"Klimatanpassningsutredningen missar viktiga vattenaspekter"

Av: Anna Linusson, vd Svenskt Vatten

I dag står vi inför två stora klimatanpassningsproblem. Våra samhällen måste klara av extremnederbörd och översvämningar och samtidigt stigande nivåer i hav, sjöar och vattendrag. Men vi måste också ta bort sårbarheter i den befintliga bebyggelsen och hitta effektiva förebyggande åtgärder så att vi inte skapar nya ”klimatproblemområden” i våra städer.

Utredningen saknar viktiga delar

Klimatanpassningsutredningen slår fast att klimatanpassning är en samhällsplaneringsfråga, vilket är bra, men misslyckas med att föreslå tillräckliga verktyg för kommunerna att kunna genomföra en
hållbar dagvattenhantering som klarar kraftiga skyfall i befintlig eller blivande bebyggelse.

Svenskt Vatten saknar:

• Verktyg för att i kommunernas detaljplaner kunna ställa flödeskrav på fastigheter när nya områden bebyggs.
• Förslag om hur dagvatten ska hanteras i ett större sammanhang än inom varje enskild kommun för sig.
• Regelförslag för hur föroreningarna som förs med i dagvattnet ska hanteras.

Olycklig avgränsning

I Sverige växer och förtätas många städer i snabb takt. Det kan tyckas självklart att man tar hänsyn till översvämningsrisken, men så är ofta inte fallet. De befintliga systemen räcker inte till vid extrema skyfall och därför måste alla aktörer som är med och påverkar flödet av förorenat dagvatten också vara med och bidra med åtgärder. Utredningens avgränsningar innebär dessvärre att förslag för att hantera denna typ av problem inte behandlats.

Regnen avleds ofta i slutna rörsystem men dessa kommer aldrig räcka till för att hantera de enorma vattenvolymer som extrema regn innebär. De behöver kompletteras med ytliga vattenvägar med till exempel dammar och kanaler för att bromsa vattnets framfart. Detta kräver att vi gör omfattande och ibland kostsamma ingrepp i våra tätorter.

Går inte hoppas på frivillighet

En absolut förutsättning för en bra hantering av dagvatten är att den kan ske i samverkan mellan alla berörda aktörer. Att hoppas på frivillighet från den som får kostnader som saknar direkt nytta för den egna fastigheten eller verksamheten, är minst sagt optimistiskt. Utredningen ger inte kommunerna verktyg för att få med fastighetsägare på nödvändiga åtgärder så att vattnet inte bara flyter vidare till någon annans fastighet nedströms. I dag kan en fastighetsägare vältra över sina kostnader på en annan fastighetsägare utan att detta går att förhindra. Kommunerna själva måste givetvis stärka samplaneringen mellan exploatering, gata, park och VA.

Klimatanpassningsutmaningen kräver mer

Klimatanpassningsutredningen slår fast att klimatanpassning är en samhällsplaneringsfråga, vilket är bra, men misslyckas med att föreslå tillräckliga verktyg för kommunerna att kunna genomföra en hållbar dagvattenhantering som klarar kraftiga skyfall i befintlig eller blivande bebyggelse.

Klimatanpassningsutredningen bidrar med några viktiga pusselbitar men lyckas inte föreslå de verktyg som krävs för att kommunerna ska kunna hantera den nödvändiga, förebyggande och avgörande samhällsutmaningen som klimatanpassningen innebär.