ett annat sätt än genom att återinföra kusinarvsrätt.

Uppfattar du det som att den här frågan har varit ett sätt att komma åt Arvsfonden?

– Det finns flera skäl för kusinarvsrätt. Vi uppfattar det som att ifrågasättandet av Allmänna arvsfonden snarare har varit ett argument som har stärkt den politiska viljan hos en del att låta kusiner få ärva, säger Amina Lundqvist.