Lektor: Ta kommandot kring praktiknära skolforskning

DEBATT. Hur står det egentligen till med intresset för praktiknära forskning? Det frågar sig lektorn och projektledaren Anette Jahnke, och råder forskare att i väntan på statliga beslut och översyner vända sig till huvudmännen som själva börjat ta kommandot över forskningen. 

Av: Anette Jahnke,
lektor i pedagogik, Göteborgs universitet och projektledare vid Ifous

Precis efter att de första systematiska översikterna levererats och medel till forskningsprojekt fördelats från Sveriges yngsta skolmyndighet Skolforskningsinstitutet så avgår direktören. Vad är det som sker? Hur står det till med intresset för praktiknära forskning hos myndigheter, lärosäten och ett utbildningsdepartement med tre ministrar?

ULF-avtal

Nyligen talade jag med en rektor som med sina lärare ville fördjupa kvalitén i det kollegiala lärandet med hjälp av aktionsforskning. ”Jag läste om att universiteten fått medel, det ska sättas igång samverkansmodeller kring praktiknära forskning. När kan vi börja?”.

Det rektorn syftade på var de 125 miljoner kronor som gått till fyra lärosäten för att bedriva en försöksverksamhet kring samverkan mellan lärosäten och huvudmän kring praktiknära forskning. Utgångspunkten i lärosätenas arbetet är att utforma så kallade ULF-avtal som till exempel ska underlätta kombinationstjänster.

Samverkan

Men alla lärosäten har sedan högskolereformen 1977 i uppdrag att samverka. Hur sker samverkan idag kring praktiknära forskning? Hur skulle den kunna ske? Svar på dessa frågor får vi i en utredning som redovisas 1 mars 2018.

Ett exempel på samverkan är vi som skrivit forskningsansökningar och följt Skolforskningsinstitutets annorlunda kriterier. Här avkrävdes vi med rätta att motivera forskningens relevans för skolan och i år fanns möjlighet att inkludera lärare i forskargruppen. Men få får medel. Förra året delade 7 projekt (av 122) på 30 miljoner och i år 5 projekt (av 94) på 20 miljoner. En beviljandegrad på ca 5 procent. Beviljandegraden vid VR:s utlysningar inom utbildningsvetenskap är ca 10 procent. Att det anslås förbluffande lite medel är sedan länge känt.

Skollagen slår fast att skolans utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men vad detta innebär i praktiken är inte helt självklart. Hur mycket ska då staten bidra med för att säkra den vetenskapliga grunden? Och till vem? Hur ser balansen ut mellan myndigheterna?

Samspel mellan myndigheter och lärosäten

På Skolverket jobbar 737 personer, på Skolinspektionen 470 och Specialpedagogiska skolmyndigheten 1186. På Skolforskningsinstitutet arbetar 15. Hur stor eller liten kan en myndighet vara? Vilken myndighet ska göra vad? Svar på dessa frågor fås 1 juni 2018, då redovisas en översyn av ansvarsfördelningen och organiseringen av myndigheterna.

Men därutöver skulle en översyn behövas kring samspelet mellan skolmyndigheter och lärosäten. Idag är Skolverket lika stort som en mindre högskola, och verksamheten erbjuder en strid ström av utbildningar. Skolkommission föreslog en ”nationell funktion” som parallellt med akademin skulle ha ansvaret för lärares kontinuerliga professionsutveckling. Vem ska göra vad av myndigheter och lärosäten?

Allt fler huvudmän tar kommandot

Utredningar i alla ära – när kan vi börja som rektorn frågade? På samma sätt är vi många forskare som vill forska nu. I väntan på översyner, ramverk och beslut från statligt håll är mitt råd att vända sig till huvudmännen. Allt fler huvudmän tar själv kommandot. De bygger upp sin egen kapacitet genom att till exempel forskarutbilda sin personal eller så går grupper av huvudmän ihop och finansierar den forskningen de har behov av till exempel genom forskningsinstitutets Ifous verksamhet. Tillsammans kan tempot hållas uppe!


Artikeln bygger på ”Tappa inte tempot med praktiknära skolforskning” i Skola och samhälle, 30/11, 

Forrige artikel Debatt: Sexuella trakasserier måste upphöra på våra arbetsplatser Debatt: Sexuella trakasserier måste upphöra på våra arbetsplatser Næste artikel Agenda 2030: Agenda 2030: "Sverige är inte bäst i klassen"
  • Rapportera

    Malin Holm · leg psykolog

    Privatägda skolforskningsinstitut som Ifous där huvudmän beställer forskning är ett demokratiproblem

    Jag ser med stigande oro och frustration hur Ifous som i grunden enmansägd, privat aktör etablerar sig på alla nivåer inom utbildningsväsendet för att driva opinion, påverka fokus och inriktning, med framför allt de kommunala huvudmännens men också myndigheters goda minne. Ifous beskrivs som icke vinstdrivet men är ett aktiebolag och säger sig verka för att ”skapa nytta för svensk skola och förskola”. Medlemmarna är kommunala och fristående skolhuvudmän, universitet och högskolor ”samt organisationer med intresse i frågorna” t ex Svenskt Näringsliv. De beskriver sig som en mediator som utnyttjar befintliga resurser och krafter för att driva olika projekt. Intressant är dock vilka projekt som drivs och vems intressen dessa speglar. Problemet är att det just är det som är oklart. De säger sig: ”Satsa på strategiska forskningsåtgärder för att möta vår tids samhällsutmaningar i skolan.”
    och ”Skolhuvudmännen är våra medlemmar, vi bygger våra program utifrån vad de tycker att de behöver mer kunskap om.” Sammanfattningsvis ter sig valet av projekt inom Ifous som vissa aktörers försök att påverka inriktningen på Svensk skola, vilket framstår som mycket allvarligt med tanke på vilket genomslag de har fått och fortfarande har. Så blir det ena stunden styrande vad huvudmän tycker (och även svenskt näringsliv). Sedan kan skolmyndigheterna hoppa på med vad de tror och tycker. I Sverige skall makten utgå ifrån folket och då skall inte vem som helst som är tillräckligt driven kunna ta makten över skolans inriktning.