Systematiskt kvalitetsarbete är inte lösningen på skolans problem

Lärare har en stark önskan att få lägga sin tid på att planera och genomföra bästa möjliga undervisning. Ändå strävar skolmyndigheterna åt motsatt håll. Ibland är det politiken som påverkar, men lika ofta handlar det om myndigheternas egen brist på förankring i verksamheterna.

Arbetet leder ingenstans

Ett aktuellt exempel rör så kallat systematiskt kvalitetsarbete, som kommit att uppta mycket tid ute på skolorna. Verksamma lärare efterfrågar inte mer av utvärderingar, dokumentation eller fruktlöst hoppande mellan cirklar i det så kallade utvecklingshjulet. Inte desto mindre läggs alltmer vikt vid just det arbetet.

Svensk skola är behäftad med en lång rad problem. De senaste PISA-resultaten visade på fallande resultat och stora klyftor mellan olika elevgrupper. Lägg därtill problematisk styrning, stor andel obehöriga, bristande likvärdighet, stor lärarbrist och undermålig arbetsmiljö.

Att i ett sådant läge vilja identifiera förbättringsområden och söka lösningar, låter rimligt. Det många lärare vittnar om är dock att arbetet inte leder någonstans. Frågan ”Hur blev det?”, som ställs inom det systematiska kvalitetsarbetet, passeras skyndsamt trots att åtgärder borde aktualiseras.

Skolmyndigheter inte på lärarens sida

Verkningsfulla insatser tenderar att kosta, vilket troligen förklarar det svala intresset. I realiteten blir det därför en rundgång mellan de övriga tre cirklarna i utvecklingshjulet. Det förrädiska är att detta tidsslukande arbete ger sken av att allvarliga frågor uppmärksammas och åtgärdas. Så är inte fallet.

Det förrädiska är att detta tidsslukande arbete ger sken av att allvarliga frågor uppmärksammas och åtgärdas.

Dessvärre har nu Skolverket fått i uppdrag av regeringen att ta fram policys för att stärka och utöka det systematiska kvalitetsarbetet. Svaren från remissinstanserna talar sitt tydliga språk – skolmyndigheterna står inte på lärarnas sida. Längst går Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) som menar att lärarna måste involveras ännu mer, både individuellt och i arbetslagen, eftersom kvalitetsarbetet annars riskerar bli en angelägenhet för enbart rektorer och huvudmän.

Verklighetsförankring önskas

Visst brottas svenska skolan med stora problem. Det innebär inte att systematiskt kvalitetsarbete är lösningen. Alternativkostnaden är hög när lärare i stället för att planera lektioner ägnar sig åt meningslös byråkrati. Politiker och skolmyndigheter behöver i första hand se över skolsystemets styrning och dess oönskade effekter. Därefter rekommenderas de att gå in på skolnivå och granska förutsättningarna med avseende på elevunderlag, organisation, resurser och resultat. De som underpresterar utifrån dessa faktorer måste följas upp.

Ibland är det så enkelt som att skolor med ett krävande elevunderlag inte samtidigt kan ha en lärartäthet långt under genomsnittet. Att upptäcka sådana saker är inte svårt; den officiella statistiken räcker långt. Gärna i kombination med en verklighetsförankring som man får om man arbetar i skolan – eller åtminstone har satt sin fot där på senare år.