Debatt

Finns mer konstruktiva sätt att kritisera islam än att bränna Koranen

Att bränna Koranen är inte ett hot mot islam, men bokbränning är ett klassiskt hot mot det öppna samhället. Den danske politikern Rasmus Paludan använder Koranen som ett verktyg i syfte att polarisera, skriver Akbar Abdul Rasul.

Foto: Magnus Neideman/SvD/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Akbar Abdul Rasul
Statsvetare, reformist och muslim


Nu när den danske politikern Rasmus Paludan planerar att tända eld på Koranen i Malmö på fredag antar jag att många hamnar i en väldigt konstig position i förhållande till hur man ska tänka och tycka.

Å ena sidan, som troende muslim kan jag säga till mig själv att Koranen har funnits i 1 400 år och den existerar i många miljoner exemplar. Den kommer med andra ord alltid att finnas kvar, så om Paludan vill bränna Koranen eller någon annan bok så är han förstås fri att göra det.

Å andra sidan är Koranen en helig bok för 1,6 miljarder människor, som också har rätt att utöva sin religion. Vare sig jag håller med om eller delar en viss tro eller ej så är grunden i varje civiliserat samhälle att visa respekt för andra medborgare i det samhället. För en ömsesidig existens behöver vi respektera varandra i våra skillnader.

Dessa två konkurrerande intressen är inte ömsesidigt exklusiva och i slutänden är det svårt att säga vilken rättighet som väger tyngst. Den diskussionen kan pågå i evigheter, det vet vi alltför väl.

Säkerhet som en aspekt

Vill man kritisera islam finns det mer konstruktiva vägar.

Akbar Abdul Rasul

Många debattörer beskriver brännande av Koranen som en form av hets mot folkgrupp. Det håller jag inte med om, mycket som är dumt måste ändå vara lagligt. Men det finns andra aspekter värda att beakta. Säkerhet är en sådan.

För utöver principfrågan finns det ju mer praktiska faktorerna. Vi vet att en sådan handling som Paludan avser utföra kan påverka den nationella och internationella säkerheten och ordningen, det har hänt förr att upprörda känslor leder till alltifrån långdragna hotsituationer till kravaller. Samtidigt är det svårt att hela tiden tänka på ett hypotetiskt sätt.

En symbolisk handling

Akbar Abdul Rasul.
Akbar Abdul Rasul. Foto: Privat

Exemplet Charlie Hebdo visar att yttrandefriheten kanske inte måste innefatta att man avsiktligt sätter igång våldsreaktioner som kan visa sig ödesdigra. Att det finns ett samhällsansvar, ett arbetsgivaransvar, ett medmänskligt ansvar också – att tänka på säkerheten. Med tanke på potentialen att brännandet av Koranen kan leda till våld, skulle vi därmed kunna avvisa yttrandefrihet i detta specifika fall – även om brännandet av Koranen inte hotar människoliv direkt och mer är en symbolisk handling.

Hot mot det öppna samhället

Hela världen har blivit en genom kraften i sociala medier och det i sig kan leda till mer våld och polarisering på många ställen eftersom några av dessa reaktioner kan aktivera fanatiker och terrorister. Nej, det finns inget försvar för dem, men när vi nu vet att de finns, när Paludan vet att de finns och vad han kan sätta igång? Hur ser moral och ansvar ut då?

Jag skulle säga att det inte är någon skillnad i temperament och tillvägagångssätt mellan Rasmus Paludan och fanatiker i sig när han använder Koranen som ett verktyg i syfte att polarisera. Att bränna Koranen är inte ett hot mot islam, men bokbränning är ett klassiskt hot mot det öppna samhället. Vill man kritisera islam finns det mer konstruktiva vägar.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00