Debatt

Låt inte Ukraina göra att vi glömmer bort resten av världen

Vi ska kliva fram och hjälpa ett attackerat Ukraina. Samtidigt som vi gör det, behöver vi också kliva fram och hjälpa andra som söker skydd samt förebygga och minska andra konflikter och svältkatastrofer. Det skriver Jennifer Vidmo, generalsekreterare Actionaid Sverige.

”I dag ser vi fler människor på flykt runt om i världen än någonsin tidigare”.
”I dag ser vi fler människor på flykt runt om i världen än någonsin tidigare”. Foto: Claudio Bresciani/TT
Jennifer Vidmo
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Den uppslutning och generositet som vi ser i dag gällande stödet till Ukraina är fantastisk. Den visar hur mycket vi bryr oss och vilken kapacitet vi har att hjälpa till när det behövs. Stater, företag och individer har prioriterat och ställt om för att bistå på olika sätt. Det är både hoppingivande och betydelsefullt, men det medför också risker. Jag syftar då främst på situationen för alla de miljontals människor som redan lever i humanitära kriser på andra platser i världen.

Fler på flykt än någonsin

Vi har många gånger sett hur engagemanget dalar då medias fokus skiftar, men det betyder sällan eller aldrig att en kris eller dess långsiktiga arbete är över. I Ukraina utspelar sig en enorm humanitär katastrof och ingen vet hur situationen kommer att utvecklas. Är detta början på ett tredje världskrig eller kommer en fredlig lösning att komma till stånd?

Som ett av världens rikaste länder, som ett land som går i spetsen för demokrati, feminism och humanism måste vi klara att göra fler saker samtidigt.

Vi lever just nu i en obehaglig ovisshet där Sverige, och många andra länder, för första gången på decennier upplever en ökad hotbild. Att mediernas och omvärldens ögon riktas mot Ukraina är fullkomligt förståeligt. Samtidigt vill jag framföra en vädjan. En vädjan till vår förmåga att inte tappa fokus och engagemang för alla de andra humanitära kriser som pågår. Det är kriser som, på samma sätt som krisen i Ukraina, riskerar att få enorma och långsiktiga konsekvenser, för oerhört många människor.

I dag ser vi fler människor på flykt runt om i världen än någonsin tidigare. Nära 80 miljoner har tvingats lämna sina hem för en osäker tillvaro och nära 240 miljoner är i akut behov av humanitärt stöd. Att inte svara på det behovet strider både mot våra internationella överenskommelser och konventionen om mänskliga rättigheter. Det går direkt emot våra åtaganden i de globala målen och det är etiskt väldigt svårt att försvara.

Många akuta kriser samtidigt

En av de akuta kriserna där vi inte får tappa fokus är Afghanistan. När USA och resten av de internationella fredsstyrkorna hastigt lämnade landet i augusti förra året utlovades internationellt stöd i den humanitära krisen samt internationell påverkan för försvaret av flickors och kvinnors rättigheter. Situationen för det afghanska folket har ytterligare försämrats sedan dess. Förstörda jordbruk under de tunga krigsmånaderna, pandemin och brist på kontanter på grund av fortsatt stängda banker, tillsammans med en iskall vinter, har skapat ett enormt behov av stöd. Mer än halva befolkningen, 22 miljoner människor, lider just nu av akut hunger.

En annan humanitär katastrof utspelar sig just nu på Afrikas horn där klimatförändringarna har gett bränsle åt extrem torka med förstörda skördar, svält och matosäkerhet i hela regionen. Just nu är 13 miljoner människor i Kenya, Somalia och Etiopien i akut behov av humanitärt stöd. Med miljontals människor som fortfarande återhämtar sig efter den förödande torka som drabbade regionen 2017, behövs snabbt en storskalig reaktion för att avvärja ytterligare en katastrof.

Familjer som försörjer sig på jordbruk drabbas hårdast, inte minst kvinnor som ofta bedriver odlingar i mindre skala. I Kenya är nederbördsnivåerna 60 procent lägre än vad som förväntas vid den här tiden på året och boskapen dör i en alarmerande takt. I Etiopien förvärras effekterna av torkan ytterligare på grund av pandemin och de pågående konflikterna i Tigray.

”Vi måste vara bättre än så”

I förra veckan kom krav från Moderaterna på att Sverige omedelbart ska frysa mottagandet av så kallade kvotflyktingar från andra länder för att helt kunna fokusera på att ta emot människor på flykt från Ukraina. Kravet motiveras med att mottagandet är ojämnt fördelat mellan olika EU-länder. Men vi måste vara bättre än så. Som ett av världens rikaste länder, som ett land som går i spetsen för demokrati, feminism och humanism måste vi klara att göra fler saker samtidigt. Jag säger inte att det är lätt, men det finns inget annat rimligt alternativ.

Vi ska kliva fram och hjälpa ett attackerat Ukraina, vi ska ge stöd till alla som flyr detta hemska krig. Samtidigt som vi gör det, ska vi också kliva fram och hjälpa andra som söker skydd, förebygga och minska andra konflikter och svältkatastrofer. Vi klarar det, jag är övertygad om att vi vill det också.


E-post Politik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget