Vårdnadstvisten mellan stat och kommun drabbar barnen värst

Situationen i svensk skola liknar en vårdnadstvist där stat och kommun skyller på varandra och mitt emellan dem står barnet – eleven som får betala det högsta priset för att de vuxna skyldighetsbärarna inte tar ansvar.

Medan lärare och annan viktig skolpersonal tvingas sluta, alternativt lämnar självmant till följd av en ohållbar arbetsmiljösituation, blir eleverna kvar. Eleverna har inget val och kan inte fly. I stället tvingas de till en arbetsmiljö med färre lärare och minskad tillgång till elevhälsan, som inte sällan spelar en avgörande roll i elevernas trygghet på skolan.

Visserligen får huvudmännen en högre skolpeng, men samtidigt ökar kostnaderna desto mer.

Vi möter dagligen elever som vittnar om ett bristande förtroende för vuxenvärlden och en avsaknad av trygga vuxna. Som en elev uttrycker det:

”Ibland känner jag att det inte finns en enda vuxen jag kan prata med på skolan, ibland känns det som att det inte finns någon att prata med”.

Regeringens budget inte tillräcklig

Regeringens skolpolitik, såsom den presenterats i Tidöavtalet, innefattar bland annat satsningar på att göra lärarrollen mer attraktiv och den har ett ökat fokus på kunskapsresultat. Vidare gör regeringen satsningar för att motverka ungdomsbrottsligheten. I stort sett alla barn går i skolan. Det är där vi måste lägga de främsta resurserna om vi ska nå målet att alla barn i Sverige når kunskapskraven och blir behöriga till gymnasiet.

Vi vet att skolan och utbildning är en extremt viktig skyddsfaktor för att förebygga utanförskap och fysisk och psykisk ohälsa.

Men regeringens vårbudget för skolan speglar inte ambitionerna. Visserligen får huvudmännen en högre skolpeng, men samtidigt ökar kostnaderna desto mer – vilket innebär att skolorna i dag har mindre pengar att röra sig med. Enligt fackförbundet Sveriges lärare motsvarar årets uppskrivning av skolpengen inte ens hälften av de faktiska kostnadsökningarna.

Så kallad effektivisering är inte effektiv i detta sammanhang. Tvärtom blir effekterna dyra – för den enskilda skolan och för den enskilda eleven. Ekvationen är enkel. För kunskapsinhämtning krävs trygghet och studiero. För trygghet och studiero krävs hög vuxennärvaro, det vill säga tillräckligt många behöriga lärare, en tillgänglig elevhälsa, samt annan viktig skolpersonal såsom elevassistenter och resurspersonal.

En smart investering

Vi vet att skolan och utbildning är en extremt viktig skyddsfaktor för att förebygga utanförskap och fysisk och psykisk ohälsa. Vi har helt enkelt inte råd att inte satsa på skolan.

FN:s barnrättskommitté har i sina senaste rekommendationer till Sverige understrukit vikten av åtgärder mot en ojämlik tillgång till utbildning och rekommenderar bland annat att Sverige ska säkerställa barns lika tillgång till utbildning av hög kvalitet. Vidare rekommenderar kommittén att Sverige ska minska och förebygga skolavhopp och skolfrånvaro och stärka åtgärder för att bekämpa våld, sexuella trakasserier och mobbning.

Med de nedskärningar som väntar blir dessa rekommendationer omöjliga att genomföra med allvarliga konsekvenser som följd.

Den utdragna vårdnadstvisten måste lösas genom att båda parter, det vill säga stat och kommun, tar sitt ansvar för skolans budget med barnets bästa i fokus. Barnet har rätt till en likvärdig och trygg skola med hög vuxennärvaro. Det kostar pengar men det är en smart investering som varje elev har rätt till.