Skogsstyrelsen: ”Anmärkningsvärt att jurister uppmanar oss att strunta i domstolsutslag”
Man kan givetvis tycka att det är orimligt att skogsägaren ska ha ansvaret för att se till att inte döda eller störa fridlysta arter i skogen. Men det är inte så lagen ska tolkas, enligt våra domstolar, skriver Herman Sundqvist, generaldirektör för Skogsstyrelsen i en replik.
Herman Sundqvist
Generaldirektör SkogsstyrelsenEn rad jurister inom skogsbruket skriver på Altingets debattsida den 12 maj, att det är oacceptabelt att markägaren har utredningsansvaret för att följa artskyddsförordningen när man avverkar eller utför andra åtgärder i skogen.
Ny rättspraxis
Först och främst: nu har Skogsstyrelsen tillsammans med Naturvårdsverket fått i uppdrag av regeringen att underlätta för alla som arbetar i och med skogen praktiskt ska kunna ta hänsyn till enskilda arter och samtidigt få ekonomi i sina verksamheter. Gemensamt ska vi nu ta oss an uppdraget och komma med förslag. Vad det ger vet vi inte än, men det vi vet är vad domstolarna har sagt att vi måste göra.
Man kan givetvis tycka att det är orimligt att skogsägaren ska ha ansvaret för att se till att inte döda eller störa fridlysta arter i skogen. Men det är inte så lagen ska tolkas, enligt våra domstolar.
Mark- och miljööverdomstolens bedömning är att alla de anmälningsärenden vi får in om till exempel avverkning också utgör vad som kallas för samrådsärenden enligt miljöbalken och att Skogsstyrelsen då behöver tillämpa miljöbalken. Det innebär att vi måste börja tillämpa miljöbalken för skogsbruksåtgärder på bredare front än vad vi har gjort tidigare. Det är lagstiftningen och domstolarna som säger det. Inte vi. Vi har alltså en ny rättspraxis.
”För oss är det glasklart”
Av 2 kap. miljöbalken följer att ”alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska skaffa sig den kunskap som behövs…” Enligt miljöbalken är det den som ska påbörja en verksamhet eller vidta en åtgärd som dessförinnan behöver skaffa sig den kunskap som behövs för att avgöra i vilken mån åtgärden eller verksamheten medför risker för påverkan på människors hälsa eller miljön. Det är också den som ska påbörja en verksamhet eller vidta en åtgärd som är skyldig att visa att de förpliktelser som följer av 2 kap. miljöbalken iakttas.
Jag vet inte riktigt hur det skulle kunna uttryckas för att bli tydligare.
Att detta är något som följer av lagstiftningen visar flera exempel från mark- och miljödomstolarna: ”Vid bedömning av en åtgärds inverkan på miljöbalkens syften (1 kap. 1 §) ska den som avser att vidta en åtgärd att skaffa sig den kunskap och iaktta de begränsningar och försiktighetsmått som behövs för att följa de förpliktelser som följer av 2 kap., så länge det inte kan anses orimligt.”
Att kunskapskravet enligt miljöbalken gäller även för skogsbruksåtgärder har även två offentliga utredningar kommit fram till: Skogsutredningen samt Artskyddsutredningen. Artskyddsutredningen skriver bland annat: ”Placeringen av kunskapsansvaret är inte ett förslag från Artskyddsutredningen, utan en slutsats om vad som följer av nu gällande lagstiftning.”
Jag vet inte riktigt hur det skulle kunna uttryckas för att bli tydligare. För oss är det glasklart. Vi kan inte strunta i tillämplig lagstiftning, domar och vägledningar från våra svenska domstolar.
Oacceptabelt att Skogsstyrelsen lämpar över utredningsansvar på skogsägarna
Det svenska skogsbruket är grundlagsskyddat som pågående markanvändning. Om inte Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket tar hänsyn till detta när de nu utarbetar nya riktlinjer för utredningsansvaret väntar fortsatta tvister och rättslösheten bland skogsägare, varnar flera jurister som är experter på skogsbruk.