Det är politiken och inte fotbollen som behöver VAR-granskning

Tro mig, jag vet allt om konspirationsteorier efter 36 år som fotbollsentusiast med rötterna i Turkiet. Varje turkisk storklubbssupporter kan räkna upp minst 20 matcher där laget dömts bort av domarna, och åtminstone fyra ligaguld som fotbollsförbundet berövat det egna laget.

Tidskriften The Athletics bitvis skämtsamma artikel om konspirationsteorier bland fotbollssupportrar erbjöd således en hel del igenkänning. Där påpekar Karen Douglas, professor i socialpsykologi, att fotbollen är mottaglig för konspirationsteorier eftersom den känslomässiga insatsen är hög och stamliknande gruppidentiteter ställs mot andra. Här är partiskheten och oviljan till kompromiss en dygd.

Visst, fotbollstwitter kan vara en mörk plats men diskussionerna är inte sällan mer sansade än samhället i övrigt.

I psykologiskt påfrestande lägen kan konspirationsteorier fylla individers behov av att finna sanning och tydlighet och därtill erbjuda viss känsla av kontroll. Vid svåra situationer vill många få klarhet och förstå vad som händer. Därför letar vi efter sätt att hantera exempelvis oro, rädsla eller social isolering, förklarar Douglas. Men är problemet med konspirationsteorier så illa bland supportrar? Nja, och det är knappast där konsekvenserna riskerar att bli som allvarligast.

Ett stresstest för det politiska systemet

Inför det så kallade supervalåret är orosmolnen många. EU-valet kommer att engagera stora delar av Europa. Folkrika länder som Indonesien, Pakistan och Indien går till valurnorna. I den elektorala autokratin Turkiet stakas framtiden ut i form av viktiga lokalval i vår. Mot slutet av året genomförs också presidentvalet i USA.

2024 blir ett stresstest för hela politiska systemet, samtidigt som mottagligheten för desinformation och konspirationsteorier alltså ökar när oro och rädsla växer. Mot bakgrund av den enkätstudie Sveriges Radio nyligen rapporterade om, där 79 procent av nästan 3000 AI-forskare ansåg att det är en ”allvarlig” eller ”extrem” angelägenhet att artificiell intelligens erbjuder möjligheter att manipulera opinionen, finns det all anledning att vara vaksam.

Redaktören Marie Ressa, mottagare av Nobels fredspris 2021, är en av flera som påpekat farorna inför kommande val – och demokratiska statsskick i sin förlängning. Ett skäl är just att teknik som exempelvis AI-verktyg och deep fake-material underlättar skapandet av desinformation på ett tidigare otänkbart sätt. I valen i Bangladesh nyligen fick vi en försmak av den destruktiva potentialen i detta. Att jaga ifatt lögnen och påpeka fakta är att ständigt hamna på efterkälken.

Det lär bli ett långt år, där trumpisters strategi att bruka konspirationsteorier och desinformation med all sannolikhet kommer att brukas av fler än amerikanska demagoger.

Ett VAR för politiska kampanjer

En vanlig dag i nyhetsflödet slår det mig. Trots att fotbollen är en grogrund för konspirationsteorier och desinformation är det snarare samhällsfrågor som gör att jag får allt mindre lust att öppna sociala medie-apparna. Visst, fotbollstwitter kan vara en mörk plats men diskussionerna är inte sällan mer sansade än samhället i övrigt.

I fotbollen har videogranskningssystemet VAR:s förespråkare framhållit att verktyget kan minimera felaktiga domslut. Drömmen om en rättvis fotbollsvärld där jämn tävlan premieras fungerar dock dåligt. Matcherna tappar nerv och implementeringen är ofta usel. Felaktiga domslut är fortfarande ett givet samtalsämne på läktare och pubar.

VAR förstör fotbollen. Men frågan är ändå om en sådan funktion – oberoende, demokratisk och transparent – faktiskt behövs för faktagranskning, i syfte att motarbeta desinformation och konspirationsteorier i politiska kampanjer.