"Företrädaransvaret skapar personliga tragedier"

DEBATT. Konstitutionsutskottets uppmaning att se över det skatterättsliga företrädaransvaret bör tas på allvar av finansminister Magdalena Andersson (S). Om inget händer snart borde konstitutionsutskottet agera för att skydda Sveriges företagare från hotet om personlig konkurs, menar Carl Göransson, vd på Rättvis Skatteprocess.

Av: Carl Göransson, vd på Rättvis Skatteprocess

Det skatterättsliga företrädaransvaret leder varje vecka till nya personliga tragedier. Anledningen är en alltför hård domstolspraxis, som i sin tur sätter käppar i hjulet för företagare runt om i hela landet.

För att råda bot på detta beslutade riksdagens kammare för drygt två år och en månad sedan, den 22 april 2015, om ett så kallat tillkännagivande, en viljeförklaring från riksdagen, gällande en översyn av det skatterättsliga företrädaransvaret. Med undantag för en myndighetsintern utredning har det sedan dess varit anmärkningsvärt tyst från regeringen.

Sträng tolkning

Företrädaransvaret används för att driva in förfallna skatteskulder. I normalfallet kan företrädare för ett aktiebolag – ägare, styrelseledamöter eller vd – inte bli betalningsansvariga för de skulder som finns i bolaget vid en konkurs förutsatt att de fullföljt sina skyldigheter enligt aktiebolagslagen. Det gäller alla typer av skulder – utom skatteskulder. För dessa skulder finns det ytterligare en särskild reglering som möjliggör för staten att kräva ut skatteskulder direkt från bolagets företrädare, det så kallade företrädaransvaret.

För att företrädaransvar ska kunna dömas ut krävs att företrädaren för företaget varit grovt vårdslös – enligt lagtexten. I praktiken har domstolarna tolkat detta ansvar mycket strängt. För att undgå ansvar måste en företrädare senast samma dag som skatteskulden förfaller till betalning vidta åtgärder för att avveckla bolaget, oftast genom konkurs. Företrädaransvaret döms således ut strikt. Personer som normalt inte skulle anses vara särskilt vårdslösa blir personligt betalningsansvariga för ofta hundratusentals kronor.

Drabbar enskilda och anhöriga hårt

På grund av företrädaransvaret tvingas varje vecka människor från sina hem, blir barskrapade och i många fall går i de personlig konkurs, i bästa fall med skuldsanering som följd. Det drabbar inte bara enskilda individer, utan även anhöriga som barn och partners påverkas hårt. Jag har varit i kontakt med människor som blivit sjuka av all den ångest och stress risken för att åläggas företrädaransvar medför och därför tvingats uppsöka läkarhjälp.

Det var mot bakgrund av företrädaransvarets konsekvenser som riksdagen för över två år sedan krävde att regeringen skulle tillsätta en utredning av företrädaransvaret. Sedan dess har inget hänt. Man kan undra vad ett tillkännagivande egentligen är värt för ansvarig minister Magdalena Andersson. Riksdagen borde dock påminna henne vikten av att lyssna på riksdagens vilja. För de kan de.

Två till tre års hanteringstid

För en tid sedan lade jag en ansenlig mängd tid på att utläsa vad praxis från konstitutionsutskottet säger om regeringens hantering av tillkännagivanden. Utifrån den granskningen kan jag konstatera att tiden regeringen har på sig att slutbehandla tillkännagivanden varierar kraftigt beroende på vad tillkännagivandet avser och hur komplext området är.

År 2003 sa konstitutionsutskottet att en behandling som tagit drygt två år från dess att tillkännagivandet avgavs och ännu inte resulterat en åtgärd tagit ”orimligt” lång tid. Ett par år efter det tidigare betänkandet, riksåret 2005/06, uttalade samma utskott att en hantering som mest får ta två till tre år.

Andersson närmar sig gränsen

Det är uppenbart att Magdalena Andersson nu närmar sig gränsen för vad som kan anses vara ett rimligt dröjsmål när det gäller handläggandet av ett tillkännagivande. Tillkännagivandet om företrädaransvar kan inte anses var så komplicerat att det skulle ta mycket längre tid att handlägga än andra tillkännagivanden.

Om inget händer snart från regeringens håll borde konstitutionsutskottet agera och försvara den praxis man tidigare slagit fast genom att kritisera finansministern. Om inte för att man bryr sig om sin egen trovärdighet så i alla fall för alla Sveriges företagare.

Forrige artikel Skydda Skogen: Skogsstyrelsen behöver en omstart Skydda Skogen: Skogsstyrelsen behöver en omstart