Sex utmaningar med utbyggnaden av kraftsystemet

Luftledningens livslängd är ca 80 år, som är en mycket lång tid. Med en tillbakablick med motsvarande tid, 80 år, brukades många gårdar fortfarande med häst som hjälpmedel. Lagstiftningen som skrevs på 70-talet har inte hängt med i utvecklingen som pågår inom jord- och skogsbruksnäringen.

Det blir alltmer tydligt att det saknas en instans som har till uppgift att ge en samlad bild av bästa alternativet/lösningen utifrån de påverkade näringarnas tillväxt- och utvecklingsmöjligheter. Det kan alltså vara förödande om inte sakägarnas frågor kan värderas i processerna på ett tillfredsställande sätt.

Risken för systemfel är stor

Det finns flera olika processer i samband med tillståndsgivningen till nya kraftledningar innan det är klart att bygga dessa – exempelvis samråd, MKB, ledningskoncession, ledningsrätt och överklaganden med flera processer. Det är också många myndigheter involverade – Länsstyrelsen, kommuner, Energimarknadsinspektionen (EI), Lantmäteriet, Mark- och Miljödomstolen.

Tidigare drevs dessa processer i någon form av kronologisk ordning

Tidigare drevs dessa processer i någon form av kronologisk ordning. Den nya ordningen för att snabba på den samlade tiden för alla dessa processer är att de skall drivas parallellt så långt det är möjligt med en form av samverkan med nämnda myndigheter. Det råder flera tveksamheter hur det här arbetssättet framskrider. Risken är stor att det kan komma att leda till flera olyckliga systemfel.

Det är framför allt inom sex områden som det finns utmaningar:

1. Brådskande utbyggnad

SVK och regionnätsägare hävdar att det brådskar att bygga ut kraftsystemet och att de därför vill få en snabb hantering både i tillståndsprocesserna och i genomförandefasen. För att klara det används argument som har syftat till få en acceptans att få bygga det nya kraftsystemet som ”business as usual”, alltså alltid med luftledningar. För att uppnå det används allt som oftast vilseledande information, om vanligtvis markkabel, och hur olämpligt det är som alternativ.

2. Parallella processer

Den ambition som eftersträvas att korta ledtiderna inom tillståndsprocesserna, är i grunden en god ambition. Lösningen som dominerar är i princip att de olika tillståndsprocesserna drivs parallellt, i stället för som tidigare i kronologisk ordning. Detta bekräftas i den utvärdering som EI låtit göra. ”Ledtiderna för elnätsutbyggnaden har kortats”, skriver EI i utvärderingen.

Det har uppstått en försvagning i rättsprocessen som leder till att rättssäkerheten äventyras

Det har uppstått en försvagning i rättsprocessen som leder till att rättssäkerheten äventyras på grund av ofullständigheter/brister i hur processerna genomförs, vilket ger en större skada än nödvändigt för sektorn som förväntas upplåta mark för kraftledningar.

3. Sakägarnas bemötande

SVK och regionnätsägarnas bemötande av sakägarna har mycket i övrigt att önska. Man får inte glömma bort att detta är en process där markägarna/sakägarna förväntas upplåta mark som inte sällan är en primär inkomstkälla för markägarnas existens. De som drabbas av markintrången saknar oftast den kompetens som krävs och vanligtvis saknas erfarenheter helt om hur den här typen av processer går till. Sakägarna har inte någon stödfunktion att kunna svara och/eller invända på ett kvalificerat sätt. När ledtiderna kortas äventyras rättssäkerheten, då sakägarna inte får tillräckligt med tid att värdera konsekvenserna av intrånget. Avsaknaden av en kvalificerad stödfunktion till sakägarna har tydliggjorts med kortare ledtider såsom det är uppbyggt.

