När EU-direktivet feltolkas blir det kaos i räddningstjänsten

Vi som arbetar inom räddningstjänsten är redo att kämpa för liv och säkerhet, dygnet runt, oavsett om det handlar om bränder, olyckor eller katastrofer. Men idag hotas vårt arbete inte bara av de utmaningar vi möter i fält utan också av de regler och beslut som påtvingats oss av SKR och Sobona. Regler som saknar verklighetsförankring och som både försvårar vårt arbete och underminerar förutsättningarna för oss att göra ett bra jobb. Något som kan komma att drabba medborgarna.

Påhittade regler som saknar stöd i EU-direktivet

SKR och Sobona hävdar att EU:s arbetstidsdirektiv kräver en övre gräns på 20 timmar per arbetspass och har skapat ett byråkratiskt dispensförfarande hos en centraliserad nämnd, långt från verksamheterna. Nämnden ska avgöra om den sökande organisationen ska få arbeta 4 timmar till. 95 procent av räddningstjänsterna  har identifierat behov att schemalägga 24-timmarspass. Både arbetstagare och räddningchefer har sagt detta i två år.

Nämnden säger följande: ”Arbetstidsnämnden bedömer att dessa aktiviteter kan hanteras inom ordinarie planering och arbetstidsförläggning och bedöms därför inte utgöra skäl att avvika från arbetstidsregler.”

Varför SKR och Sobona kräver denna stelbenta konstruktion som saknar motstycke i hela EU är en gåta. Inte ens de själva kan motivera det. 

Vad betyder då detta för oss på golvet? Det betyder kaos.

Direktivet tillåter avvikelser för branscher med behov av kontinuitet i servicen. Där hittar vi samhällsviktiga verksamheter – som räddningstjänst – artikel 17.3 nämner uttryckligen brand, ambulans och civilförsvar som exempel. Så länge kompenserande vila ges, finns inget hinder för att arbeta 24-timmarspass. I andra EU-länder används direktivets undantag för att balansera arbetsmiljö och verksamhetsbehov. Detta är exakt hur brandmän arbetar i många andra europeiska länder och helt i enlighet med direktivet.

Förödande konsekvenser för verksamheten

Vad betyder då detta för oss på golvet? Det betyder kaos. För att bemanna enligt de nya reglerna skulle vi behöva cirka 20 procent fler brandmän än vad som finns idag. Det är en omöjlig personalökning, både ekonomiskt och praktiskt – vi utbildar inte tillräckligt många brandmän för att täcka behovet. Förr hade vi 600 sökande till en tjänst, i dag är det knappt 30. Av dessa klarar bara hälften testerna. Yrket har blivit oattraktivt på grund av låga löner, dåliga scheman och försämrade pensionsvillkor.

I praktiken innebär detta inställda övningar, prioriterade uppdrag som skjuts på framtiden och en minskad förmåga att möta nya hotbilder. Det blir också nästintill omöjligt för oss att planera vår fritid eller ta semester. Möjligheten att täcka vakanser, som är avgörande för att verksamheten ska fungera, försvinner när vi tvingas arbeta enligt de nya schemana. Har vi inte längre ledigheter mellan passen, och förbjuder 24-timmarspassen, försvinner den flexibilitet som tidigare möjliggjorde att vi kunde hoppa in och täcka skiften när det behövdes.

SKR och Sobona måste ta sitt ansvar

SKR och Sobona är organisationer som ska representera våra arbetsgivare och arbeta för att skapa hållbara lösningar för kommuner och regioner. Istället har de skapat ett system som underminerar verksamheten och försvårar för oss att utföra vårt arbete. Det är tydligt att deras prioriteringar inte ligger hos de medborgare vi är satta att skydda eller oss på golvet, vars intressen direktivet är satt att skydda.

Vi kräver att SKR och Sobona slutar gömma sig bakom feltolkningar av EU:s direktiv och börjar agera för en verklighetsförankrad arbetstidsreglering. Vi behöver flexibilitet, inte byråkrati. Vi behöver regler som stödjer, inte stjälper, vår förmåga att skydda samhället.