GAPF: Viktig skillnad mellan hedersvåld och mäns våld mot kvinnor

Omar Makram
Sakkunnig, GAPF

I dag är det Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Dagen påminner oss om de miljontals kvinnor jorden runt som utsätts för olika former av våld och kontroll, dels från män i samhället i allmänhet och dels från män inom familjen eller relationen. En särskild grupp är de kvinnor som lever inom hederskulturen och som blir föremål för hedersvåld och förtryck från sin omgivning, sin släkt och sin familj.

Det är emellertid viktigt att komma ihåg, att fastän hedersvåld har en del gemensamt med mäns våld mot kvinnor i allmänhet, så finns här ändå specifika särskiljande drag som komplicerar bilden.

Ett kollektivistiskt synsätt

Hederskultur uppstår ur kollektivistiska värdesystem, religiösa och kulturella, som främjar kyskhet, oskuld och en reaktionär syn på sexualitet och kvinnokroppen. Dessa värdesystem omfattar idén att män är ansvariga för och överordnade kvinnor i familjen. Därmed bär de ansvar för kvinnors kyskhet och måste ha kontroll över deras sexualitet. Det ansvaret kopplas också till mäns och familjens heder och när männen i familjen misslyckas med ansvaret förlorar man den och något måste göras för att upprätta hedern.

Kvinnor inom hederskulturen bidrar med andra ord till att upprätthålla bristen på jämställdhet.

Omar Makram
Sakkunnig, GAPF

Då det här är fråga om ett kollektivistiskt synsätt, har även kvinnorna inom hederskulturen ofta dessa värderingar och trosuppfattningar i lika hög grad som männen. Inom hederskulturen vistas kvinnor oftare i hemmet och spelar en avgörande roll när det gäller kontroll och gränssättning för familjens unga flickor för att bevara deras rykte, deras kyskhet och oskuld.

Mödrar, fastrar och mostrar, mor- och farmödrar bidrar också till indoktrineringen av barnen vad gäller hedersnormer och värderingar. De lär både pojkar och flickor hur viktig flickornas oskuld är och hur den ska bevaras, hur kvinnokroppen är en källa till skam och frestelse, hur kvinnlig sexualitet ska undertryckas och hur flickor som inte följer dessa regler är omoraliska och oanständiga, hur de vanhedrar familjen och förtjänar att bli bestraffade, av Gud, av samhället eller av familjen.

Kvinnor bidrar till systemet

Mödrar uppfostrar också sina pojkar i föreställningen att det är en del av deras ansvar och plikt att bevaka, ”skydda” och kontrollera sina systrar, vilket leder till avsevärd press även på pojkarna. De kan stressas av att ta på sig denna uppgift, med eller mot sin vilja, eller av rädsla för konsekvenserna om de misslyckas. Det kan också skapa gnissel och sår i bror-syster-relationerna. På detta sätt bidrar alltså kvinnor till att reproducera och cementera hederskulturens förtryckande struktur genom att hålla dessa värderingar vid liv genom att uppfostra generationer av hedersförtryckare.

Kvinnor upprätthåller också idén om att familjens flickor ska underkasta sig viljan hos de manliga familjemedlemmarna och att det är flickornas plikt att hörsamma vad deras fäder, bröder, kusiner, mor-och farbröder säger åt dem att göra. Kvinnor inom hederskulturen bidrar med andra ord till att upprätthålla bristen på jämställdhet. Det kan tyckas kontraintuitivt och kan bara förstås om man känner till det värdesystem och den trosuppfattning människor inom hederskulturen omfattar, oavsett könstillhörighet.

Kvinnor är ibland också de egentliga våldsutövarna, inte minst när det gäller kvinnlig könsstympning. Här är det ofta mödrar, farmödrar och mormödrar som utför övergreppen.

Kyskhet och oskuld

En annan viktig skillnad mellan mäns våld mot kvinnor jämfört med hedersvåld är att, i samhällen där hederskultur råder, är våldet och förtrycket sanktionerat av familjen, släkten, samhället och ganska ofta till och med av staten. Offret får inget stöd ens från familjemedlemmar, som ju själva är de främsta förövarna, och hittar inte heller någon tillflykt eller skydd i det omgivande samhället.

Fastän både män och kvinnor omfattar hederskulturens värderingar, är det kvinnor och flickor som påverkas av den i mycket större omfattning, vilket kan tillskrivas en extrem brist på jämställdhet. Kyskhets- och oskuldsideal gäller nästan uteslutande kvinnor så det alltså är kvinnans sexualitet som berör familjens heder, och att det är framförallt mäns ansvar att bevara flickornas och kvinnornas kyskhet och oskuld, medan kvinnorna inte har samma ansvar gentemot familjens pojkar och män. Följaktligen är det pojkarna och männen som kontrollerar och förtrycker de kvinnliga familjemedlemmarna medan de själva åtnjuter en mycket högre grad av frihet.

Förenkla inte problemet

Vi måste kunna förstå hederskulturens specifika natur fullt ut och inte förenkla problemet genom att tala om mäns våld mot kvinnor i generella termer. Annars är vi oförmögna att identifiera och tackla problemet och därmed misslyckas vi med att hjälpa tiotusentals flickor, pojkar och kvinnor som lever under hederskulturens förtryck i dagens Sverige.