Låt oss förbättra den civila beredskapen nu

Försvarsberedningens nyutkomna rapport Kraftsamling (DS 2023:34) inleds med en uppmaning om att gå från ord till handling. Det säkerhetspolitiska läget är det allvarligaste sedan andra världskrigets slut och beredskapen och förmågan inom det civila försvaret måste öka skyndsamt, konstaterar man. Det är tydligt hur rapporten andas frustration över hur alltför mycket tid läggs på planering och utredning och alltför lite på genomförande.

Vi kan och vill bidra!

Vid Marie Cederschiöld högskola har vi i mer än 30 år studerat hur människor organiserar sig i ideella föreningar: hur organisationer leds, vad de gör och vilken roll de har i förhållande till stat, regioner och kommuner. Vi gör regelbundet stora nationella undersökningar kring hur människor engagerar sig i civilsamhället och vilken tillit de har till varandra och sin omgivning. Vi driver Centrum för civilsamhällesforskning, som sedan länge är den största kunskapsaktören i Sverige när det gäller människors ideella organisering.

Under senare år har vi fått omfattande uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kring civilsamhällets roll i det nationella beredskapsarbetet, och vi studerar just nu det civila samhället i Ukraina för att skapa ytterligare kunskap.

Vi är vana vid att utbilda och samverka med det omgivande samhället, och vi tror att vår kunskap om människors organisering har en viktig plats när det nu gäller att stärka den svenska civila beredskapen.

Samhällsplaneringen saknas

Det saknas en samhällsplanering, en kultur och ett förhållningssätt hos beslutsfattare i såväl offentlig som privat verksamhet som utgår från de krav ett krig ställer, konstaterar Försvarsberedningen.

Vi är vana vid att utbilda och samverka med det omgivande samhället

Från vår horisont ser vi att det görs spridda offentliga insatser för att stärka den lokala civila beredskapen. Och att det finns ett intresse från det civila samhällets organisationer att medverka i det. Men det finns ofta bristande kunskap – inte minst kring civilsamhällets potentiella resurser – och det saknas strukturer som gör att lokalsamhällen kan lära av varandra.

En liten andel av civilsamhället, de så kallade frivilliga försvarsorganisationerna och de frivilliga resursgrupper som finns i en del kommuner, har redan uppgifter kopplade till civil beredskap. Enskilda initiativ har också tagits på andra håll: ett som nyligen fått uppmärksamhet är Bygdegårdarnas riksförbunds vilja att samla lokala aktörer för rundabordssamtal kring frågan ”Hur blir civilsamhället en resurs i totalförsvaret?” En lovvärd ambition som vi tidigare kommenterat.

Vi tror att en framgångsrik civil beredskap tar sin utgångspunkt i det lokala, tar stöd av forskningsbaserad kunskap och tydligt förankras hos allmänheten – i det civila samhället.

Dags för nationellt utbildningsprogram

Därför föreslår vi nu i samband med rikskonferensen Folk och Försvar till regeringen ett nationellt utbildningsprogram där vi ger kommuner och organisationer i civilsamhället stöd i att hitta konkreta sätt att samarbeta.

Den utbildning vi föreslår är lokal och syftar till omgående och konkret samverkan mellan enskilda kommuner och organisationer i det civila samhället. Vi vill facilitera strukturerade samtal mellan lokala aktörer för att upprätta lokala beredskapsöverenskommelser. Lokala aktörer ges möjlighet att utifrån forskningsbaserad kunskap hitta samverkansformer som snabbt kan få aktualitet – men också utvecklas efter hand.

Vi vill inom en tvåårsperiod bidra till beredskapsöverenskommelser i 100 kommuner. Genom att erbjuda lokala insatser samlar vi lärdomar och goda exempel och skapar möjligheter till lokalt korsvis lärande i landet. Arbetet dokumenteras och analyseras av erfarna forskare och sammanställningen av de vunna erfarenheterna blir en nationell angelägenhet.

”Om något håller mig vaken om nätterna är det just att det går för långsamt”, sade minister Carl-Oscar Bohlin under sitt anförande vid Folk och försvar. Så låt oss börja nu!