Debatt: "Renodla viltförvaltningsdelegationerna"

Solveig Larsson, förbundsordförande Jägarnas riksförbund
Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent Jägarnas riksförbund

Företrädare för Ekoturismföreningen skriver i en debattartikel att de välkomnar regeringens beslut att ta in företrädare för ekoturism i viltförvaltningsdelegationerna. De ser positivt på att fler arbetstillfällen kan skapas runt Sveriges viltstammar och tror inte att risken för en rubbning av balansen mellan de olika intressena i viltförvaltningen kommer att ske.

Jakten viktig för landsbygden

Jägarnas Riksförbund tycker också att vilt är en viktig tillgång för de som bor på landsbygden. Genom jakten är vilt en inkomstkälla för många markägare, både genom att de själva erbjuder jaktturism eller, det som är vanligast, genom att de upplåter jakten till andra. Men framför allt är närheten till vilt och jakt en anledning till att många väljer att leva på landsbygden.

Om markägaren och jakträtten

En nyckel i ovanstående är att jakträtten tillhör markägaren. Tillsammans med andra ägarbundna rättigheter som till exempel jord- och skogsbruk. Det vi har sett under senare år, i takt med att allehanda organisationer tilldöms överklaganderätt i viktiga markägarfrågor, är att äganderätten urholkas. Det började med att miljöorganisationerna ställde till problem för jägarna i och med deras ständiga överklaganden av vargjakterna. Och det har fortsatt med att de försatt markägare i problem med överklaganden av avverkningsanmälningar.

För många representanter

Problemet med dagens viltförvaltningsdelegationer är inte att det är för få intressenter representerade utan tvärtom. I en viltförvaltningsdelegation ska naturligtvis intressenter som har direkt medverkan i viltförvaltningen ingå.

Därför har jägare, mark- och skogsägare tillsammans med samer eller fiskare självklara platser. De så kallade miljöorganisationerna, vars enda påverkan på viltförvaltningen tycks var att förstöra markägares möjligheter att livnära sig på sin mark, bör inte ha någon plats i delegationerna.

Ekoturismföretagen har redan plats

Av denna anledning finns det naturligtvis en plats för ekoturismföretagarna i delegationerna också. Fast inte på en egen plats utan i egenskap av jägare eller markägare. De ekoturismföretagare som livnär sig på att sälja jakt- eller viltupplevelser på egen mark har redan en möjlighet att ingå i viltförvaltningsdelegationen och den möjligheten måste räcka till.

Det är också viktigt att nämna att en del av ekoturismen bygger på nyttjande av annans mark. På samma sätt som kommersiella bärplockare kan organiserade cykelturer, bäverskådningar eller kanotturer ha en negativ påverkan på markägares jord-, skogsbruk eller jakt. När ekoturism ska bedrivas ska det självklart ske på egen ägd eller arrenderad mark, på samma villkor som andra nyttjanderättshavare.

Falsk bild av jaktturister

I ett argument hävdar författarna att ungefär hälften av jägarkåren i dag per definition är jaktturister när de reser bort eller övernattar i samband med jakt. Det resonemanget bygger på en definition av turism som är väldigt vid, nämligen att en person som för nöjes skull är minst tio mil från sin folkbokföringsadress under minst 24 timmar är en turist.

Med tanke på den stora ökningen av jägare i storstäderna och den begränsade tillgången på jaktmarker i anslutning till storstäderna skapas här naturligtvis många ”jaktturister” när någon åker till sin vanliga, ofta ägda, jaktmark och väljer att övernatta i jaktstugan en helg. Det här resonemanget målar upp en falsk bild av jaktturismen och dessa ”jaktturister” kommer inte att bidra till någon större utveckling av ekoturismen.

Renodla delegationerna

Viltförvaltningsdelegationerna är redan nu felaktigt sammansatta när en stor del av parterna inte ägnar sig åt viltförvaltning. Istället för att utöka viltförvaltningsdelegationerna med fler poster som besitts av personer utan direkt medverkan i viltförvaltningen borde de renodlas och bestå av de som faktiskt ägnar sig åt viltförvaltning.