Den nya stambanan mellan Malmö och Stockholm planeras till ungefär 50 procent för 320 kilometer per timme medan återstående del beslutats för 250 kilometer per timme. Avsnittet Lund–Hässleholm planeras för 320 kilometer per timme.

Med den högre hastigheten 320 kilometer per timme tvingas den nya stambanan ut i orörd mark vilket ger ökade barriäreffekter, större skada på natur och landskapsbild, ökad bullerproblematik och större energiåtgång jämfört med den lägre hastigheten.

Ilmar Reepalu (S) och medförfattare skrev nyligen ”att nya stambanor byggs är viktigare än tåghastigheten” (DN Debatt, 25 maj 2022).

Även Eneroth visar en öppenhet mot ”lägre hastigheter” och menar att kapaciteten är viktigast i projekteringen. Detta andas nya insikter inom socialdemokratin.

Höghastighetsbanans värde överskattas

Enligt Reepalu och medförfattare skulle en bana för max 250 kilometer per timme i högre grad bidra till arbetspendling och regionförstoring längs banan. Å andra sidan framförs att en 250-bana inte i samma utsträckning bidrar till tillväxt i storstäderna, beroende på att restiden mellan Malmö och Stockholm blir för lång.

En bana för max 250 kilometer per timme längs hela sträckan ger emellertid en restidsförlust på endast ungefär 20 minuter jämfört med motsvarande bana där 50 procent av sträckan körs i 320 kilometer per timme.

Här hade resan i höghastighetsfart kunnat avslutas. Inte ens regeringen och dess stödpartier hade väl stöttat en så omfattande investering med så klen uppsida?

Men av någon anledning så jämför Trafikverket restid för ”höghastighetsbana” – inte med 250-bana – utan med dagens X 2000 tåg som på grund av eftersatt underhåll går under sin kapacitet. Man finner då en skillnad i restid på två timmar till förmån för ”höghastighetsbanan”. Detta är ett flagrant exempel på hur värdet av den gigantiska investeringen i höghastighetsbana kan överskattas om man inte tillämpar fyrstegsprincipen och inkluderar alternativa lösningar.

Kraftig kritik från flera expertmyndigheter

Trafikverkets projektering av nya stambanor har väckt kritik från flera expertmyndigheter, som Riksrevisionen, EU:s revision och Trafikanalys.

Forskare och expertmyndigheten Trafikanalys har även starkt ifrågasatt projekteringen ur klimatsynpunkt. Trafikverket självt kommunicerar vidare att av alla investeringar i infrastrukturplanen så ger projekt höghastighetsbana minst nytta för pengarna.

Förslagna korridorer för dragning av höghastighetsbana genom Mellanskånes mosaiklandskap har inte oväntat även väckt stark kritik från allmänheten vilket medfört att Region Skåne initierat en egen utredning som ett medborgarinitiativ.

Utredningen offentliggjordes nyligen och visar att det är möjligt att lokalisera nya spår för anpassad hastighet, längs befintlig infrastruktur som större vägar och/eller längs befintlig stambana. De hastigheter som föreslås är 250 kilometer per timme alternativt 250–300 kilometer per timme. Båda alternativen ger minskat intrång i skyddsvärd natur och åkermark i Mellanskåne jämfört med Trafikverkets förslag.

Ge Trafikverket ett nytt mandat

Ansvarig för att driva höghastighetsprojektet är infrastrukturminister Tomas Eneroth. I ett tidigare inlägg i Altinget har vi lyft projektets ödesdigra effekter på natur och djurliv, men ministern är oss fortfarande svaret skyldig.

Regionens förslag innebär i stället en rejäl kapacitetshöjning utan samma åverkan på skyddsvärd natur, åkermark och landskapsbild. Dessutom minskar barriäreffekterna.

Nu gäller det att en politisk majoritet ändrar Trafikverkets uppdrag till att inkludera Region Skånes och landsortskommunernas utredningsförslag i det fortsatta arbetet. Det är dags för ett rejält omtag i planeringen av nya stambanor.