Vilken budgetpraxis håller och vilken budgetpraxis bryts?

De senaste åren har det snarast blivit mer regel än undantag att bryta mot rådande praxis i riksdagen. För att regeringen ska lyckas få igenom sin budget behövs att Centerpartiet och Vänsterpartiet frångår den tidigare praxisen, att rösta på sin egen budget och sedan lägga ned sina röster.

Det mesta talar för att så blir fallet i höst. Inget av partierna är sannolikt sugna på att skapa en regeringskris så nära in på nästa riksdagsval. Det gör att ett parti (V) som i sin egen budget vill höja skatterna med drygt 74 miljarder tillsammans med ett parti (C) som vill sänka skatterna med cirka 13,5 miljarder kan se till att regeringens förslag går vinnande ur striden.

Semistängd centerdörr åt höger

Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Martin Ådahl (C) säger visserligen inte att partiet ska rösta på regeringens budget, men stänger på sätt och vis dörren till alternativet.

– Vi har en fråga vi ställer oss. Ska vi för att undvika en besvärlig situation i Sverige hitta en lösning i riksdagen? Den lösningen är inte att aktivt rösta på en budget från M och KD tillsammans med SD. Det kan man säga rakt av, säger han till Altinget.

Om Centerpartiet inte bara är motståndare till att aktivt stödja en M/KD-budget utan också mot att den går igenom så finns inget annat alternativ för partiet än att stödja regeringen.

Skillnad på praxis och praxis?

Men hur länge håller en praxis? Ovan nämnda praxis har brutits upprepade gånger tidigare av Sverigedemokraterna som efter att deras budgetmotion röstats ned, röstat på Moderaternas. En annan (åtminstone tidigare) helig regel har varit att behandla budgeten i sin helhet. Men även den praxisen har brutits vid flertalet tillfällen.

Första gången av den rödgröna oppositionen  tillsammans med SD år 2013 när de stoppade en sänkning av brytpunkten för statlig inkomst. Andra gången våren 2020 då M, KD, SD och V röstade igenom en extra ändringsbudget med mer pengar till välfärden. Och tredje gången i våras, då samma partier röstade för mer pengar till äldreomsorgen.

Vid det första tillfället var argumentet att det inte bröt mot ramverket då statens finanser stärktes. Andra gången att reformen var finansierad. Men tredje gången var det ofinansierade utgiftsökningar på 4 miljarder kronor. Det föranledde kritik från Finanspolitiska rådet.

”Vi menar inte att försvagningen på 4 mdkr som följer av utskottsinitiativet är ett statsfinansiellt problem eller hotar de budgetpolitiska målen. Problemet är att budgetprocessen undermineras (...) Principen om en samlad budgetbehandling har försvagats i flera steg och nu har alltså även principen att eventuella ändringar ska vara finansierade fått ge vika.”, skrev rådet i sin rapport i maj i år.

Kan det hända igen?

Partierna som har stått bakom de olika initiativen har dock inte bekymrats nämnvärt över sina praxisbrott. Så frågan är om partierna kan vara beredda att göra det igen? När man tittar på partiernas respektive skuggbudgetar för 2022 ser man nämligen att det finns förslag i regeringens budget som har en riksdagsmajoritet emot sig. Det tydligaste exemplet är familjeveckan.

Moderaterna vill i dag inte resonera kring om det kan bli aktuellt att bryta ut delar ur budgeten, i en händelse av att deras reservation förlorar mot regeringens.

– Min grundinställning nu är att samla stöd hos flera partier för en gemensam reservation. Det har vi nu flera veckor på oss att göra. Det är det som är min målbild. Det är det jag jobbar efter, säger Elisabeth Svantesson, till Altinget.

Inte heller Centerpartiet har siktet så långt fram i processen, åtminstone inte utåt sett.

– Det är alldeles för tidigt att säga exakt vad som kommer att ske i den här frågan, säger Martin Ådahl.

Frågorna är alltså: Är C och V beredda att bryta praxisen i budgetomröstningen? Och är andra partier i sådant fall beredda att bryta praxisen om att behandla budgeten i sin helhet?

Den 24 november vet vi svaret på den första frågan. Då tar troligen diskussionerna vid kring fråga två.