Slutreplik Jenny Wik Karlsson: "Obefogad rädsla hos gruvbranschen"

Av Jenny Wik-Karlsson

förbundsjurist vid Svenska samernas riksförbund

Att ge samebyarna vetorätt vore destruktivt skriver SveMins VD Per Ahl i en replik på min tidigare publicerade debattartikel.

SveMin efterlyser kunskapsutbyten och fler möten mellan parterna för att på så sätt komma framåt i processen. Svenska samernas riksförbund (SSR) kan förvisso hålla med SveMin att kunskapshöjande insatser är viktiga. Inte minst finns ett stort behov för mineralbranschen att lära sig mer om renskötselns förutsättningar. SSR har heller inget emot ytterligare möten mellan berörda parter. Men för att dessa möten skall vara givande för bägge parter så krävs att parterna är jämbördiga och har samma möjligheter till inflytande, vilket inte är fallet idag.

Obefogad rädsla

Jag har svårt att förstå SveMins inställning att rätten att säga båda ja och nej till etableringar som påtagligt förvårar för renskötseln är destruktivt. Snarare ser jag att detta vore att ta ett första steg mot en jämlik process på lika villkor där framtida möten kan bli konstruktiva för bägge parter.

SveMins reaktion kan inte tolkas som annat än att det finns en obefogad rädsla för att ge landets samebyar större inflytande. Minerallagstiftningen tar sin utgångspunkt i att exploatering ska ske, däri ligger en del av problematiken. Den säkerställer inte det skydd som urfolk tillerkänts vad gäller skydd för traditionella näringar. Därav efterlyser SSR en förändring i dagens system.

Handlar inte om vetorätt

Avslutningsvis skall tilläggas att rätten att säga ja eller nej inte är en självständig vetorätt, utan tvärtom bygger på att dialog skall ske mellan aktörerna. Skillnaden är dock gentemot dagens system att i de fall ett eventuellt intrång påtagligt skulle försvåra renskötselns utövande så har berörd sameby rätt att säga nej.