EU-parlamentet: Från politisk soptipp till maktfaktor

FÖRDJUPNING. Antonio Tajani tar över ett europaparlament som har gått från att ha varit ett forum för avdankade politiker till en institution med verklig makt. Men det är också en församling som idag är mer splittrad än tidigare och där extrempartier kan få ökat inflytande.

I och med valet av Antonio Tajani som ny talman för EU-parlamentet är den stora koalitionen mellan de största grupperna över. Historiskt har konservativa EPP och socialdemokratiska S&D samarbetat och roterat ledarskapet mellan sig. Den tiden är dock över och splittringen mellan grupperna är stor.

- Det kommer inte längre finnas någon stor koalition, sade socialdemokraternas ledare Gianni Pittella som förlorade kampen om talmansposten i den sista omröstningen.

Liberalt stöd

För att få Tajani vald förlitade sig den konservativa partigruppen istället på stöd från liberala ALDE.

- Europa behöver fördjupat samarbete. Det är en pro-europeisk grupp som sträcker ut handen till en annan pro-europeisk grupp, förklarade den svenska liberalen och europaparlamentarikern Cecilia Wikström för Altinget.

I utbyte mot röster för Tajani lovade EPP att ge stöd till ALDE för mer EU-samarbete, bland annat inom försvar och underrättelsearbete. Men EPP fick också stöd från den mer EU-skeptiska familjen ECR vilken kräver mindre inblandning från Bryssel.

Det betyder att det finns en större splittring mellan grupper som traditionellt har samarbetat med varandra och att det finns vitt skilda meningar mellan grupperna som gav sitt stöd till Tajani som talman. Det är en situation som kan göra det svårt för honom att hålla ihop sitt parlament när det ska besluta i avgörande sakfrågor. På den kommande agendan står bland annat Brexit, flyktingkrisen och ett nytt asylsystem med mer solidarisk fördelning av flyktingar.

Lovar företräda alla

Att Tajani är en minst sagt kontroversiell figur för många ledamöter på vänsterkanten gör det inte enklare. De pekar dels på hans bakgrund som talesperson för Silvio Berlusconi, dels på utsläppsskandalen Dieslegate där Tajani anklagats för att ha känt till att biltillverkare fuskade med utsläppstester under sin tid som kommissionär med ansvar för transport och näringsliv.

Splittring i huset och skepsisen mot Tajani ökar risken för att extrema och mer EU-skeptiska partier som Le Pens Front National, brittiska UKIP och italienska Femstjärnerörelsen får mer inflytande.

Antonio Tajani har dock gång efter annan lovat att han ska företräda hela parlamentet, ett budskap han upprepade efter att ha blivit vald till ny talman.

- Jag kommer vara ordförande för alla ledamöter och alla grupper, sade han.

Står Tajani fast vid sitt ord kommer han skilja sig markant från den avgående talmannen Martin Schulz.

Martin Schulz framhävde sig själv

Tajani framstår som raka motsatsen till sin företrädare. Medan italienaren säger sig vilja hålla en låg profil och föra hela parlamentets talan har den tyska socialdemokraten gjort sig känd som en politiker med starka egna åsikter. Faktum är att han blev känd för en bredare publik sedan Tajanis förre chef Berlusconi jämfört honom med en vakt i ett tyskt koncentrationsläger under ett möte 2003.

Schulz antog en mer politisk roll som talman 2012-2017 och han har också fått kritik för att ha använt posten för att framhäva sig själv. Ett exempel är att han inför det europeiska valet 2014 gjorde om talmannens officiella twitterkonto till sitt eget personliga i syfte att använda det i sin kampanj för att bli EU-kommissionens ordförande. På ett bräde fick han då 60 000 följare. När han trots det misslyckades med att kamma hem topposten såg han till att bli vald för en andra mandatperiod som talman i parlamentet på bekostnad av att hans egna grupp Socialdemokraterna missade ordförandeposten i rådet som istället gick till den konservativa polacken Donald Tusk.

Men även om Martin Schulz har gått långt utanför ramarna som talman så har han sannolikt ökat uppmärksamheten kring parlamentet. Och under hans ledning har också institutionen fått och tillskansat sig mer makt vis-a-vis de andra EU-institutionerna.

Från politisk soptipp till maktfaktor

Från början hade parlamentet ingen riktig lagstiftande makt. Kommissionen föreslog lagar och medlemsländerna i ministerrådet förändrade och klubbade igenom dem. De ledamöter som satt i parlamentet, vilka ofta var avdankade föredettingar eller personer som var oönskade på hemmaplan, kunde yttra sig men inte direkt påverka.

Successivt har dock parlamentet genom åren fått mer och mer makt och i och med det senaste Lissabonfördraget har de folkvalda rätt att besluta om lagar på samma nivå som medlemsländerna i ministerrådet på de flesta områden.

Inom de politikområden där parlamentet inte har beslutsrätt har man också försökt hitta andra vägar för att påverka. Ett exempel är återigen det senaste europeiska valet där man länkande samman valet av ledamöter till Europaparlamentet med valet av ny ordförande till EU-kommissionen som egentligen ska utses av medlemsländernas regeringar.

De politiska grupperna tog fram så kallade Spitzenkandidaten och deklarerade att personen från den grupp som fick flest röster till Europaparlamentet också skulle ta över som kommissionsordförande. EPP blev största grupp i valet och deras kandidat Jean-Claude Juncker blev också ordförande i EU-kommissionen till vissa medlemsländers förtret. Den svenska regeringen var en av dem som inte gillade att parlamentet tog sig mer makt än det var tänkt.

Energiministrar vacklar när EU håller på missa sina mål

Energiministrar vacklar när EU håller på missa sina mål

KLIMAT. EU är på väg att missa de gemensamma energimålen för unionen 2030. Energiministrarna utlovar skärpning, men är inte överens om vägen framåt. För svensk del vill energiminister Anders Ygeman (S) inte se mer av Bryssel.