Experterna: Ökade utbildningsanslag leder inte till mer lärarledd tid

Forskare har länge varnat för en ekonomisk urholkning av högre utbildning. Detta är del tre i en artikelserie där Altinget undersökt hur universitetens finansiering ser ut. Och vad som händer när anslagen inte räcker till.

Den åttonde september meddelade regeringen att ingenjörsutbildningarna skulle förstärkas med hundratals miljoner de kommande åren. ”Detta kommer att möjliggöra mer lärarledd tid och tillgång till utbildningsmiljöer som kan rusta studenterna för deras kommande yrkesliv,” skriver utbildningsdepartementet i ett pressmeddelande.

Humaniora och samhällsvetenskaperna, ämnena som får minst anslag per student, har sedan 2002 erfarit liknande satsningar. Till exempel fick de 800 miljoner kronor i förstärkning under 2011 till 2013 och en långsiktig ökning av anslagen. Syftet var, bland annat, att öka den lärarledda tiden.

Men enligt en rapport från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har dessa specialsatsningar inte lett till ökad lärarledd tid.

Retorisk fälla

Martin Gustavsson, docent i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, forskar om hur finansieringen av högre utbildning förändrats sedan 50-talet. I antologin Hålla huvudet kallt visar han hur kvalitetsmålen för utbildning höjdes på 90-talet – samtidigt som urholkningen av anslagen till högre utbildning intensifierades.

– Den ekonomiska politiken och utbildningspolitiken går inte i takt, säger Martin Gustavsson.

Lärosätena blev då låsta i en retorisk fälla: om de meddelar att de inte längre kan leverera högkvalitativ utbildning hamnar de i ett ”ofördelaktigt läge” gentemot andra universitet. Men om de rapporterar att de lyckas trots minskade resurser riskerar de ytterligare nedskärningar.

Kritiken mot systemet tonas ner i officiella rapporter och utredningar. Det är i stället i interna rapporter vid universiteten som Martin Gustavsson har hittat de högljudda larmen om urholkning från humaniora och samhällsvetenskaperna – larm som kan spåras tillbaka ända till 80-talet, men som intensifierades under 90-talet.

– Redan då sade rapporterna: ”Hjälp! Det är undervisning bara 4 timmar i veckan, studenterna tar oss inte på allvar och lärarna är utbrända,” berättar Martin Gustavsson.

Förstärkningar bromsar problemet

Lena Eskilsson, prorektor vid Lunds universitet, ser att tidigare förstärkningar inte har lett till ett stopp på urholkning, utan snarare bromsat problemet. I väntan på resultat undviker regeringar att göra fler långsiktiga satsningar.

Hon härleder en stor del av urholkningen till produktivitetsavdraget. Den årliga nedskärning som avdraget innebär, och dess påverkan på utbildning, menar hon att politiken inte är okunnig om.

– Vi för fram det här ständigt i vår dialog med myndigheterna. Det är för att studenter och personal driver frågan väldigt hårt. Däremot tror vi kanske inte att det kommer leda till en förändring, men vi för fram det varje år för att vi måste, säger Lena Eskilsson.

Får ni inget gehör uppifrån?

– Kanske inte 100 procent som vi skulle vilja.

Lena Eskilsson känner att hon saknar en politisk diskussion kring urholkningen. Att universiteten kommer med förslag på utredningar och lösningar har inte lett till ett intresse från politikerna.

– Hela sektorn vill detta. Det är inte bara Lunds universitet som fört fram det i dialog med myndigheter, säger Lena Eskilsson.

Utbildningsministern: Kommer göra skillnad

Utbildningsminister Mats Persson svarar på Altingets frågor via mejl. På frågan om vad som skiljer nästa års ingenjörssatsning från tidigare, liknande satsningar, och hur man säkerställer att den leder till ökad lärarledd tid, svarar han att han är ”övertygad om att den kommer göra skillnad ute i klassrummen.”

Dessutom refererar han till att Riksrevisionen funnit produktivitetsavdraget välfungerande utifrån sitt syfte, men att han ”välkomnar en diskussion” om alternativa modeller för förbättringsarbete.