Hur ska Miljöpartiet hantera miljöpolitiken efter Lövin?

ANALYS. Avgående Isabella Lövin pekar på att partiet behöver bredare förtroende utöver miljö- och klimatfrågorna. Men när hon lämnar som minister och språkrör behöver miljöpolitiken fortsatt ha en ledande partiföreträdare. Vem ska fylla de skorna? 

"Jag tänker inte längre vara tyst. Jag tänker inte längre underdriva det existentiella hot mot mänskligheten vi står inför precis just nu, inte i en framtid." skrev språkröret Isabella Lövin i en debattartikel (ETC 2/8-18) under den heta och torra sommaren för två år sedan.

Det finns med all säkerhet olika åsikter – inte minst i de miljöpartistiska leden – om hur Isabella Lövin har levt upp till sina stora ord. Men när hon nu aviserar sin egen avgång som språkrör och minister, så säger hon till Dagens nyheter att partiet behöver bli bättre på att "föra ut helheten med Miljöpartiets syn på ett hållbart samhälle". Det räcker inte med att övertyga väljarna i miljö- och klimatpolitiken för att de ska lägga sin röst på partiet på valdagen, konstaterar Lövin.

Men bredd eller ej – med vem och hur ska Miljöpartiet fylla det tomrum i miljö- och klimatpolitiken som uppstår när Isabella Lövin drar sig tillbaka någon gång runt årsskiftet? Frågan är om det finns någon som kan fylla hennes skor i klimatarbetet på EU- och FN-nivå?

Gott om kandidater

En person som anses vara en stark kandidat i spekulationerna är partisekreteraren Märta Stenevi. Hon är hemtam i MP-myllan – på ett sätt Lövin aldrig blev – hon har en bred politisk bakgrund som såväl region- och kommunpolitiker i Skåne. Åren som stadsbyggnadskommunalråd i Malmö har sannolikt gett henne en del användbara kunskaper om hon även skulle ta över rollen som miljö- och klimatminister.

Isabella Lövins något motsatta bakgrund, som EU-parlamentariker, kan märkas i hur hon agerar som miljö- och klimatminister. Hon brinner i de stora, internationella, globala frågorna, men ger lätt intryck av att de nationella miljödiskussionerna är provinsiella, en pliktskyldig del av ministeruppdraget.

En annan politiker med bakgrund som kommunalråd i Skåne är tidigare miljöministern Karolina Skog. Nu sitter hon i finansutskottet, är ekonomiskpolitisk talesperson och behärskar inte bara miljöfrågorna, utan även de allmänpolitiska frågorna väl, vilket Lövin återkommande får kritik för att inte göra. Men Skog petades från miljöministerposten och det är tveksamt om valberedningen tror det är hon som ska ta Miljöpartiet framåt och uppåt.

Kulturminister Amanda Lind, med ett cv som delvis påminner om Märta Stenevis vad gäller kommunpolitik och erfarenheten som partisekreterare och som börjar bli ett välkänt ansikte, anses vara en het kandidat att ta över efter Lövin.

EU-parlamentarikern, tidigare ministern och förhandstippade Alice Bah Kuhnke tycks ha lämnat leken redan innan den startade på allvar. Hennes "nej" är förhållandevis tydligt, även om sådant har ändrats förr.

Andra namn som finns med i spekulationerna är jämställdhetsminister Åsa Lindhagen, statssekreteraren i samordningskansliet Maria Ferm (tidigare migrationspolitisk talesperson) och riksdagsgruppledaren Janine Alm Ericson, ledamot i utrikesutskottet. Däremot finns inte någon av de politiker med utpräglad miljöprofil med, exempelvis miljöpolitiska talespersonen Maria Gardfjell eller Miljömålsberedningens ordförande Emma Nohrén. 

Miljöminister eller ej?

Det underlättar om ett språkrör för Miljöpartiet är hemtam nog i miljö- och klimatfrågor för att åtnjuta respekt även i de mer krävande delen av medlemsleden. Men frågan är om Lövins efterträdare som språkrör måste bli just miljöminister?

Lövin själv var ju först bistånds- och klimatminister och lät Skog sköta den rena miljöpolitiken, en uppdelning som i och för sig inte alltid var helt självklar. Samtidigt var det ett intressant försök att sätta klimatministern i det internationella sammanhang som frågorna ofta har.

Läge att byta ministrar

Förutsatt att regeringen överlever hösten, så kan språkrörsbytet bli ett tillfälle för partiledningen att flytta runt bland ministrar och ministerportföljer (även om det formellt är statsministerns ansvar). Kanske tid att exempelvis byta ut biståndsministern Peter Eriksson, tidigare språkröret – KU-ordföranden, EU-parlamentarikern och kommunalrådet – mannen som definitivt gjort politiken till ett yrke. För att citera Isabella Lövin i avgångsintervjun i DN:

"För att kunna hålla demokratin levande så ska man kunna komma in i politiken, göra en viss tid och sedan kunna lämna."

Forrige artikel Analys: Mer pengar ger oss inte fler nattåg till Europa Analys: Mer pengar ger oss inte fler nattåg till Europa Næste artikel "Vattenfall bör låta medierna sköta sitt"
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Förhoppningsvis effektivare.

    För fyra år sedan begärde Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att få ett klarläggande av hur EUs artskyddsbestämmelser skulle implementeras i det svenska regelsystemet. Det vägrade Lövin att svara på. Frågan togs upp i Riksdagen men Lövin svarade att hon vägrade. Varför ställdes inget misstroendevotum redan då?
    Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet har utnyttjat miljöministerns stopp till att försöka konfiskera bl a fjällskog från privata skogsägare. Det stoppade domstolarna så miljöministern kröp till korset i januariöverenskommelsen.
    Efter 4 år har regeringen nu ändå tvingats att efterleva grundlagen och tillsätta en utredning. I dagarna har det blivit klart med experter. Med utredningstid och beredningstid kommer det förmodligen ta 6 år innan riksdagen kan fatta beslut i frågan. Det är inte en dag för tidigt att Lövin avgår.

Tyskt lokalval ger grön vind i seglen

Tyskt lokalval ger grön vind i seglen

UTBLICK. I Tysklands folkrikaste delstat Nordrhein-Westfalen gick väljarna till valurnorna i kommunalval denna vecka. Valens stora vinnare blev De gröna, som rycker fram i delstat efter delstat. Nästa år är det val till den tyska Förbundsdagen och mycket talar för att De gröna får en nyckelroll i regeringsbildningen.