Vi har knappt borstat av oss pandemin när krigshotet åter tågar in i Europa. Ingen hade kunde ana att steget mot fullskaligt krig i vårt närområde var så kort som det visade sig vara, och att krigets fasor på nytt skulle hota vår demokratiska ordning. I samma slag är det inte förvånande att det nu kommer signaler om att öka försvarets anslag, eller att politiker från alla läger vill öppna för ett medlemskap i försvarsalliansen Nato.

När försvaret ska stärkas, var hämtas pengarna?

Jag som länge har varit engagerad i ”försvaret” av den svenska skolans vara eller icke vara, som facklig och på gräsrotsnivå, oroas nu över att rädslan för det uppstickande hotet kan innebära att de mer långtgående perspektiven fördunklas.

När det börjar spekuleras att hundratals miljarder kronor kan komma att läggas på en framtida försvarsbudget utöver vad som redan läggs i dag, då är det ganska lätt att i samma svep ställa sig frågan: varifrån ska dessa pengar hämtas?

Skolnedskärningar ett hot mot säkerheten

Såklart är den egna tryggheten ett basbehov och det är således likafullt givet att bidra till detta som enskild medborgare. Det kan till exempel handla om allt från att engagera sig i humanitära frågor, till att säga sin mening kring ett eventuellt Natomedlemskap.

Tittar vi bakåt på Sverige som nation ser vi en historia av att lägga ordentligt med statliga resurser på försvaret av gränser, vatten och luftrum. Inte minst under det kalla krigets dagar hade Sverige en av regionens största försvarsmakter.

Men man ska inte glömma att efter det senaste världskriget satsades det även ordentligt på att rusta upp skolan och den övriga välfärden, inte bara det militära försvaret. Försvaret har på senare år fått ökade anslag, men i skolan saknas det fortfarande tillgång på resurser motsvarande tiotals miljarder varje år. Inom kort kommer lärarbristen att öka ännu mer och kommuner runt om i landet fortsätter att skära ner på skolan. Detta är också ett konkret hot mot vår trygghet och säkerhet på kort och lång sikt.

Försvaret har på senare år fått ökade anslag, men i skolan saknas det fortfarande tillgång på resurser motsvarande tiotals miljarder varje år. 

Vi måste nu vara beredda på att öka sådana utgifter som behövs för att säkra kommande generationers trygghet. I synnerhet om konflikten i Europa eskalerar ytterligare måste Sveriges utbildningssystem stå pall.

Flyktingströmmar kräver resurser i skolan

Ökade flyktingströmmar innebär fler elever i behov av språkundervisning och kompetenta lärare. Därtill behövs en stark elevhälsa som kan stötta barn och ungdomar som har flytt krigets fasor, samt för de elever och barn som redan nu upplever oro och ångest över sin egen framtid.

Den svenska skolans fortsatta demokrati- och utbildningsuppdrag måste fortgå även under mörkare tider av yttre hot.

Förstatliga skolan och gör den beredd på kris

Mina förslag är följande:

1. Staten måste säkra skolans resurstilldelning genom att ta över huvudmannaskapet från kommunerna.
2. Staten måste förändra det nuvarande systemet så att inga aktörer inom det svenska skolsystemet kan skapa övervinster som kan delas ut till aktie- eller bolagsägare.
3. Innan de första och andra åtgärderna har säkrats behöver staten omedelbart skjuta till resurser så att hela skolsystemet klarar att stå pall för den kris som på kort sikt kan spridas i vårt närområde. Utgå från lärdomarna som visat att pandemin har orsakat allvarliga konsekvenser för den underprioriterade förskolan, fritidshemmen och skolan.
4. Staten måste på både kort och lång sikt stå som garant för att skolsystemet inte, såsom det gör i dag, står underfinansierat och/eller blöder pengar till företag som prioriterar vinsterna framför medborgarnas utbildning.

Endast genom ett stabilt skolsystem kan vi säkra upp att försvaret får den grund som det behöver, det vill säga demokratiska och välutbildade medborgare. Det är nu eller aldrig som det gäller att stå upp för vår demokrati och vår långsiktiga säkerhet.

Den ryska militären riktar helt utan hänsyn sina angrepp på förskolor, skolor och andra civila mål, och det är utan tvekan ingen slump. En demokratisk ordning krossas lättare ifall man slår sönder utbildningssystemet.