Klimatet gör ingen skillnad på kolets ursprung

Vi måste gå från en linjär till en cirkulär ekonomi för plasten. Och det gör vi genom att ta tillvara på kolatomerna och återanvända dem. I takt med att befolkningen växer och människor hävs ut fattigdom så ökar efterfrågan på kolatomer. Under de närmsta 25 åren kommer efterfrågan att fördubblas.

Det krävs stora investeringar

Det är i dag lönsamt att skicka plasten till förbränning, mer lönsamt än att återvinna den. Vid förbränning förlorar vi kolatomerna upp i atmosfären – vilket är ett slöseri med resurser och bidrar till ökade utsläpp. Så länge detta slöseri pågår är risken stor att vi måste fortsätta använda fossila råvaror.

För att sluta kolets kretslopp krävs ett omfattande teknikskifte och stora investeringar.

Så länge kolatomen är bunden till biomassa, plast eller andra organiska material, påverkar den inte klimatet. Det är när den bränns upp som koldioxidutsläppet uppstår. Klimatet gör ingen skillnad på kolets ursprung, det är halten koldioxid i atmosfären som är problemet. Genom att sluta kolets kretslopp kan vi komma åt en viktig källa till klimatpåverkande utsläpp. Därför är frågan om hur plasten hanteras viktigare än var råvaran kommer ifrån.

För att sluta kolets kretslopp krävs ett omfattande teknikskifte och stora investeringar. Innovations- och kemiindustrin har redan idag många av de tekniska lösningarna som krävs för att sluta kolcirkeln: Vi kan göra nya material av textil- och plastavfall och biobränsle av skogsrester. Vi kan till och med göra nya material av infångad koldioxid. Omställningen är möjlig när industrin får el, tillstånd och en säkrad försörjning av kolatomer.

Ändra regelverken

Nu krävs en politik som möjliggör för plastbranschen att ställa om. Krångliga regelverk om exempelvis förnybara råvaror och avfall måste ändras så att industrin får tillgång till de viktiga råvarorna.

För att sluta kolets kretslopp behövs också starkare incitament för de cirkulära lösningarna, såsom kvotplikt för mängden återvunnet material i förpackningar. Det behövs även långsiktigt hållbara regler, som uppmuntrar till investeringar i ordentlig sortering och återvinning.

Därtill krävs ett öppet sinne för de möjligheter som nya tekniker erbjuder. Något vi ser mycket av i dag är att EU-politiker velar kring hur regler ska utformas och ofta går fram med alltför detaljerade förslag. Den utvecklingen binder industrin till teknik som är eller riskerar att bli föråldrad. Det gör att industrin inte fullt ut vågar göra investeringar.

Om det ska vara möjligt att minska upptaget av ny fossil råvara måste vi på alla sätt främja såväl återvinning av avfall, återvinning av koldioxid och användande av bioråvaror. Endast då är det möjligt att minska upptaget av ny fossil råvara. Vi hoppas att Wiesner och Larsson vill hjälpa oss att sluta kolcirkeln på riktigt!