Kokalari (M) laddar om för nästa greenwashing-reform

En av dem som sitter med i båda lagstiftningsprocesserna är M-parlamentarikern Arba Kokalari, som skuggrapportör för EPP-gruppen i inre marknadsutskottet.

Hur långt räcker insatserna som ni gör i det första regelverket? Kan du exempelvis lita på miljöpåståenden framöver?

– Det är ett steg på vägen. För det är det som är hela syftet med båda lagstiftningarna - att vi ser till att granska och sätta krav, så att EU har möjlighet att stoppa de företag som vilseleder konsumenter - så att man som konsument kan känna trygghet när man handlar i affären, säger Kokalari till Altinget.

Räcker det då inte att bara ”städa” som man gör i det första lagen?

– Jag tror att båda behövs. Där ”empowering consumers” fastställer att ogrundande falska miljöpåståenden inte ska kunna göras, kan sedan ”green claims” fastställa vad som är grönt och hållbart i handeln.

”Krångligt, dyrt och kan skrämma bort de som vill gå före”

Hos remissinstanser är dock meningarna delade inför om det senare förslaget. Bland annat resonerar Konsumentverket i de termerna i sitt remissvar, samtidigt som de befarar att nya gränsdragningsproblem kan tillkomma när ett påstående som fått godkänt ändå anses användas på ett vilseledande sätt i slutlig marknadsföring.

Det kan ju leda till 27 olika regelverk, som sedan kan få som effekt att ett företag går till det land som har det mest fördelaktiga granskningsprocessen

Arba Kokalari
M-parlamentariker

– Det är klart att ”green claims” har väldigt många utmaningar för att det här ska bli rätt. Den stora delen i förslaget om tredjepartsgranskningar, där företag ska kunna få ett intyg innan de påstår något, har bra och både dåliga delar, säger Kokalari.

Var bör tröskeln ligga?

Fördelarna som hon då ser är bland annat att den inre marknaden kan stärkas av att ett miljöpåstående genom en verifikation enklare kan lyfta fram sina fördelar.

Men Kokalari delar också bilden av att den verifieringsprocess som föreslagits har många brister: bland annat att verifikationerna kan bli kostsamma, samt att varje medlemsland föreslås bli ansvariga för att själva ta fram kriterier för hur ett påstående ska granskas.

– Det kan ju leda till 27 olika regelverk, som sedan kan få som effekt att ett företag går till det land som har det mest fördelaktiga granskningsprocessen, fortsätter Kokalari. 

Ser ni redan nu att det finns något bättre sätt att bygga detta?

– Det är det jag håller på att titta på just nu, säger Kokalari, vars utskott siktar på att sätta ner foten i november i frågan.

– En sak vi borde titta på är de internationella standarderna som redan finns där. Om företag redan använder använder detta internationellt, så kan ett eget regelverk i EU göra det svårare för dem, säger M-parlamentarikern och fortsätter:

Vi borde snarast vara tuffare mot oseriösa märkningar

Arba Kokalari
M-parlamentariker

– Sedan tycker jag också att vi borde snarast vara tuffare mot oseriösa märkningar. För det finns samtidigt seriösa aktörer, vi har flera hårt jobbade aktörer, som Svanen och Krav i Sverige. Det blir väldigt konstigt om EU börjar sätta upp ett nytt intygssystem som ska konkurrera med andra seriösa märkningar, när vi redan har en djungel av märkningar med oseriösa aktörer. 

Vad tar du med dig för erfarenheter hittills av att försöka att reglera marknadsföringsbeteendena på EU-nivå?

– Jag blir förvånad över att det är mycket symbolpolitik. Åtgärder som verkar bra, men som i praktiken kanske ökar klimatutsläppen eller undergräver den inre marknaden.

Hon pekar bland annat på förslag i debatten om att förbjuda reklam, eller att förbjuda reklam av produkter som tillverkas av fossila bränslen.

– För då skulle vi förbjuda reklam av också exempelvis elbilar och solceller, som delvis tillverkas med fossila bränslen, menar M-parlamentarikern.

Det återstår i trilogen

Även om framtiden för verifikationsförslaget är mer osäker, så är läget mer klart för att den så kallade ”svarta listan” i EU:s regelverk om otillbörliga affärsmetoder kommer att uppdateras.

Men där återfinns fortsatt ett antal utestående knäckfrågor inför trilogen den 19e september:

• Ska det vara tillåtet att marknadsföra ett miljölöfte som ett företag ställt upp i framtiden? I vågskålen ingår att bedöma hur mycket påståenden om att ”2030 ska vi vara klimatneutrala” är värda, om det faktiskt inte levereras på den fronten i praktiken. Det diskuteras först och främst om dessa påståenden alls ska vara tillåtna. Och om de ska vara det, i så fall vilka principiella krav som ska ställas för att grunda det, exempelvis att det finns tillgängliga medel avsatta för att på ett klart och transparent sätt göra det möjligt för företaget att nå målet.
• Ska det vara tillåtet att använda klimatkompensation som grund för ett miljöpåstående? Och i så fall – under vilka omständigheter ska det vara möjligt att göra det?
• Ska det introduceras en märkning på EU-nivå om hur lång en produkts legal och kommersiella garanti är. Men då garantireglerna skiljer sig åt inom EU, kan det få som konsekvens att märkningen kan skapa handelshinder.