Replik: Lindquist har fel om friskolor och jag förväntar mig en högre nivå
Jag beklagar att Linnea Lindquist använder sin krönika för att smeta på Friskolornas riksförbund en åsikt som vi inte har. Det skriver Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund, i en replik.
Ulla Hamilton
Vd Friskolornas riksförbundLinnea Lindquist hävdar i Altinget att Friskolornas riksförbund ”motsätter sig ökad likvärdighet” i svensk skola. Som grund för detta påstående hänvisar hon till att Täbymoderaterna vill ha en kvalitetspeng och sedan tar hon ett citat från en debattartikel som undertecknad skrev i Göteborgs-Posten som handlar om vikten av att försvara föräldrar och elevers valfrihet. Jag beklagar att Linnea Lindquist använder sin krönika för att smeta på Friskolornas riksförbund en åsikt som vi inte har. Jag hade förväntat mig en högre nivå på debatten.
Likvärdig – inte likadan
Elever är olika och har olika behov. Likvärdighet handlar om att skolan ska utgå ifrån den enskilda elevens behov. Där finns det stora brister i dag. För oss är det centralt att skolor förmår se till den individuella eleven och dess olika förutsättningar. En likvärdig skola kan alltså inte vara likadan för alla.
Visst ska resurser fördelas efter behov – annars är inte en individanpassad skola möjlig. Men det är också viktigt att understryka att skolans problem inte handlar om pengar, även om det låter så i debatten. Forskningen visar att de viktigaste framgångsfaktorerna är hur resurserna används, om skolors ledarskap och organisation.
Låt mig ge ett exempel: Nyligen publicerade forskaren Denis Tajic en studie om hur nyanlända elever tas emot i skolor. Tajic pekar på samma sak som Skolinspektionens tidigare granskningar visar: i stället för att göra utvärderingar av vad var och en kan, behandlas alla som ett kollektiv. Det resulterar i dåliga resultat, oavsett hur mycket pengar man öser ner i dessa skolor.
Skolsystemet har stora brister
Det finns tydliga brister i det svenska skolsystemet. De elever som verkligen behöver extra resurser – de med komplexa funktionsvariationer – får väldigt sällan de tilläggsersättningar de har rätt till. Fristående resursskolor med elever från flera olika kommuner får slåss med näbbar och klor för varje krona. De får olika mycket i tilläggsersättning från olika kommuner och tvingas hantera olika fakturerings- och ansökningssystem. Där har vi ett riktigt likvärdighetsproblem.
Många friskolor befolkas av stora elevgrupper vars socioekonomiska bakgrund ger dessa skolor rätt till likvärdighetsbidrag.
Lindquist skriver vidare att friskolor har ”väsentligt högre andel elever med föräldrar som har eftergymnasial utbildning jämfört med snittet i kommunala skolor”. Det stämmer inte. Skillnaderna har minskat dramatiskt över de senaste decennierna och inom grundskolan är andelen i friskolor tio procent högre i dag. På gymnasiet är det exakt lika många elever vars föräldrar har eftergymnasial utbildning på friskolor som i kommunala gymnasieskolor. Många friskolor befolkas av stora elevgrupper vars socioekonomiska bakgrund ger dessa skolor rätt till likvärdighetsbidrag. Lindquist målar upp en falsk motsättning.
Mät förädlingsvärdet
Det vi däremot borde prata om är hur vi mäter kvalitet och uppmuntrar skolor att eftersträva bättre resultat. Vi tror att svaret är en modell där alla svenska skolor mäter förädlingsvärde – ett mått på skolans bidrag till elevens kunskapsutveckling. Så kan man få en mycket bättre bild av till exempel vilka skolor i socioekonomiskt utsatta områden som gör ett bra jobb än om man bara mäter betygsresultat.
Friskolornas riksförbund stödjer inte tanken på kvalitetspeng. Däremot skulle vi gärna se ett system som mäter skolans förmåga att höja elevens kunskapsnivå. Skolvalet är en fantastiskt möjlighet, men det är viktigt att fler kan göra mer välinformerade och aktiva val.
Ingen slump att friskolekoncerner motsätter sig ökad likvärdighet
Om vi börjar fördela resurser utifrån elevernas resultat i stället för utifrån elevernas behov betyder det att de elever som inte kan läsa eller skriva inte kommer få den hjälp de behöver, skriver Linnea Lindquist i en krönika.
Linnea Lindquist
Politik på allvar