4. Teknisk utveckling och val av luftledning

Elsystemet är gammalt och har behov av förnyelse. Det är nog ingen som ifrågasätter, men det har hänt mycket inom den tekniska utvecklingen och när SVK och regionnätsägarna har låst fast sin inställning till förmån för luftledningar är inte bra alls. Sverige har en av världens bästa ingenjörer och tillverkning av både komponenter och system av alternativa kraftöverföringssystem som exempelvis markkabelsystem. Markkabeltekniken är 100 år gammal. Utvecklingen har gått raskt framåt och de senaste 50 åren har det skett tekniksprång, inte minst på isolermaterialsidan. Risken är att en näringslivsgren får onödigt begränsad tillväxtmöjlighet i sin strävan att ta marknadsandelar internationellt.

5. Maktförskjutning till förmån för SVK och regionnätsföretagen

Det har skett en oskälig maktförskjutning till förmån för SVK och regionnätsföretagen på grund av att de har låst sin uppfattning att det inte finns något annat alternativ till luftledning för att genomföra elektrifieringsstrategin. Synsättet är förankrat bland beslutande myndigheter och parlamentariska utredningar.

Det anmärkningsvärda är att både SVK och regionnätsföretagen också använder sig av experter/forskare för att förstärka sitt stöd i tillståndsprocesserna. Dessa forskare får inte sällan sin forskningsverksamhet på sina respektive lärosäten finansierade direkt av SVK och regionnätsägarna eller indirekt via branschorganisationen Energiföretagen.

Denna forskning är huvudsakligen inriktad på tillämpning inom luftledningssystem. En process som överväger olika kraftsystemsalternativ på ett opartiskt sätt finns inte på plats i processerna, vilket är en olycklig brist för moderniseringen av kraftsystemet i Sverige.

6. Beredskapstänkandet

Beredskapstänkandet har fått en framskjuten roll i de allra flesta organisationer. Ett naturligt nytänkande som saknas i moderniseringen av kraftsystemet borde vara att skydda kraftsystemet så långt det är möjligt mot sabotage av olika dignitet. Ett markkabelsystem är exempelvis mer skyddat än luftledningssystem och kräver inte lika mycket resurser att försvara. Så även här behöver samhället lyfta bästa teknikval för samhällets bästa. Den instansen borde redan finnas på plats.

Vad ska göras för att komma på rätt väg?

I 25 år har jag varit anställd på statliga myndigheter och där jag ansvarat för forskningsverksamhet inom elkraftområdet och samarbetat med regionnätsbolagen, SVK, tillverkande industri och branschorganisationer.

Tillsammans har vi formulerat forskningsprogram och finansierat en mängd forskningsprojekt inom elkraftområdet. Jag vill inte tro att det råder kompetensbrist hos regionnätsbolagen och SVK, även om deras argumentation mot alternativa kraftsystem oroar.

Ett bra och robust kraftsystem är nyckeln till framgång. Därför är det väldigt angeläget att det förnyas rätt utifrån rådande omvärldsläge och samhällets bästa. Det finns behov av kompetensförstärkning inom organisationerna som ansvarar för tillståndstillståndsprövningarna för att dels värdera nyttan med vilken teknik som är bäst, dels värdera vilken nytta/skada den planerade kraftöverföringen kommer att ha givet all annan verksamhet inom den aktuella sträckningen (exempelvis beredskapsaspekten, jord- och skogsbruksnäringens utvecklingsvillkor) förutom klimat- och miljöaspekter förstås.

Det finns tid för det nu när den gröna omställningen knappt har styrfart

Det behövs ett nytänkande i hur en effektiv tillståndsprocess ska vara organiserad så att det finns en förmåga att göra en rättvisande analys och ta de hänsyn som krävs för en gynnsam samhällsutveckling och som värnar rättssäkerheten.

Ett önskemål är också att Riksrevisionen eller någon annan kvalificerad oberoende instans kan ta sig an att med avseende på ett helhetsperspektiv utvärdera de sex pilotfallen som har varit föremål för testet att korta ledtiderna. Det skulle göra landet en tjänst.

Det finns tid för det nu när den gröna omställningen knappt har styrfart.