"Vässa de transportpolitiska verktygen"

DEBATT. De transportpolitiska målen, trafiktillväxten och ambitionen om ett hållbart samhälle ställer alla krav på att sjöfartens potential nyttjas bättre. Om regeringen verkligen vill nå ambitionerna i maritima strategin, nationella infrastrukturplanen och godsstrategin så finns nu ett bra tillfälle, skriver representanter för Svensk sjöfart, Seko sjöfolk, Sjöbefälsföreningen, Skogsindustrierna och Näringslivets transportråd.

Rikard Engström, vd Svensk Sjöfart
Kenny Reinhold, ordförande Seko sjöfolk
Mikael Huss, vd Sjöbefälsföreningen
Karolina Boholm, transportdirektör Skogsindustrierna
Per Bondemark, ordförande Näringslivets transportråd

Gröna städers generalsekreterare Lars Eriksson menar i sin artikel i Altinget (14/3) att regeringen måste öka de faktiska åtgärderna för att nyttja sjöfarten i större omfattning för att nå de politiska målen. Blå Tillväxt (bestående av Svensk Sjöfart, Seko sjöfolk och Sjöbefälsföreningen), Näringslivets Transportråd och Skogsindustrierna menar att inget kunde vara mer riktigt och i linje med vad vi länge hävdat. Att däremot peka på ett enskilt trafikslag som ”det viktigaste trafikslaget för utrikeshandeln” är fel perspektiv. Industrin och trafikslagen lever i symbios. Sjöfarten behöver industrin men också de andra trafikslagen. Det är inte antingen eller utan både och.

Nu finns ett gyllene tillfälle

De transportpolitiska målen, den förväntade trafiktillväxten, och ambitionen om det hållbara samhället ställer alla krav på att sjöfartens potential nyttjas betydligt bättre än i dag. Det är viktigt för att AB Sverige ska utvecklas åt rätt håll avseende konkurrenskraft, logistisk effektivitet och arbetstillfällen. Om regeringen verkligen vill nå de ambitioner som beskrivs i utredningar, i myndighetsinstruktioner, i den maritima strategin, i den nationella infrastrukturplanen och i godsstrategin så finns det nu ett ”window of opportunity” som återkommer med skottårets intensitet.

Denna möjlighet utgörs i förutsättningarna för den nationella infrastrukturplanen. Denna plan som Trafikverket, på regeringens uppdrag, tar fram ett förslag om och som regeringen sedan beslutar föregås av en lång process och mycket arbete. Planen för tolvårsperioden 2022-2033 kommer att beslutas våren år 2023 av regeringen. Planen torde hamna på en budget mellan 700 och 800 miljarder kronor. För att se omfattningen av sjöfartssatsningar dessa planer haft genom åren har det ofta krävts förstoringsglas.

I den senaste planen som faktiskt hade historiskt omfattande sjöfartssatsningar nådde man ändå inte upp till mer än ca 0,8 procent av planens budget. Med nedanstående satsning kanske det skulle bli ytterligare en procent. Slutsatsen kan bara bli att sjöfart är väldigt infrastrukturekonomiskt effektiv.

Tre förslag till regeringen

När uppdraget till Trafikverket mejslas fram kan man nu säkerställa dels att fyrstegsprincipen tas mer på allvar dels att sjöfartens förutsättningar att bidra till näringslivets konkurrenskraft och de politiska målen tas till vara. Vi menar därför att regeringen bör lägga till i Trafikverkets förutsättningar för planen att man ska ta höjd för att:

  1. De svenska farledsavgifterna, ytterst få andra länder har farledsavgifter överhuvudtaget, ska åtminstone halveras såsom redan skett i Finland sedan flera år tillbaka.

  2. Farledsavgifterna ska göras miljöstyrande på riktigt. Utformningen av avgiften ska premiera transportköpare och rederier som aktivt bidrar till att minska miljöpåverkan, så att denna utveckling främjas ytterligare.

  3. Investering i, och drift av, Sjöfartsverkets isbrytare utgör infrastrukturkostnader och ska därför ingå i den nationella infrastrukturplanen.

Om kommunala hamnar 

Förslagen skulle leda oss mot de politiska målen samtidigt som transportköparna skulle få ett mer attraktivt erbjudande och den maritima näringen stärkas. Naturligtvis finns det därutöver andra områden inom samhället som behöver genomlysas och behandlas på annat sätt om vi ska nå de politiskt högt ställda ambitionerna inom sjöfarten. Ett sådant rör de allt som oftast kommunalt ägda hamnarna. Gröna städers i många avseenden utmärkta rapport belyser inte heller detta område.

Emellertid finns det andra studier, och inte minst praktisk erfarenhet från transportköpare och rederier, som visar hamneffektiviteten som kostnaderna i hamnarna sticker ut i negativ bemärkelse sett ur ett internationellt perspektiv. Detta har en tydligt negativ inverkan på möjligheten att använda sjöfart i större utsträckning.

Forrige artikel "Nya kraftvärmeskatter hotar storstädernas utveckling" Næste artikel "Sluta avverka våra sista naturskogar"
FN ställer in årets klimatmöte

FN ställer in årets klimatmöte

CORONAKRIS. Det blir inget globalt klimattoppmöte i år – FN skjuter fram förhandlingarna till år 2021. Ett väntat beslut, enligt miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP).