Risk att upprustningen av försvaret fördyras och försenas

Sverige genomför just nu den mest omfattande förstärkningen av totalförsvaret sedan kalla kriget. En central komponent i ett motståndskraftigt försvar är en välfungerande försörjningsberedskap, där tillgången till drivmedel spelar en avgörande roll.

Stärk försörjningsberedskapen

Utredningen om näringslivets försörjningsberedskap föreslog nyligen att försörjningsberedskapsavtal, F-avtal, införs. Vi är positivt inställda till F-avtal och instämmer med att avtalen måste skrivas på nationell nivå för att undvika otydlighet, ineffektivitet och bristande samordning.

De föreslagna F-avtalen är en förstärkning av standardupphandlingar och syftar till att säkra tillgången till nödvändiga varor och tjänster under fredstida extraordinära händelser, vid höjd beredskap och i krig. F-avtalen föreslås att endast upprättas mellan ett fåtal aktörer. Detta är angeläget eftersom avtalen innehåller känslig information och en bredare spridning ökar risken för att informationen hamnar i fel händer.

Vi är positiva till införandet av F-avtal men vi har flera medskick ur ett bränsle- och drivmedelsperspektiv.

• Avgörande med nationell nivå
  F-avtal för drivmedelsberedskap bör utformas och hanteras nationellt. Lokala och regionala avtal kopplat till höjd beredskap och krig riskerar att skapa oklarheter och ineffektivitet samt brister i systemförståelse.
• Långsiktighet krävs
  Avtalen bör vara långsiktiga och inkludera stöd för drift, upprätthållande av infrastruktur, lagerhållning, produktion, kompetens och försörjningsförmåga.
• Begränsa antalet myndigheter
  Avtalen bör ingås med så få myndigheter som möjligt. För bränsle- och drivmedelsområdet bör avtalen tecknas med Energimyndigheten och Försvarsmakten, vilket stärker samordningen och skapar en sammanhållen beredskap.

Anpassa infrastrukturen

Sveriges roll inom Nato ställer krav på en infrastruktur som kan hantera stora kapacitetsökningar. Därför måste infrastrukturen anpassas till behov som sträcker sig bortom fredstida nationella krav. Även om raffinaderier, depåer och stationer är geografiskt spridda i olika kommuner, utgör de tillsammans ett integrerat system som ska kunna möta behov både inom och utanför landets gränser.

En central komponent i ett motståndskraftigt försvar är en välfungerande försörjningsberedskap, där tillgången till drivmedel spelar en avgörande roll.

Det kan handla om trupp-, livsmedels- och läkemedelstransporter inom landet, över både kommun- och länsgränser. Det kan också handla om leveranser av drivmedel från södra Litauen hela vägen upp till norra Finland.

Låt Energimyndigheten och Försvarsmakten samordna

Samtidigt måste våra raffinaderier och produktionsanläggningar försörjas med insatsvaror, och de färdiga produkterna distribueras vidare till depåer och därefter ut till stationerna. Detta system ska således försörja behov både inom och utanför Sveriges gränser.

Lokalt identifierade drivmedelsbehov för höjd beredskap och krig bör därför hanteras inom ramen för nationella avtal. Detta möjliggör tydlig prioritering och effektiv logistikplanering, exempelvis kring vilka stationer som ska förses med reservkraft.

Systemets komplexitet kräver en nationell samordning under tydlig ledning av Energimyndigheten och Försvarsmakten. Utan sådan styrning riskerar återuppbyggnaden av totalförsvaret att både fördyras och försenas.