"Ge samebyarna rätt att stoppa gruvor"

Av: Jenny Wik Karlsson

Förbundsjurist, Svenska Samernas Riksförbund

Trots intrång har de samiska och svenska samhällena i stort kunnat samexistera. Vi har ofta dragit nytta av varandra, i form av handel och annat utbyte. Resultatet är unikt. Knappast någon annanstans finner man att ett högst industrialiserat samhälle och en urgammal arealkrävande urfolkskultur existerar sida vid sida. Frågan är om Sverige finner detta är värt att bevara

Under de senaste åren har det skett en markant ökning av intresset för mineralprospektering i norra Sverige. Denna utveckling har medfört att vi i dag står inför flera stora utmaningar.

Det anförs ofta i debatten att ”vi måste hitta vägar för samexistens”, ett mantra som är återkommande när renskötselns relation till gruvindustrin kommer på tal, trots att Sveriges regering nog vet att samexistens mellan renskötsel och gruvnäring ofta inte är möjlig. Renar kan inte äta sten. De kan heller inte vandra mellan årtidsbeten när ett gruvhål blockerar flyttleden. När Sverige talar om samexistens förespråkar man egentligen gruvnäringens företräde även när det innebär renskötselns undergång.

Dags för lika villkor

Är samexistens möjlig och hur kan den då uppnås? Frågan är komplex och kan inte besvaras in denna korta artikel. Givet är dock att landets samebyar och gruvbolag inte är jämbördiga, de spelar inte ens på samma spelplan vad gäller regelverk och förutsättningar. För att vara jämbördig måste bägge parter ha rätt att säga både ja och nej till eventuella projekt, så är inte fallet. Det kan synas kontroversiellt att samebyar skall ges möjlighet till att säga nej till projekt som påtagligt försvårar förutsättningar för samebyn. Sanningen är dock att rätten att säga nej är ett väl vedertaget begrepp inom såväl urfolksrätt som internationell rätt. Även ur ett egendomsrättsligt perspektiv återfinns denna princip.

Rätten till reellt inflytande borde vara en självklarhet, i stället möts den samiska sidan av stor skepsis när detta lyfts. 

Inte kommunikationen som brister

Både regeringen och gruvindustrin har flertalet gånger påtalat att det finns ett behov att ta fram olika manualer för samråd och kommunikation. Problemet med gruvorna ligger inte i brister i kommunikationen, utan i att samebyarna i dag inte ges förutsättningar att kommunicera utifrån vårt perspektiv, samt att det vi säger inte tillmäts betydelse. Utifrån detta synsätt kan vi aldrig bli jämlika parter, när vi får en reell rätt att säga nej då kommer vi också att kunna säga ja.

För oss i Svenska Samernas Riksförbund handlar det om att rädda de betesmarker och kulturlandskap vi förvaltat under tusentals år, de älvar som förser så många människor och djur med rent vatten och den näring – rennäringen, som utgör en av grundpelarna för vår kultur. För att vi skall kunna föra möjligheterna för framtida generationer att ta vid.