Debatt: "Oacceptabla skillnader i ADHD-vård"

De regionala skillnaderna i förskrivning av ADHD-läkemedel är stora. Det tyder på en vård som inte är jämlik. Att få stöd för sina svårigheter är avgörande för framtida möjligheter, därför välkomnar vi Socialstyrelsens nya uppdrag som handlar om att ta reda på varför skillnaderna är så stora.

De regionala skillnaderna är så pass stora att vi konstaterar att den vård du erbjuds och hur länge du måste köa för den vård du behöver, beror på var du bor. Det står i strid med de politiska ambitionerna om jämlik vård och här behöver vi se en verklig förändring.

Väntan riskerar framtiden

Enligt vår erfarenhet beror låg förskrivning inte på att de personer som bor i dessa landsdelar behöver mindre vård utan på att det där råder brist på resurser och adekvat kompetens. Det leder till att människor får vänta länge, ibland i flera år, på att bli utredda och få möjlighet till behandling och anpassat stöd. De långa vårdköerna drabbar många gånger barn och unga, som får svårt att klara skolan och riskerar sin framtida hälsa. Både inom beroende– och kriminalvården är personer med ADHD överrepresenterade. Att inte få stöd och behandling för sin ADHD ökar också risken för ångest, depressioner, ätstörningar och självskadeproblematik.

Bristande tillämpning av kunskapsstöd

Få utredda och låg förskrivning kan också bero på ovilja att ta till sig forskning och nya rön kring ADHD bland beslutsfattarna i de berörda länen. Socialstyrelsens kunskapsstöd ”Stöd till barn, ungdomar och vuxna med adhd” har funnits i mer än tre år, men vi hör ofta via våra lokala föreningar att det inte tillämpas i tillräcklig omfattning.

Hjälp varierar utifrån faktorer

Att år efter år tillåta att stödet varierar så pass mycket är oacceptabelt och innebär stora kostnader, både för samhället och för den som har ADHD.

Hög förskrivning förklaras ofta med socioekonomiska faktorer. Bland dessa finns både personliga förutsättningar såsom låg inkomst, stor försörjningsbörda och dålig hälsa som mer samhälleliga orsaker, exempelvis torftiga bostadsområden, magert fritidsutbud, skolor med låga resultat och få behöriga lärare. Vi finner det ytterst angeläget att det görs en ordentlig analys över hur alla dessa faktorer spelar in och påverkar vilken hjälp och stöd som individen och dennes familj erbjuds.

Förklaring av följdproblematik behövs 

Skillnaderna i diagnostisering mellan flickor och pojkar måste också förklaras. Vi ser i dag att flickor utvecklar följdproblematik såsom depression, ångest, självskadebeteende eller ätstörning, när stöd och bemötande brister. De upptäcks för sent, med stora konsekvenser för alla berörda.

Ökning av diagnoser ställer större behov

Ökningen av antalet ADHD-diagnoser beror till stor del på att kunskapen om ADHD har ökat i samhället, vilket givetvis är positivt och innebär större möjlighet att sätta in stöd tidigt.

ADHD är en livslång funktionsnedsättning med barndomsdebut. Behovet av stöd och behandling varierar och måste avgöras individuellt. Att år efter år tillåta att stödet varierar så pass mycket är oacceptabelt och innebär stora kostnader, både för samhället och för den som har ADHD. Vi förväntar oss att myndighetens översyn också leder till tydligare anvisningar om vad som behöver göras för att uppnå en jämlik vård även för personer med ADHD. Vi inom Attention bidrar gärna med våra erfarenheter och vår kunskap om hur det kan åstadkommas.