”Fel att den mäktiga skogslobbyn styr svensk politik”

Under nästa regeringsperiod behöver vi politiker som lyssnar på den massiva kritik som förs fram emot vårt skogsbruk.

Hundratals lobbyister

Skogsnäringen har uppemot hundra heltidsanställda lobbyister med enorma resurser. När fakta inte biter lyckas man skapa en förvirrad skogsdebatt. Målet är att fortsätta med dagens kalhyggesbruk. Vinsterna styr. Vinklade och ofta felaktiga ”fakta” produceras av näringen och upprepas av politiker både i Sverige och Bryssel. 

Snart är det riksdagsval. En ny regering bör snabbt tillsätta en bred parlamentarisk skogsutredning, som pekar ut en ny kurs - ett hållbart skogsbruk. Det finns hoppfulla utspel om kursändring från två av skogsnäringens jättar, Stora Enso och Sveaskog. Sveaskogs nye vd Erik Brandsma är en av få inom näringen, som visar ett visst mått av ödmjukhet, gör kraftfulla positiva uttalanden: Mindre avverkningsvolymer, låt skogen växa längre och att lära mer om hur man arbetar hyggesfritt. 

Annika Nordin, ny hållbarhetschef på Stora Enso, är inne på samma linje. Hon säger i en intervju att ”vare sig man är ett skogsbolag eller en enskild skogsägare, kommer man att behöva ändra sin praktik, alltså hur vi sköter skogen”.

Låt oss hoppas. Framtiden får tala.

För 30 år sedan blev miljö- och produktionsmål likställda. Men, kalhyggen, brutala körskador, monokulturer och artutrotning fortsätter. Skogsindustrierna och politiker hävdar därtill att det är klimatsmart att elda upp skogen. Experterna är dock eniga. Att bränna skogsrester ger högre CO2-utsläpp än fossil förbränning. På kort sikt är det ödesdigert för planeten!

Ny utredning behövs

En ny parlamentarisk bred skogsutredning behövs snarast för att få ordning i skogsbruket plus att införa en registrering av lobbyister som träffar politiker.

Man önskar vidare att skogsbruket börjar leva upp till de drygt 50 målbilder för ”god miljöhänsyn” som man redan beslutat. Skogsstyrelsen eller någon annan neutral part borde följa upp. Rimligt vore också att skogens lagar hamnar under Miljöbalken. Idag är det flera olika myndigheter som hanterar frågorna.

Om inte – domen kan bli hård

Idag talar man om ekocid, brott mot mänskligheten, i detta fall brott mot naturen. Att lagföra ansvariga för brotten i en internationell domstol. Det handlar då inte bara om Brasilien. Margot Wallström skriver på Twitter: ”Storskalig skogsskövling och förstörelse av ekosystem är exempel på vad som skulle kunna erkännas som internationella brott mot mänskliga rättigheter – ekocid. Nu behövs regeringar som visar ledarskap, uttalar viljan att göra detta och driver frågan. Tiden är mogen. Samernas renbetesmarker är på väg att utplånas. Domen över skogsbrukets framfart kan bli hård”.

Kulturen visar vägen

Stora författare och tänkare med skarpt iakttagande av verkligheten som viktigt kännetecken, har kämpat för naturen. Elin Wägner, Rachel Carson, Sara Lidman, Astrid Lindgren, Tage Danielsson och i dag Kerstin Ekman, David Attenborough och Greta Thunberg. Lisa Röstlunds nyutkomna bok Skogslandet är en svidande vidräkning med dagens skogsindustri och dess kopplingar till politiken.

Kerstin Ekman, med egen erfarenhet av SCA:s kalavverkningar av gammal tallskog, som sedan planterats med gran, skriver i sin bok ”Herrarna i skogen” från 2007: ”Kunskapen om att olika arter i fauna och flora ger varandra förutsättningen för liv fortsatte att utvecklas. Men den kunde inte göra sig gällande då det teknologiskt utvecklade skogsbruket på 1970-talet började kräva rationell renrakning. Det som är kvar av den lever i den politiska retoriken men får sällan ett riktigt genomslag i dess praktik”.

Under nästa regeringsperiod behöver vi politiker som lyssnar på den massiva kritik som förs fram emot vårt skogsbruk.