Replik: Lindquist har fel om friskolor och jag förväntar mig en högre nivå

Visst ska resurser fördelas efter behov – annars är inte en individanpassad skola möjlig. Men det är också viktigt att understryka att skolans problem inte handlar om pengar, även om det låter så i debatten. Forskningen visar att de viktigaste framgångsfaktorerna är hur resurserna används, om skolors ledarskap och organisation.

Låt mig ge ett exempel: Nyligen publicerade forskaren Denis Tajic en studie om hur nyanlända elever tas emot i skolor. Tajic pekar på samma sak som Skolinspektionens tidigare granskningar visar: i stället för att göra utvärderingar av vad var och en kan, behandlas alla som ett kollektiv. Det resulterar i dåliga resultat, oavsett hur mycket pengar man öser ner i dessa skolor.

Skolsystemet har stora brister

Det finns tydliga brister i det svenska skolsystemet. De elever som verkligen behöver extra resurser – de med komplexa funktionsvariationer – får väldigt sällan de tilläggsersättningar de har rätt till. Fristående resursskolor med elever från flera olika kommuner får slåss med näbbar och klor för varje krona. De får olika mycket i tilläggsersättning från olika kommuner och tvingas hantera olika fakturerings- och ansökningssystem. Där har vi ett riktigt likvärdighetsproblem.

Många friskolor befolkas av stora elevgrupper vars socioekonomiska bakgrund ger dessa skolor rätt till likvärdighetsbidrag.

Lindquist skriver vidare att friskolor har ”väsentligt högre andel elever med föräldrar som har eftergymnasial utbildning jämfört med snittet i kommunala skolor”. Det stämmer inte. Skillnaderna har minskat dramatiskt över de senaste decennierna och inom grundskolan är andelen i friskolor tio procent högre i dag. På gymnasiet är det exakt lika många elever vars föräldrar har eftergymnasial utbildning på friskolor som i kommunala gymnasieskolor. Många friskolor befolkas av stora elevgrupper vars socioekonomiska bakgrund ger dessa skolor rätt till likvärdighetsbidrag. Lindquist målar upp en falsk motsättning.

Mät förädlingsvärdet

Det vi däremot borde prata om är hur vi mäter kvalitet och uppmuntrar skolor att eftersträva bättre resultat. Vi tror att svaret är en modell där alla svenska skolor mäter förädlingsvärde – ett mått på skolans bidrag till elevens kunskapsutveckling. Så kan man få en mycket bättre bild av till exempel vilka skolor i socioekonomiskt utsatta områden som gör ett bra jobb än om man bara mäter betygsresultat.

Friskolornas riksförbund stödjer inte tanken på kvalitetspeng. Däremot skulle vi gärna se ett system som mäter skolans förmåga att höja elevens kunskapsnivå. Skolvalet är en fantastiskt möjlighet, men det är viktigt att fler kan göra mer välinformerade och aktiva val.