Professor på Konstfack: Därför är bild- och slöjdämnena också viktiga

Det bubblar av vrede i lärarleden efter att ledarskribenten Susanne Nyström på Dagens Nyheter påstått att eleverna ”slösar bort viktig skoltid på bild, slöjd och musik”. Även politiker visar titt som tätt samma inkompetens om de praktiska och estetiska ämnena i den svenska skolan. Hur kommer det sig att de praktisk-estetiska ämnena i skolan ständigt tillåts hanteras slarvigt och okunnigt i nyheter, media och politik?

Återigen sköts startskottet för ytterligare en debatt om vad som är viktig kunskap att lära ut i skolan. 

Vem skulle ens komma på tanken att uttala sig om matematik och historia på liknande sätt? ”Varför ska elever lära sig rabbla kungalängder och lägga ihop 1+1?”.

Det minsta vi kan begära är att slöjdkritikerna tar en titt på bild- och slöjdämnenas kursplaner innan tvärsäkra och felaktiga konstateranden görs.

Att göra är ett annat sätt att tänka

Återigen sköts startskottet för ytterligare en debatt om vad som är viktig kunskap att lära ut i skolan. Hur tröttsamt är det inte att ständigt behöva försvara de så kallade praktiska estetiska ämnena och deras vitala plats i en skola för en "föränderlig värld". Denna föränderliga värld som snarast kräver mer, inte mindre, slöjd, bild och musik i skolan. Denna föränderliga värld vars samhälleliga kontext ställer mycket högre krav på dagens barn och unga än vad som var fallet för bara tio, tjugo år sedan.

Förmåga till problemlösning, att tänka nytt inför utmaningar vi inte kan ana i nuläget, att se möjligheter i material och utveckla tekniker – det kräver såväl teoretisk som praktisk, teknisk och handlingsburen kunskap. Och som en före detta kollega så klokt uttryckte det: Att tänka är ett sätt att tänka, att göra är ett annat sätt att tänka.

Oförmågan att se bild- och slöjdämnena som kunskapsämnen av samma dignitet som exempelvis SO, NO eller svenska upprätthåller en olycklig hierarkisering mellan skolämnena. Det går också emot den literacitetsforskning som betonar betydelsen av att stärka allas vår förmåga att identifiera, tolka och använda texter, bilder och andra medieformer. Skolverket framhåller i rapporten Bild, musik och slöjd i grundskolan att ämnena bild, musik och slöjd ”har stor betydelse för att såväl utveckla som träna förmågor som kreativitet, analysförmåga, skapande, förmåga att förstå, tolka, uttrycka och kommunicera – förmågor som också framhålls som betydelsefulla framtidskompetenser”.

Är inte slöjden livsviktig för ett hållbart liv?

Men visst, problemet med stoffträngsel i skolan är välkänt. Mer och mer tillkommer och inget plockas bort. Kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer skrivs in i flera läroplaner, kravet på att ge eleverna mer av digital kompetens ökar likaså. När nu AI-genererade bilder återfinns i snart sagt alla våra bildmiljöer kanske bildämnet skulle ges fler och inte färre timmar? Och slöjden, den som bland mycket annat lär oss lappa, laga, ta vara på, är den inte livsviktig för ett hållbart liv?

Vad gäller ny timfördelning under den totala grundskoletiden ser det ut så här enligt regeringens förslag: Bild och musik får 240 timmar vardera, en ökning med 10 timmar var som kompensation för slopat elevens val. För slöjd kvarstår 330 timmar. Hem- och konsumentkunskap tillförs 12 timmar och landar på sammanlagt 130 timmar. Dessa tillskott av timmar i de praktisk-estetiska ämnena kan då ses i relation till det växande gap som uppstår genom ökningen med 50 timmar till sammanlagt 650 timmar för NO-ämnena samt 95 timmar till sammanlagt 980 timmar för SO-ämnena.

Som sagt är stoffträngsel ett problem i dagens skola. Men i stället för att med en yvig gest, häpnadsväckande okunskap och kulturfientligt tonfall hävda att det är enkelt att se vilka ämnen som kan tas bort kanske vi skulle särskåda ämnesinnehållet i alla ämnen.

Men det är förstås inte lika enkelt och lättköpt i debatten.