Modern viltförvaltning ska ta av räntan och inte förbruka kapitalet

Det är både rätt och fel, och detta är frågans kärna. Forskningen gäller det totala jakttrycket. Däremot finns ingen relevant forskning om effekterna av att jaga de ripor som överlevt vintern och som utgör det kapital som ska förräntas under våren. Där har Ottosson och Helander fel.

Dessutom strider jakt under vårvintern mot såväl gängse jaktetik som EU:s fågeldirektiv.

Strider mot jaktetik och EU-direktiv

Det mesta av ripjakten sker under hösten. Då är stammarna som störst eftersom ripornas stora ungkullar blivit flygfärdiga. De stora kullarna är en anpassning till ett högt tryck från rovdjur, men innebär också möjlighet att göra stora jaktuttag utan att det påverkar populationen nämnvärt. Av tio kläckta ungar är det ändå bara någon enstaka som överlever till nästa häckningssäsong.

Men de fåglar som överlever är också de som ska svara för populationens fortbestånd. Att jaga under vårvintern är därför att ta av kapitalet och inte av räntan. Dessutom strider jakt under vårvintern mot såväl gängse jaktetik som EU:s fågeldirektiv. En grundsten i direktivet är att inte jaga under häckningstid. Denna tid innefattar även spel och parbildning, som i ripornas fall inleds under vårvintern.

Jägareförbundets ingång i politiken

Ottosson och Helander insinuerar också att den ideella naturvården har avgörande inflytande på Miljöpartiet. Detta är inte heller korrekt, men vi uppskattar att MP värderar frågor kring biologisk mångfald högt och hade gärna sett samma inställning hos övriga partier.

Det är snarare en annan intresseorganisation, nämligen Jägareförbundet, som har egna ingångar till politiken. Se bara på ”Riksdagens jaktklubb” och på vågen av påtryckningar som följde på regeringsbeslutet att avsluta ripjakten tidigare.

Det var därför inte helt oväntat, men mycket märkligt, att Jägareförbundet lyckades ändra regeringens beslut om ripjakten. Att en intresseorganisation ändrar ett regeringsbeslut i efterhand måste vara unikt i svensk politik.